Flyktingar från Kosovo
Skriftlig fråga 1996/97:698 av Eva Göes (mp)
Klar
- Inlämnad:
- 1997-07-18
- Besvarad:
- 1997-08-14
den 18 juli
Fråga 1996/97:698 av Eva Göes (mp) till statsrådet Pierre Schori om
flyktingar från Kosovo
I samband med sjuårsdagen av att Kosova fråntogs sitt självstyre har
våldet i Kosova trappats upp. Albanska flaggor som satts upp togs brutalt
ned av polisen (FYROM). Minst tre personer dödades och över 70 perso-
ner skadades i samband med att kosovaalbanerna försökte försvara sina
flaggor. Över 400 protesterande arresterades.
Regimen använder sig av psykologiskt förtryck för att underkuva ko-
sovaalbanerna. Rugovas arbete att med fredliga metoder försöka få till
stånd en lösning hotas i och med att folket blir alltmer pressat. När som
helst kan gnistan komma som utlöser ett fruktansvärt blodbad.
Det avtal om att skicka tillbaka ca 2 000 flyktingar från Kosova som
skulle ha undertecknats den 4 juli har lyckligtvis inte ännu undertecknats.
Jag ser detta som ett tecken på att ministern tagit till sig de olika skild-
ringar av hur folket i Kosova förtrycks. Den oro flyktingarna känner inför
ovissheten om att eventuellt skickas tillbaka är omänsklig. Flyktingarna
måste kunna få ett rakt besked.
Min fråga till ministern är därför:
Avser ministern dra tillbaka alla planer på att i nuläget återsända ko-
sovaalbanska flyktingar?
Svar på skriftlig fråga 1996/97:698 besvarad av Statsrådet Pierre Schori
den 14 augusti
Svar på fråga 1996/97:698
Statsrådet Pierre Schori
Eva Goes har frågat mig om jag avser att dra tillbaka alla planer på att
i nuläget återsända kosovoalbanska flyktingar till Förbundsrepubliken
Jugoslavien mot bakgrund av att flyktingarna känner en omänsklig oro
inför ovissheten att eventuellt sändas tillbaka. Eva Goes skriver också i
sin fråga att flyktingarna i Sverige från Förbundsrepubliken Jugoslavien
måste kunna få ett rakt besked, och hon ställer därmed denna fråga till
mig.
Låt mig här ta detta tillfälle i akt och utveckla min syn på återvändan-
de till Förbundsrepubliken Jugoslavien.
Självfallet är det så att det bästa vore att vi inte skulle behöva ha spe-
ciella s.k. återtagandeavtal med några länder och att medborgare i enlig-
het med folkrättsliga principer skulle tillåtas att återvända till sina hem-
länder med sedvanliga dokument. Men detta enkla förfaringssätt fungerar
inte i alla länder.
Det avtal som nu är framförhandlat mellan Förbundsrepubliken Jugo-
slavien och Sverige är klart för undertecknande. Av tekniska orsaker har
ett undertecknande ännu inte ägt rum, men jag hoppas att det snart kan
ske.
Avtalet är viktigt av flera skäl.
Det gör det möjligt för de medborgare i Förbundsrepubliken Jugosla-
vien som tidigare sökt asyl i Sverige, och efter individuell prövning fått
avslag, att återvända till sitt hemland. Ovissheten som de asylsökande
känner och som Eva Goes tar upp i sitt brev har uppkommit genom att
Förbundsrepubliken Jugoslavien inte tar emot sina egna medborgare.
Fram till 1995 kunde dock avvisningar ske. Uppskattningsvis återsändes
mellan 30 000 och 35 000 personer, främst under perioden 1993 till
1995. Att därefter enbart ett fåtal avvisningar har kunnat ske har lett till
att väntetiden blivit utdragen för många. Utlänningsnämnden och rege-
ringen har därför på senare tid i vissa fall beviljat uppehållstillstånd på
humanitära grunder för medborgare i Förbundsrepubliken Jugoslavien.
Det har då dels gällt barnfamiljer och dels familjer med stark anknytning
i Sverige. Humanitära hänsyn kan också tas i andra enskilda fall i enlighet
med vår lagstiftning. Regeringen står dock fast vid sin bedömning att
situationen i Förbundsrepubliken Jugoslavien inte är sådan att uppe-
hållstillstånd generellt beviljas för asylsökande som kommer därifrån.
För att något underlätta för dem som har avvisats och därefter utan
egen förskyllan tvingats stanna en längre tid i Sverige har regeringen
tidigare i vår inrättat ett återvändandebidrag. Bidraget är på 10 000 kr per
vuxen och 5 000 kr per barn, dock högst 30 000 kr per återvändande
familj.
Att få ett avtal om återtagande undertecknat är viktigt också därför att
det kommer nya asylsökande bl.a. i form av en överströmning från Tysk-
land. Även de medborgare i Förbundsrepubliken Jugoslavien som nu och
i framtiden söker asyl i Sverige och som inte har tillräckliga skäl att få
uppehållstillstånd enligt svensk lagstiftning skall kunna återsändas med
stöd av avtalet.
En följd av att Förbundsrepubliken Jugoslavien inte tillåter medbor-
gare som lämnat landet att enkelt återvända är att det blir problematiskt
att bevilja visum för besökande. Återtagandeavtalet kan därför också
komma att underlätta bedömningen av visumansökningar från medborga-
re i Förbundsrepubliken Jugoslavien som vill komma och hälsa på släk-
tingar i Sverige. Det bor över 70 000 personer i Sverige som har För-
bundsrepubliken Jugoslavien som födelseland.
Jag vill också säga att jag delar Eva Goes åsikt om det allvarliga och
bekymmersamma i den jugoslaviska statsledningens bristande vilja att
ingå i konstruktiva samtal med kosovoalbanerna om deras situation, vad
avser självbestämmande, mänskliga rättigheter och social och ekonomisk
utveckling.
Genom samverkan i EU och även direkt i våra egna relationer pågår
mot den bakgrunden samtidigt aktiviteter för att säkra den långsiktiga
freden och främja skyddet av de mänskliga rättigheterna i hela regionen
däribland Kosovo.
Jag vill avslutningsvis försäkra Eva Goes att alla asylärenden kommer
att prövas individuellt och behandlas med stor varsamhet utifrån vår
lagstiftning. När sedan ett återsändande av asylsökande som fått avslags-
beslut kommer i gång till Förbundsrepubliken Jugoslavien, kommer detta
att följas upp mycket noggrant. Vi står också i direktkontakt med MR-
organisationer som är aktiva i Kosovo.