FN:s sanktioner mot Irak
Skriftlig fråga 1999/2000:974 av Ekholm, Berndt (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-05-18
- Anmäld
- 2000-05-23
- Besvarad
- 2000-05-26
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:974
av Berndt Ekholm (s) till utrikesminister Anna Lindh om FN:s sanktioner mot IrakFN:s sanktioner mot Irak har nu varit i kraft i snart tio år. Syftet var att få Iraks regering att acceptera att världssamfundet inte kan tolerera att landet innehar massförstörelsevapen mot bakgrund av Iraks agerande mot Kuwait.
Under flera år kunde FN på plats genom UNSCOM @ FN:s mission i Irak @ kontrollera att landet inte gavs kapacitet att skaffa sig sådana vapen. Dessa inspektioner har dock upphört på Iraks begäran. FN:s säkerhetsråd har nu fattat ett nytt beslut om en inspektionsgrupp under ledning av Hans Blix. Irak har dock hitintills vägrat att ta emot denna grupp.
Sanktionsregimen fungerar inte längre på ett tillfredsställande sätt. Den är direkt katastrofal avseende effekterna på den irakiska befolkningen. Till detta bidrar också den irakiska ledningens uppträdande. Sanktionerna medför att importen till landet av förnödenheter är starkt beskuren. Dels genom direkta förbud, dels genom ett mycket krångligt regelverk som dessutom missbrukas av sanktionskommittén. Även om import av livsmedel och mediciner tillåts, så är ansöknings-, införsel-, inspektions- och distributionsprocessen extremt ineffektiv. Förbudet mot dual use-produkter drivs också långt utöver det rimligas gräns. Programmet Oil foor food fungerar dåligt bl.a. på grund av sanktionshinder mot reparationer av infrastrukturen och på grund av fortsatta bombningar.
Mycket talar för att sanktionerna genom de nämnda effekterna stärkt Saddam Husseins ställning inom landet. Genom USA:s agerande, som kan tolkas som att inget annat kan få slut på sanktionerna än Saddam Husseins avgång, har situationen låsts alltmer.
Hur man än ser på syftet med sanktionerna och deras effekt i form av begränsningar av Iraks militära kapacitet, så kan man inte bortse från de humanitära konsekvenserna som sanktionsinstrumentet fått i detta fall.
Efter tio år kan man konstatera, att sanktionerna blivit humanitärt oförsvarbara. Det är läge att söka alternativ utformning av FN:s politik gentemot Irak. Det borde vara möjligt att häva den del av sanktionerna, som närmast kan betraktas som ekonomiska, mot att FN får möjlighet att genom vapeninspektörer fortsätta övervakningen av Iraks möjligheter att producera massförstörelsevapen.
Jag vill fråga utrikesministern, om Sveriges regering är beredd att inom EU och FN verka för en sådan förändring av sanktionsregimen mot Irak, att den humanitära situationen för befolkningen radikalt kan förbättras.
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:974 besvarad av utrikesminister Anna Lindh
den 25 maj
Svar på frågorna 1999/2000:954 om sanktionspolitiken mot Irak och 974 om FN:s sanktioner mot Irak
Utrikesminister Anna Lindh
Murad Artin och Berndt Ekholm har frågat om regeringens syn på sanktionspolitiken och de amerikansk-brittiska bombningarna mot Irak samt vilka åtgärder regeringen avser vidta för att förbättra den humanitära situationen för det irakiska folket.
Regeringen delar Murad Artins och Berndt Ekholms oro över den humanitära situationen i Irak. Den 10 mars överlämnade FN:s generalsekreterare en rapport om det humanitära läget i Irak till säkerhetsrådet i vilken bl.a. oskyldigas lidande tas upp. Generalsekreteraren pekar också på problem förknippade med sanktionsregimen och de processer som gäller för export till Irak. Generalsekreteraren menar att FN:s sanktionskommitté, leverantörer, entreprenörer och den irakiska regimen alla har ansvar för de problem som är förknippade med Irakprogrammet.
