Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

flyktingar från Kosovo

Skriftlig fråga 2001/02:1270 av Larsson, Maria (kd)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-05-31
Anmäld
2002-06-04
Besvarad
2002-06-05

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 31 maj

Fråga 2001/02:1270

 av Maria Larsson (kd) till statsrådet Jan O Karlsson om flyktingar från Kosovo

När Sverige under 1999 handplockade flyktingar från Kosovo prioriterades de med vårdbehov och de med traumatiska upplevelser. När dessa flyktingar sedermera skulle återsändas till Kosovo startade en debatt. Återsändandet ifrågasattes mot bakgrund av den rådande laglösheten, kriminaliteten, bräckliga infrastrukturen samt bristen på bostäder under vintern. Under det stora trycket sköt regeringen upp återsändandet tillfälligt men någon månad innan den nya återvändandetidpunkten inföll startade återigen oroligheter i regionen. Kristdemokraterna försökte verka för att ytterligare förlänga uppehållstillståndet för flyktingarna. Argumenten var, förutom de ovannämnda, även de kvarvarande asylsökandes försämrade tillstånd. Detta stöddes dock inte av Socialdemokraterna och Moderaterna. Nästan samtidigt (mars 2001) utfärdade dock UNHCR följande råd avseende vilka som inte borde återsändas till Kosovo: etniska minoriteter, albaner som är i minoritet på sin hemort, personer av blandat ursprung, misstänkta för samröre med den serbiska regimen, offer för sexuellt våld och tortyr, fängslade under den serbiska regimen, traumatiserade med behov av fortsatt behandling. Av humanitära skäl rekommenderades vidare att inte återsända de med kroniska sjukdomar utan möjlighet till behandling samt svårt handikappade. Enligt frivilligorganisationerna är situationen i Kosovo i dag lika illa som för 1@2 år sedan. Vissa flyktingar som tidigare återvänt till Kosovo har nu på nytt flytt till Sverige. En del håller sig gömda av rädsla för att bli utvisade.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa att flyktingar från Kosovo får en prövning av sina asylskäl utifrån situationen i hemlandet?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:1270 besvarad av statsrådet Jan O Karlsson

den 5 juni

Svar på fråga 2001/02:1270 om flyktingar från Kosovo

Statsrådet Jan O Karlsson

Maria Larsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att flyktingar från Kosovoprovinsen i Förbundsrepubliken Jugoslavien får en prövning av sina asylskäl utifrån situationen i hemlandet.

Jag tolkar Maria Larssons fråga som att den gäller de personer från Kosovo som haft tidsbegränsat uppehållstillstånd och begärt att få stanna kvar i Sverige. Sammanlagt rör det sig om 4 099 personer, huvudsakligen av albansk etnicitet. Flertalet av dem har själva tagit sig till Sverige och sökt asyl, i allmänhet redan innan massflyktssituationen uppstod. Majoriteten av dem som under krisen överfördes från f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, och som Maria Larsson särskilt refererar till i sin fråga, valde att inte söka asyl i Sverige. De återvände i stället till Kosovo, liksom nästan samtliga kosovoalbaner i närområdet gjorde när FN och KFOR tog över ansvaret för provinsen.

Maria Larsson efterlyser åtgärder för att säkerställa att flyktingar från Kosovo ska få sina asylskäl bedömda utifrån situationen i hemlandet. Utlänningsmyndigheterna följer utvecklingen i Kosovo liksom i andra ursprungsområden för asylsökande. När det gäller Kosovo finns synnerligen goda källor att tillgå. FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) finns på plats och myndigheterna tar del av de bedömningar som flyktingkommissarien gör. UNHCR har i ett nytt positionspapper daterat april 2002 redovisat sin aktuella bedömning av de fortsatta skyddsbehoven för personer från Kosovo och vilka kategorier flyktingar och internflyktingar som löper risk om de återvänder dit. Av dokumentet framgår att endast få av de många återvändande av albansk tillhörighet har mött några svårigheter relaterade till den personliga säkerheten.

Jag kan också hänvisa till FN:s tillfälliga administration i Kosovo (UNMIK), som enligt säkerhetsrådets resolution 1244 har ansvaret för att alla flyktingar och internflyktingar säkert och utan hinder ska kunna återvända hem. I ett princippapper om rätten till hållbart återvändande, framlagt den 21 maj i år, har UNMIK lagt fram de vägledande principer som man anser bör ligga till grund för återvändandet och hur detta ska främjas. Principerna är grundade på de mänskliga rättigheterna och humanitär standard och har utvecklats i samråd med UNHCR. När det gäller personer som tillhör minoriteter i Kosovo förespråkar UNMIK att länderna avstår från att framtvinga deras återvändande.

Jag vill också förmedla några statistiska uppgifter. Av de drygt 4 000 personer från Kosovo med tillfälligt skydd som sökte asyl hade den 31 mars i år 851 personer fått ett slutligt avslagsbeslut. 483 av dem hade lämnat Sverige. Fortfarande var vid den tidpunkten ärenden för 305 personer ännu inte avgjorda i första eller andra instans. 2 730 personer hade fått permanenta uppehållstillstånd, därav 1 651 av Migrationsverket och övriga av Utlänningsnämnden efter överklagande eller ny ansökan. Detta motsvarar en bifallsandel på 67 %. De som är flyktingar har fått uppehållstillstånd på denna grund. Det stora flertalet uppehållstillstånd, 2 552, är emellertid grundade på humanitära skäl. Dessa siffror talar för att myndigheterna tar hänsyn såväl till förhållandena i Kosovo som till andra omständigheter.

Jag hoppas att jag med detta svar kunnat klarlägga att de som fick tillfälligt skydd i Sverige under den akuta Kosovokrisen därefter har fått eller nu får en noggrann prövning av sina skäl för att stanna i Sverige permanent. Den som har grund för uppehållstillstånd enligt utlänningslagen får också sådant tillstånd. Jag bedömer därför inte att det finns något behov av åtgärder från min sida för att flyktingar från Kosovo ska få sina asylskäl prövade utifrån situationen i hemlandet.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.