Flexibilitet i lagstiftningen kring artskydd

Skriftlig fråga 2024/25:660 av Kristoffer Lindberg (S)

till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)

Det svenska artskyddet regleras i EU:s artskyddsförordning. I artskyddsförordningen finns fridlysningsbestämmelser som både grundar sig på EU-lagstiftning och internationella överenskommelser samt svenska fridlysningsregler. Alla vilda fåglar samt vissa utpekade växter och djurarter är fridlysta genom artskyddsförordningen. Det innebär att det är förbjudet att på olika sätt skada eller störa dem.

Det är i grunden bra att arter skyddas. För många av landets skogsägare innebär de gällande reglerna dock problem. Staten skyddar skog och förbjuder därmed avverkning av denna på grund av att där förekommer en djurart eller växt som omfattas av skyddet.

Naturen är inte oföränderlig ens på kort sikt. Arter flyttar in och ut på grund av till exempel temperatur- och landskapsförändringar eller nya migrationsvägar. Därför kan även fridlysningsreglerna upplevas som rigida. Är det självklart att skog som ansågs skyddsvärd för tjugo år sedan fortfarande är det i dag?

En möjlighet som har diskuterats är att ha en större flexibilitet i förvaltningen. Man kan tänka sig en ordning där besluten om att skydda skog omprövas med en viss regelbundenhet där nya förutsättningar tas in.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet Romina Pourmokhtari:

Är statsrådet beredd att överväga en mer flexibel lagstiftning kring artskyddet?