Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

flyktingförläggningen i Gimo

Skriftlig fråga 2001/02:955 av Stenmark, Rigmor (c)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-03-25
Anmäld
2002-04-02
Besvarad
2002-04-03

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 25 mars

Fråga 2001/02:955

 av Rigmor Stenmark (c) till socialminister Lars Engqvist om flyktingförläggningen i Gimo

I dag saknas det psykologresurser vid Migrationsverkets anläggning i Gimo. Eftersom många av barnen där behöver denna typ av vård är det oacceptabelt att man inte kan ge den förebyggande vård som detta handlar om. Det är ju allmänt känt och fullt förståeligt att barn som kommer till ett helt främmande land, och som gör det av olika tragiska omständigheter, kommer i akut nöd. De behöver omgående få hjälp av psykolog eller psykiatriker. Även den befintliga personalen på anläggningen behöver få detta stöd i sitt dagliga arbete på anläggningen. Det finns planer på ett samverkansprojekt mellan Migrationsverket och Uppsala Akademiska sjukhus, men det tycks vara oklart när detta kan komma igång.

När vi i Sverige tar emot barn på flykt från sitt hemland måste vi ta det fulla ansvaret och ge dem den hjälp som behövs. Även inom detta område är den förebyggande vården en omistlig del och bör prioriteras. Det är både humanare mot barnen, och för vårt samhälle mer effektivt och mer ekonomiskt, att satsa på det förebyggande arbetet än att vara tvungen att vidta åtgärder när de mänskliga skadorna har gått för långt.

Min fråga till socialministern:

Vilka åtgärder ämnar ministern vidta så att såväl vuxna som barn på flyktingförläggningen i Gimo får de tillräckliga psykologresurser jag påtalar i min fråga?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:955 besvarad av statsrådet Jan O Karlsson

den 3 april

Svar på fråga 2001/02:955 om flyktingförläggningen i Gimo

Statsrådet Jan O Karlsson

Rigmor Stenmark har frågat socialministern vilka åtgärder regeringen ämnar vidta så att såväl vuxna som barn på flyktingförläggningen i Gimo får tillräckliga psykologresurser. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

De asylsökande, såväl vuxna som barn, som lider av sjukdom eller sviterna av svåra umbäranden kan naturligtvis behöva få stöd och hjälp. Huvuddelen av de särskilda insatserna ska dock ges av de huvudmän som är bäst skickade att ta hand om sådana problem nämligen landstingen och kommunerna. Ett samarbete sker här fortlöpande mellan Migrationsverket och dessa huvudmän samt berörda organisationer för att utveckla metoder så att personer med behov av vård och särskilt stöd ska kunna erbjudas detta så snart som möjligt efter ankomsten till Sverige.

Hälso- och sjukvården för asylsökande m.fl. regleras i en särskild överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet. Denna överenskommelse går utöver landstingens skyldigheter enligt hälso- och sjukvårdslagen. Överenskommelsen innebär att landstingen ska ge vuxna asylsökande omedelbar hälso- och sjukvård samt tandvård och sådan hälso- och sjukvård samt tandvård som inte kan anstå samt viss annan vård. Vad som kan anses vara omedelbar vård och vård som inte kan anstå får prövas från fall till fall av den läkaren som har ansvaret för behandlingen. Asylsökande som inte fyllt 18 år erhåller samma hälso- och sjukvård som i Sverige bosatta barn inklusive barnpsykoterapi. För denna vård lämnar staten ersättning till landstingen huvudsakligen i form av en schablonersättning. Schablonersättningen ska i princip täcka all den vård som den enskilde normalt kan behöva. För vård som överstiger 50 000 kr för en vårdkontakt lämnar staten särskild ersättning.

Det är naturligtvis upp till landstingen att bestämma hur vården till de asylsökande bäst ska organiseras. Jag utgår dock från att landstinget i Uppsala län och Migrationsverkets mottagningsenhet i Gimo även fortsättningsvis fortsätter det samråd som redan sker i denna fråga.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.