Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

fakturering av Internettjänster

Skriftlig fråga 2002/03:1323 av Pettersson, Marina (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-08-22
Besvarad
2003-09-05
Anmäld
2003-09-16
Svar anmält
2003-09-16

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 22 augusti

Fråga 2002/03:1323

 av Marina Pettersson (s) till justitieminister Thomas Bodström om fakturering av Internettjänster

Det har i Sverige under senaste året förekommit i stor skala att upphovsmän lurat tusentals människor att betala för en tjänst som han eller hon ej tagit del av. Till åklagarmyndigheten i Stockholm har under andra halvåret 2002 inkommit väl över 1 000 stycken brottsanmälningar där personer anser sig blivit oriktigt fakturerade för besök på vissa betalsidor på Internet. Fakturorna avser uppkopplingar och de ser i princip likadana ut. Huvudsakligen har fakturorna den utformningen att de avser en uppkoppling där grundavgiften är 299 kr. Det framgår att om grundavgiften inte betalas inom föreskriven tid kommer kunden att debiteras den faktiska kostnaden om 1 500 kr plus inkassoavgift.

Gemensamt för anmälningarna till åklagarmyndigheten är att den fakturerade uppger att det inte förekommit någon avsiktlig uppkoppling mot aktuell betalsida.

Det är svårt att bevisa att brott förekommit eftersom den fakturering som skett inte är staffsaktionerad, anmälarna anser dock att det funnits anledning att misstänka bedrägligt uppsåt.

Min fråga till justitieministern är:

Vad ämnar justitieministern att göra lagstiftningsvägen för att en dataanvändare inte ska kunna debiteras för tjänster han eller hon inte har beställt eller där dataanvändaren inte fått klart för sig att debitering skulle komma att ske?

Svar på skriftlig fråga 2002/03:1323 besvarad av Thomas Bodström

den 4 september

Svar på fråga 2002/03:1323 om fakturering av Internettjänster

Justitieminister Thomas Bodström

Marina Pettersson har frågat mig vilka lagstiftningsåtgärder jag avser att vidta för att en dataanvändare inte ska kunna debiteras för tjänster han eller hon inte har beställt eller för vilka han eller hon inte fått klart för sig att en debitering skulle komma att ske.

Det är ett angeläget @ och uppenbarligen växande @ problem som Marina Pettersson tar upp. Jag har också vid flera tillfällen under den senaste tiden haft anledning att uttala mig i denna och liknande frågor, bland annat vid en interpellationsdebatt med Yvonne Andersson (kd) i april och till följd av en riksdagsfråga från Cecilia Widegren (m) i maj.

Avtalsrättsligt gäller, här liksom annars, att betalningsskyldigheten förutsätter att ett avtal har träffats. Den som påstår att ett avtal har ingåtts har även bevisbördan för detta. Det finns flera avgöranden från Allmänna reklamationsnämnden där konsumenten fått bifall till sitt klagomål i sådana här fall. Ingen är alltså skyldig att betala för en uppkoppling mot en betalsida på Internet som man inte har efterfrågat. Det är viktigt att slå fast detta.

Förfarandet att skicka ut fakturor för tjänster som inte har beställts kan, för det andra, dessutom vara straffbart enligt bestämmelserna om bedrägeri, om faktureringen skett med uppsåt att vilseleda. För det tredje är det enligt den marknadsrättsliga lagstiftningen förbjudet för en näringsidkare att skicka fakturor, inbetalningsavier eller liknande meddelanden avseende produkter som inte uttryckligen har beställts. Om en näringsidkare uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbudet, kan han eller hon bli skyldig att betala en marknadsstörningsavgift.

Den grundläggande lagstiftningen på civilrättens, straffrättens och marknadsrättens områden innehåller alltså redan bestämmelser som tar sikte på det tillvägagångssätt som Marina Pettersson berör i sin fråga. Vad särskilt gäller det straffrättsliga ansvaret för bedrägeri torde det också vara svårt att lagstiftningsvägen åtgärda de bevisfrågor som Marina Pettersson tar upp.

Men det finns ny speciallagstiftning som ytterligare kan bidra till att komma till rätta med dessa frågor. Den kanske allra vanligaste situationen som ger upphov till diskutabla kravfakturor börjar med att en Internetanvändare med en uppringd anslutning över ett modem med några enkla knapptryckningar, ofta utan kännedom om konsekvenserna, ändrar datorns fjärranslutning, vilket får till följd att modemet ringer upp ett dyrt betaltjänstnummer (s.k. modemkidnappning). För denna grupp Internetanvändare innebär den nya lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, som trädde i kraft för bara en dryg månad sedan, möjligheter till ett bättre skydd. Den nya lagen innehåller nämligen bestämmelser som innebär att en operatör som särskilt utpekas att tillhandahålla telefoni till en fast anslutningspunkt åt var och en, är skyldig att erbjuda sina kunder avgiftsfria spärrar mot vissa typer av utgående samtal eller nummer. Denne kan också åläggas skyldighet att erbjuda en spärr mot alltför höga telefonräkningar (kreditspärr).

Det gäller också att säkerställa att den enskildes skydd enligt lagen efterföljs i praktiken. Olika sådana initiativ har tagits bland annat av rikskriminalpolisen i samarbete med Svenskt Näringsliv samt av Konsumentverket. Regeringen har vidare givit Post- och telestyrelsen i uppdrag att informera Internetanvändare om säkerhet och användning. Arbetet bygger på en samverkan mellan olika aktörer och ska redovisas år 2004.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.