FN:s säkerhetsråd har genom resolution 1284 ändrat på utformningen av sanktionsregimen. Genom resolutionen som antogs i december 1999 slopades taket på irakisk oljeproduktion. Irak kan således utöka sin oljeexport för att, inom ramen för det s.k. olja-mot-mat-programmet, öka sin import. Redan tidigare var mat och mediciner undantagna från sanktionsregimen, men genom resolution 1284 undantogs ytterligare en mängd varor av humanitär betydelse från kravet på godkännande av sanktionskommittén. En expertgrupp har inrättats med mandat att bevilja irakisk import av utrustning för bl.a. medicinskt bruk, utbildning och jordbruk. Vidare öppnar resolutionen för att kontanta medel under Irakprogrammet får användas för upphandling av lokala varor och tjänster, i syfte att gynna inhemsk varuproduktion. En förutsättning för att dessa förändringar ska få önskad genomslagskraft är att den irakiska regimen väljer att samarbeta med FN. I detta sammanhang är det värt att notera att den humanitära situationen i de norra delarna av Irak, där irakiska centralmaktens kontroll och auktoritet är begränsad, är märkbart bättre än i övriga landet. I norra Irak ansvarar FN för implementeringen av olja-mot-mat-programmet medan irakiska myndigheter ansvarar för implementeringen i övriga delar av landet.
Tillgången på mat, rent vatten och mediciner i Irak har ökat men ytterligare förbättringar behövs. Sverige bidrar därför i ansträngningarna för att lindra lidandet, bl.a. genom biståndsinsatser i Irak. Sverige hör till de största humanitära biståndsgivarna. Under 1998 uppgick stödet till ca 70 miljoner kronor och under 1999 till 52 miljoner kronor. Beslut har fattats om att ge ytterligare 42,5 miljoner kronor under år 2000. De pengar Sverige bidrar med används för att hjälpa folket i Irak att få tillgång till bl.a. mat, rent vatten och mediciner. Sverige bidrar även till viktiga humanitära minröjningsinsatser.
Murad Artin och Berndt Ekholm är kritiska mot de bombningar USA och Storbritannien genomför i Irak. Dessa aktioner riktas mot militära installationer som hotar eller kan hota USA:s och Storbritanniens patrullering av de s.k. flygförbudszonerna. Flygförbudszonerna har motiverats bl.a. med hänvisning till säkerhetsrådets resolution 678, i vilken den amerikanskledda koalitionen gavs ett mandat att använda "alla tillgängliga medel för att återställa internationell fred och säkerhet i området". Hänvisningar har också gjorts till resolution 688 i vilken bl.a. förtryck av civila tas upp. Syftet med upprättandet av dessa zoner var att skydda civilbefolkningen i norra och södra Irak mot Saddam Husseins grova övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. Ett syfte som regeringen hyser förståelse för. Zonerna har dock inte något entydigt folkrättsligt mandat och således är det också tveksamt om det finns någon fullödig folkrättslig grund för dessa aktioner. Under vår tid i säkerhetsrådet tog vi upp detta folkrättsliga problem.
Det är viktigt att hålla i minnet att sanktionerna mot Irak inrättades av FN:s säkerhetsråd till följd av den irakiska regimens invasion av Kuwait. De krav på Irak som formulerades i säkerhetsrådets resolutioner, t.ex. att Irak inte ska ha kapacitet på området massförstörelsevapen, äger fortsatt full giltighet. Då regimen i Irak ännu inte uppfyllt dessa krav är den ytterst ansvarig för den humanitära situationen i landet. Genom resolution 1284 har säkerhetsrådet visat att Irak, genom att samarbeta med FN, inom en nära framtid kan nå fram till en suspendering av gällande sanktioner. Den svenska regeringen vill, liksom frågeställarna, att detta ska kunna komma till stånd.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.