fastighetsbedrägeri
Skriftlig fråga 1998/99:17 av Pehrson, Johan (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-10-16
- Anmäld
- 1998-10-19
- Besvarad
- 1998-10-21
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 16 oktober
Nyligen har en ny typ av bedrägeri uppdagats i Sverige. Det har gått till på så vis att skrupelfria personer utnyttjat det faktum att det vid tingsrätterna endast företas en formell kontroll av köpehandlingar avseende fastigheter. Poliser som utrett de aktuella fallen menar på att det rör sig om ekobrottslingar som hittat en helt ny affärsidé.
Bedrägerierna har genomförts med förfalskade köpebrev som till sitt simpla yttre uppfyller lagens krav. Tingsrättens inskrivningsmyndighet godkänner vid sin formella prövning de falska handlingarna enligt lagen. Därmed har bedragaren fått lagfart på den aktuella fastigheten och kan uppträda som ägare gentemot kreditgivare och andra. För den rättmätige ägaren återstår endast att väcka talan i ett tvistemål vid tingsrätten. En ofta komplicerad, dyr och tidskrävande process.
Med nuvarande regler finns det inget som inskrivningsmyndigheterna kan göra åt saken om det inte finns någon uppenbar misstanke om brott. Det finns således en enorm möjlighet för skrupelfria personer att leta reda på lämpliga fastigheter och sedan förfalska köpehandlingen. Ingen vet i dag omfattningen på detta problem. Det kan i praktiken drabba så gott som alla fastighetsägare i vårt land. Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga till justitieministern.
Avser statsrådet att ta några initiativ för att minska möjligheterna för denna typ av brottslighet?
Svar på skriftlig fråga 1998/99:17 besvarad av Justitieminister Laila Freivalds
- Justitieminister Laila Freivalds
den 21 oktober
I massmedier har den senaste tiden redovisats några fall där personer har "bestulits" på sina fastigheter genom att någon har förfalskat ett köpekontrakt på vilket lagfart sedan har beviljats. Johan Pehrson har frågat mig om jag avser att ta några initiativ för att minska denna typ av brottslighet.
Till att börja med vill jag understryka att den rätte ägarens rätt till fastigheten inte påverkas av en förfalskad köpehandling. Inte heller om förfalskaren får lagfart på fastigheten på grundval av den oriktiga köpehandlingen får det någon inverkan på den rätte ägarens rättsliga ställning. En förfalskad handling kan nämligen aldrig åberopas till grund för ett äganderättsanspråk, varken av förfalskaren eller av den som gör gällande att han köpt fastigheten av denne i god tro. Den rätte ägaren, som blivit av med sin lagfart, behöver alltså inte frukta att förlora sin fastighet. Inte heller behöver ägaren frukta ytterligare pantbelastning på fastigheten. Panträtt som upplåtits av annan än den rätte ägaren kan nämligen i den här situationen inte göras gällande.
Det kriminella förfarandet får emellertid ändå följder för den rätte ägaren. Denne måste nämligen vidta rättsliga åtgärder för att få äganderätten fastställd. Det kan vara förenat med kostnader, besvär och obehag. Enligt min mening är det därför viktigt att man försöker förhindra det här slaget av brottslighet. I ett medborgarperspektiv är det också angeläget att den enskilde kan få råd och stöd av myndigheterna för att komma till rätta med situationen.
Varje år sker det flera hundra tusen försäljningar av fastigheter. Vid dessa förekommer kriminella förfaranden endast i några enstaka fall. Eventuella brottsförebyggande åtgärder måste därför utformas så att de inte leder till hinder för den allmänna omsättningen av fastigheter eller till stora kostnadsökningar för det allmänna eller för säljare och köpare av fastigheter. En möjlighet som tidigare har diskuterats är att införa en särskild aviseringsrutin i lagfartsärenden. Den skulle kunna utformas så att en underrättelse i samband med ansökningen om lagfart eller i samband med beslutet om lagfart skickas till den (tidigare) lagfarne ägaren av fastigheten. Denne skulle då ges möjlighet att reagera på vad som pågår.
Frågan om dessa eller andra rutiner bör införas kommer att övervägas av Domstolsverket såsom central förvaltningsmyndighet för domstolarna och inskrivningsmyndigheterna. Det är naturligt att i det sammanhanget ta upp frågan om hur servicen till allmänheten skall kunna säkerställas i sådana här situationer. I avvaktan på att dessa överväganden avslutas är jag inte nu beredd att ge uttryck för någon uppfattning om vad som bör göras för att komma till rätta med problemen. Jag avser emellertid att noga följa frågan.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.