fiskelagens bifångstregel
Skriftlig fråga 1999/2000:140 av René, Inger (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-11-01
- Besvarad
- 1999-11-10
- Anmäld
- 1999-11-16
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 1 november
Fråga 1999/2000:140
av Inger René (m) till jordbruksminister Margareta Winberg om fiskelagens bifångstregelEn havskräftfiskare fick torsk och rödtunga men bara tre kräftor i trålen. Han behöll och sålde fisken och har nu åtalats för olaga bifiske. Enligt åklagaren så har fiskaren brutit mot fiskelagen och den s.k. bifiskeregeln som innebär att bifångst som hamnat i en kräfttrål måste kastas tillbaka i havet.
Att slänga tillbaka ätbar, säljbar fisk strider mot allt förnuft, dessutom strider det mot miljöbalkens 15 paragraf som talar om avfall samt renhållningsförordningens lista över avfall där animalistiska vävnadsdelar @ i det här fallet död fisk @ finns uppräknad.
Åklagaren har hävdat vid rättegången att brottet inte är ringa och att fiskaren handlat med uppsåt.
Hade fiskaren slängt tillbaka bifångsten i vattnet så hade han brutit mot miljöbalken. Nu tog han hand om fisken, sålde den och bröt då mot fiskelagen.
Vilka åtgärder avser jordbruksministern vidta för att ändra bifångstregeln?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:140 besvarad av jordbruksminister Margareta Winberg
den 10 november
Svar på fråga 1999/2000:140 om fiskelagens bifångstregel
Jordbruksminister Margareta Winberg
Inger René har frågat mig om vilka åtgärder jag avser vidta för att ändra fiskelagens bifångstregler.
Bifångstbestämmelserna finns inte i fiskelagen utan i EU:s överordnade reglering. EU:s gemensamma fiskeripolitik syftar till att skydda fiskebestånden så att de långsiktigt kan nyttjas på ett ansvarsfullt sätt. Därför utfärdas fiskebestämmelserna så att risken minskas för att ung fisk, som ännu inte har hunnit reproducera sig, fiskas upp utan sparas för att säkra artens fortbestånd.
I Kattegatt och Skagerrak gäller att om fisket har skett med redskap vars nätmaskor är 90 mm eller däröver får all fångst föras i land. Vid fiske efter havskräfta får mindre maskstorlekar användas, då är det tillåtet att använda en minsta maskstorlek om 70 mm. Med det följer villkor, som anger hur stora bifångster av skyddade fiskarter, som får föras i land. Om en fiskare får större fångster ska enligt EU:s fiskereglering denna fångst kastas överbord.
EU:s fiskeripolitik syftar till att förvalta de gemensamma fiskeresurserna på ett ansvarsfullt sätt. Detta synsätt har präglat det regelverk som EU har utformat, där bifångstbestämmelserna endast utgör en mindre del. Kontroll och tillsyn av detta regelverk är en förutsättning för gemensam förvaltning och ett ansvarsfullt utnyttjande av våra fiskeresurser. Men för att en sådan förvaltning ska bli verkningsfull innebär det också att alla fiskare solidariskt måste följa den reglering som finns i väntan på en förbättrad redskapsutveckling.
Sverige har aktivt medverkat i EU:s arbete med utveckling av selektiva redskap, vilket har inneburit att nya regler införs den 1 januari 2000. Då ska trålar, som används vid kräftfiske, vara utformade så att fisk kan slippa ut ur trålen. Avsikten med denna förändring är att bifångster minimeras.
Vidare tar Inger René upp frågan om bifångstbestämmelserna är i överensstämmelse med miljölagstiftningen. Enligt vad jag inhämtat är detta för närvarande föremål för domstolsprövning. Jag avstår därför från kommentarer utan avvaktar domstolsprövningen i denna fråga.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.