Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

fattiga länder inom WTO

Skriftlig fråga 2001/02:845 av Bargholtz, Helena (fp)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-03-06
Anmäld
2002-03-12
Besvarad
2002-03-13

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 6 mars

Fråga 2001/02:845

 av Helena Bargholtz (fp) till statsrådet Leif Pagrotsky om fattiga länder inom WTO

Som frihandelsvän är jag kritisk till den ojämna balansen inom Världshandelsorganisationen, WTO, mellan rika och fattiga länder. Stora länder och resursstarka intressen har i alltför hög utsträckning kunnat sätta dagordningen för frihandelsrundorna. Detta har t.ex. resulterat i att handelshinder på jordbruks- och tekoprodukter kvarstår.

Inom WTO pågår ständiga förhandlingar i en rad olika kommittéer och arbetsgrupper. För att bedöma vad olika avtal innebär för det enskilda landets samhällsekonomi och lagstiftning krävs betydande resurser, både ekonomiska och juridiska. Detta är något som många fattiga länder saknar. De har helt enkelt svårt att följa med i förhandlingarna och försvara sina intressen på ett rimligt sätt. Ofta upptäcker de inte förrän i efterhand vad de egentligen gått med på.

Jag vill därför fråga statsrådet:

Är statsrådet beredd att verka för att Sverige i högre grad stöder fattiga länder, såväl ekonomiskt som juridiskt, för att dessa ska kunna stärka sina förhandlingspositioner inom WTO?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:845 besvarad av statsrådet Leif Pagrotsky

den 13 mars

Svar på fråga 2001/02:845 om fattiga länder inom WTO

Statsrådet Leif Pagrotsky

Helena Bargholtz har frågat mig om jag är beredd att verka för att Sverige i högre grad stöder fattiga länder, såväl ekonomiskt som juridiskt, för att dessa ska kunna stärka sina förhandlingspositioner inom WTO.

Som en uppföljning av WTO:s ministermöte i Doha är det viktigt att mer internationella resurser ställs till förfogande för handelsrelaterat tekniskt bistånd och stöd till kapacitetsbyggnad i u-länder. Från svensk sida verkar vi för att handelsrelaterat bistånd efter WTO-mötet i Doha ska öka och ges ökad prioritet inom det multilaterala biståndet, i EG:s bistånd liksom i Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete.

Sverige dubblerar i år bidragen till WTO för att stödja u-ländernas kapacitet i förhandlingar jämfört med 2001. Sverige var dessutom en av de grundande medlemmarna i det nystartade rättscentret för WTO-tvister, ACWL, som är huvudorganisationen för juridiskt stöd till u-länder i WTO-tvister.

Sverige värnar särskilt om de fattigaste u-länderna och om dem som inte har möjlighet att ha någon representation i Genève. Bl.a. arbetar vi med att etablera en organisation som ska ge information och analytiskt stöd till u-länder utan permanent representation i Genève.

I det bilaterala utvecklingssamarbetet bidrar Sida med stöd till u-länders uppbyggnad av analyskapacitet och handelspolitiskt kunnande i WTO-frågor. Under 2001 använde Sida ca 120 miljoner kronor till handelsrelaterat bistånd, varav 40 % gick till handelspolitisk kapacitetsuppbyggnad. Som ett av många exempel kan nämnas att det inom ramen för det svenska utvecklingssamarbetet med Tanzania utgått ett betydande stöd till landets handels- och industriministerium med inriktning på utbildning och kapacitetsbyggnad i handelspolitiska frågor.

Sverige är i dag en av de ledande aktörerna vad gäller handelsrelaterat bistånd både vad gäller utvecklad policy och bidrag till de organisationer som utför insatser. Sida spelar en allt viktigare roll. Det svenska arbetet och bidragen behövs för att förbättra det internationella stöd som u-länderna efterfrågar och behöver för att kunna tillvarata sina långsiktiga handels- och utvecklingspolitiska intressen. Vi manar också på andra i-länder att öka sina bidrag till handelsrelaterat bistånd, och att göra bidragen mer förutsägbara och långsiktiga.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.