Feministisk utrikespolitik och hbtq-personers rättigheter
Skriftlig fråga 2014/15:266 av Hans Linde (V)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2015-02-26
- Överlämnad
- 2015-02-26
- Anmäld
- 2015-03-03
- Svarsdatum
- 2015-03-11
- Besvarad
- 2015-03-11
- Sista svarsdatum
- 2015-03-11
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
Margot Wallström valde redan i sin första intervju som utrikesminister att lyfta fram att den nya regeringen ska föra en feministisk utrikespolitik. Det är oerhört välkommet. Kränkningarna av kvinnors och flickors rättigheter är de mest utbredda och systematiska brotten mot de mänskliga rättigheterna.
Normer om kön går inte att skilja från normer runt sexualitet, könsidentitet och könsuttryck. Förtrycket av kvinnor går därför ofta hand i hand med ett förtryck av hbtq-personer. Lesbiska kvinnor och transsexuella kvinnor tillhör de mest utsatta grupperna i världen. Men i regeringens första utrikespolitiska deklaration nämns bara förtryck på grund av sexuell läggning i en kortare mening, och förtrycket av transpersoner nämns inte alls. Det skapar frågor runt vem som egentligen är inkluderad i den feministiska utrikespolitiken.
Sverige måste uppmärksamma och markera på bilateral, regional och global nivå när hbtq-personers rättigheter kränks eller riskerar att kränkas. Arbetet måste bedrivas i nära dialog med hbtq-rörelsen för att inte äventyra deras säkerhet eller rätt till deltagande. Sverige måste även behålla och vidareutveckla sitt proaktiva arbete för hbtq-personers rättigheter och verka aktivt för att hbtq-personers rättigheter inkluderas i centrala dokument inom FN, AU, EU och Europarådet, i FN:s specialrapportörers arbete, inom ramen för Universal Periodic Review och i de olika FN-organens arbete. Att verka för att hbtq-personer ska tillåtas ha meningsfullt deltagande och göra sina röster hörda är också centralt. Detta borde vara självklara delar i en modern feministisk utrikespolitik.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga utrikesministern på vilket sätt hon - inom ramen för regeringens nya feministiska utrikespolitik - tänker arbeta för att förbättra hbtq-personers villkor och mänskliga rättigheter?
Svar på skriftlig fråga 2014/15:266 besvarad av Margot Wallström (S), utrikesminister
Utrikesdepartementet |
Utrikesministern |
Till riksdagen
Svar på fråga 2014/15:266 av Hans Linde (V) Feministisk utrikespolitik och hbtq-personers rättigheter
Hans Linde har frågat mig på vilket sätt jag tänker arbeta inom ramen för feministisk utrikespolitik för att förbättra hbtq-personers villkor och mänskliga rättigheter.
Frågan om hbtq-personers rättigheter är av största vikt för regeringen. Sverige arbetar, både nationellt och internationellt, för att motarbeta diskriminering på grund av sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck. Den svenska regeringen arbetar konsekvent såväl i utrikes- som utvecklingspolitiken för att uppmärksamma frågan, inte minst inom EU, FN och i Europarådet. UPR-processen är ett konkret exempel där Sverige aktivt ställer frågor och uppmärksammar situationen för hbtq-personer. Sverige och Sida ligger i framkant i givarsamfundet när det gäller arbetet för hbtq-personers rättigheter.
Som Hans Linde framhåller i sin fråga driver regeringen en feministisk utrikespolitik. Den bygger på att utmana dagens maktstrukturer och att säkra kvinnors rättigheter, säkra resurser för detta och säkra att kvinnor representeras på alla nivåer, i samma utsträckning som män. En sådan politik innebär en utmaning av könsstereotypa normer som begränsar enskilda individers frihet. En feministisk utrikespolitik innebär också att vi utmanar den strukturella diskriminering som begränsar människors rättigheter och frihet att vara som de är. Detta arbete är en central del av arbetet för ökad respekt för de mänskliga rättigheterna vilket utgör en hörnsten i svensk utrikespolitik. I detta ligger också principen om alla människors lika värde och rättigheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck.
Många aspekter av hbtq-personers mänskliga rättigheter utgör en självklar del av den feministiska utrikespolitiken. Det gäller också lesbiska och transsexuella kvinnors rättigheter såsom Hans Linde själv framhåller.
Vad gäller hbtq-arbetet i stort ser vi i dag en blandad utveckling där framsteg inom vissa områden varvas med tillbakagång i andra. Flera länder inför diskriminerande lagstiftning och situationen för enskilda individer blir allt svårare. Det gäller även för MR-försvarare och civila samhället som vågar stå upp för hbtq-personers rättigheter.
Arbetet med hbtq-frågor är i många sammanhang kontroversiellt och splittrar ofta det internationella samfundet. Arbetet för att stärka hbtq-personers rättigheter behöver därför ständigt utvecklas. Nära samverkan med civila samhället om hur Sverige kan arbeta med dessa frågor är särskilt viktigt i arbetet med att hitta rätt väg i en svårnavigerad terräng.
FN beslutade i september 2014 ta fram en rapport om hur våld och diskriminering mot hbtq-personer kan motverkas. Rapporten ska presenteras under FN:s råd för mänskliga rättigheters 29:e session i juni 2015. Sverige stödjer detta arbete och ser gärna att flera delar av FN-systemet aktiveras. Ett exempel kan vara att existerande FN-rapportörer exempelvis inom konflikt/post-konflikt, fattigdom, hälsa och bostad i ökad utsträckning lyfter hbtq-perspektivet i sina rapporter.
Regeringen kommer även i fortsättningen påtala diskriminering och kränkningar av hbtq-personers rättigheter.
Stockholm den 11 mars 2015.
Margot Wallström
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.