Finansiering av Sveriges va-infrastruktur

Skriftlig fråga 2025/26:458 av Stina Larsson (C)

till Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)

Tillgången till rent dricksvatten och ett fungerande avloppssystem är en av samhällets mest grundläggande funktioner och en förutsättning för folkhälsa, miljöskydd och krisberedskap. Trots detta står Sverige inför en alarmerande situation med en åldrande va-infrastruktur och en investeringsskuld som enligt branschorganisationen Svenskt Vatten uppgår till cirka 10 miljarder kronor årligen.

Dagens finansieringsmodell, som främst bygger på va-taxor reglerade av självkostnadsprincipen i lagen om allmänna vattentjänster (LAV), är otillräcklig för att möta de massiva behoven av reinvesteringar och klimatanpassning. Reglerna om att överskott måste balanseras inom tre år försvårar den långsiktiga planering som krävs. Detta drabbar särskilt mindre och glesbefolkade kommuner, där kostnaderna per invånare blir orimligt höga, vilket skapar stora regionala ojämlikheter.

För att säkra en robust och hållbar vattenförsörjning i hela landet krävs nya grepp. Centerpartiet har föreslagit en reformering av LAV för att möjliggöra längre fonderingstider och att man bör utreda möjligheten till extern finansiering samt införa riktade statliga stöd och lånegarantier för att avlasta de mest utsatta kommunerna.

Med anledning av detta vill jag fråga klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari:

Avser ministern och regeringen att vidta åtgärder för att reformera finansieringsmodellen för va-systemet, exempelvis genom att se över lagen om allmänna vattentjänster för att möjliggöra längre fonderingstider och utreda förutsättningarna för extern finansiering, i syfte att säkra en hållbar och robust vattenförsörjning i hela landet?