FN:s säkerhetsråd
Skriftlig fråga 1996/97:112 av Bodil Francke Ohlsson (mp)
Klar
- Inlämnad:
- 1996-11-19
- Besvarad:
- 1996-11-27
den 19 november
Fråga 1996/97:112 av Bodil Francke Ohlsson (mp) till utrikesministern
om FN:s säkerhetsråd
EU-länderna samordnar sitt agerande i FN. Den en gång färgstarka
nordiska profilen har förlorat i färg och blivit mindre tydlig och Norden
gör numera färre gemensamma tal och manifestationer i FN, sedan Sveri-
ge och Finland gick med i EU.
Min fråga till utrikesministern är:
Avser utrikesministern verka för att Sverige agerar självständigt och
fritt i säkerhetsrådet, utan uppbindningar till EU?
Svar på skriftlig fråga 1996/97:112 besvarad av Utrikesminister Lena Hjelm-Wallén
den 27 november
Svar på fråga 1996/97:112
Utrikesminister Lena Hjelm-Wallén
Bodil Francke Ohlsson har frågat mig om jag avser verka för att Sve-
rige skall agera fritt i säkerhetsrådet utan uppbindningar till EU.
I frågans inledning tar Bodil Francke Ohlsson även upp det nordiska
samarbetet i FN. De nordiska ländernas nära samarbete i FN har inte
minskat i betydelse efter att Sverige och Finland blivit medlemmar av
EU. Däremot har naturligtvis formerna för samarbetet förändrats.
Sveriges kandidatur till säkerhetsrådet hade de nordiska ländernas ak-
tiva stöd. Jag är övertygad om att vårt rådsmedlemskap också kommer att
vara av värde för det nordiska FN-samarbetet.
Som medlem av säkerhetsrådet blir Sverige delaktigt av rådets kol-
lektiva ansvar för upprätthållande av internationell fred och säkerhet. I
dessa frågor handlar säkerhetsrådet enligt FN-stadgan på samtliga FN:s
medlemsstaters vägnar. Vårt mandat härrör från FN:s medlemskrets i dess
helhet. Vi har också invalts med ett starkt stöd från alla ländergrupper.
I arbetet i säkerhetsrådet kommer Sverige att ta självständig ställning,
utifrån våra egna värderingar och bedömningar. Vi kommer att vägledas
bl.a. av det program som jag hade tillfälle att redovisa i riksdagens in-
formationsstund den 24 oktober.
Verksamheten i säkerhetsrådet handlar samtidigt i hög grad om att ut-
föra ett lagarbete. Det avgörande är inte vilka förslag enskilda medlem-
mar lägger, utan vad man kan komma överens om. Sverige kommer att
vinnlägga sig om ett gott samarbete med säkerhetsrådets samtliga med-
lemsstater, liksom med det stora flertal av FN:s medlemsstater som inte
ingår i rådet.
Maastrichtfördraget säger att de av EU:s medlemsstater som också är
medlemmar av Förenta nationernas säkerhetsråd ”skall rådgöra med var-
andra och hålla övriga medlemsstater fullt informerade”. I praktiken
innebär detta framför allt att ett regelbundet utbyte av information äger
rum i säkerhetsrådsfrågor mellan alla de 15 EU-ländema.
Sverige ser fram emot ett gott samarbete i dessa frågor med samtliga
EU-länder och i rådet med Frankrike, Portugal och Storbritannien.
Jag är övertygad om att Sveriges EU-medlemskap kommer att vara en
viktig tillgång i vårt arbete i säkerhetsrådet.