fiskrökerier i skärgården
Skriftlig fråga 2004/05:646 av Adelsohn Liljeroth, Lena (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2004-12-21
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Anmäld
- 2005-01-07
- Besvarad
- 2005-01-12
- Svar anmält
- 2005-01-17
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 21 december
Fråga 2004/05:646
av Lena Adelsohn Liljeroth (m) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist om fiskrökerier i skärgårdenDen 1 januari 2006 träder en ny livsmedelslagstiftningen i kraft med nya regler, som Skärgårdarnas Riksförbund, SRF, bland annat befarar kan slå ut många små lokala fiskrökerier i skärgårdarna. En av de nya reglerna rör förbud mot traditionell rökning av fisk i enkla vedrökar utomhus. Alla måste efter den 1 januari 2006 ha sina rökar inomhus. Undantag kan göras om medlemslandet gör en anmälan till EU-kommissionen, vilket SRF befarar att Livsmedelsverket inte kommer att göra.
Försäljning av egen fångst, rund eller urtagen, blir det troligen ingen ändring på, men i övrigt måste alla ha en EU-godkänd lokal samt inte minst röken inomhus. Skärgårdarnas Riksförbund anser att de nya, klåfingriga förslagen, kommer att innebära såväl stora ekonomiska pålagor, som konflikter med kommunala nämnder om byggnation, strandskydd med mera.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga jordbruksminister Ann-Christin Nykvist vilka åtgärder hon är beredd att vidta för att säkerställa att fiskrökerier i skärgården kan fortsätta på nuvarande sätt.
Svar på skriftlig fråga 2004/05:646 besvarad av Ann-Christin Nykvist
Svar på fråga 2004/05:646 om fiskrökerier i skärgården
Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist
Lena Adelsohn Liljeroth har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att säkerställa att fiskrökerier i skärgården kan fortsätta på nuvarande sätt.
Den lagstiftning Lena Adelsohn Liljeroth hänvisar till är det så kallade hygienpaketet och närmare bestämt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung.
En grundläggande princip i hela översynen av hygienreglerna har varit att klargöra att företaget har ansvar för de produkter som tillverkas. Målet har också varit att täcka hela livsmedelskedjan ända från primärproduktionen. I motsats till tidigare synnerligen detaljerade bestämmelser formuleras principer och regler som ska tillämpas på all livsmedelshantering, från torgförsäljning till storindustri, och detta medför att formuleringarna innehåller en viss flexibilitet.
Företagarens ansvar betonas genom krav på god hygienpraxis och rutiner som bygger på HACCP (Hazard Analysis Critical Control Points). Förordningen anger att branscherna ska utarbeta vägledningar för att underlätta för företagen att utveckla dessa rutiner som ska vara anpassade till verksamhetens storlek och omfattning.
Förordningen innehåller som sagt ett visst mått av flexibilitet. I artikel 1 om räckvidd nämns att "producenters direkta leveranser av små mängder primärprodukter till konsumenter eller till lokala detaljhandlar som levererar direkt till konsument är undantagna".
En särskild artikel (artikel 10) ägnas åt proceduren för hur bilagorna med de tekniska kraven kan anpassas nationellt. Medlemsstaterna får, utan att äventyra syftet med förordningen, anta nationella åtgärder för att anpassa kraven. Dessa nationella åtgärder ska syfta till att möjliggöra fortsatt användning av traditionella metoder i alla led i livsmedelskedjan och tillgodose behoven för livsmedelsföretag som är belägna i områden med särskilda geografiska begränsningar.
I Sverige är det Livsmedelsverket som är den centrala myndigheten för livsmedelsfrågor som avgör behovet av nationella åtgärder.
Med hänvisning till ovanstående anser jag att tillräcklig flexibilitet föreligger för att möjliggöra fortsatt användning av traditionella metoder och ämnar således inte vidta några ytterligare åtgärder.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.