Till innehåll på sidan

Fairtrade-märkta livsmedelsprodukter

Skriftlig fråga 2016/17:1494 av Jonas Jacobsson Gjörtler (M)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2017-05-29
Överlämnad
2017-05-30
Anmäld
2017-05-31
Svarsdatum
2017-06-07
Sista svarsdatum
2017-06-07
Besvarad
2017-06-07

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Statsrådet Isabella Lövin (MP)

 

I rapporten Vad uppnås med rättvisemärkning?, framtagen av AgriFood Economics Centre, går det att läsa att Fairtrades prisförsäkring, det vill säga inkomststöd i form av ett minimipris, har en negativ påverkan på små och fattiga livsmedelsproducenter som står utanför märkningen, eftersom efterfrågan på deras produkter sjunker. Utöver att märkningen missgynnar fattiga livsmedelsproducenter leder märkningen till en snedvriden konkurrens och prissättning på marknaden. När priserna inte regleras av marknaden riskerar det dessutom att leda till överproduktion.

Om Fairtrade-märkta varor fortsätter att utöka sina marknadsandelar riskerar det att leda till allvarliga ekonomiska konsekvenser för producenter av konventionella varor, speciellt i utvecklingsländer. Konventionell handel har dessutom större möjlighet att lyfta människor ur fattigdom.

I forskningssammanfattningen går det att läsa:

Därmed kan märkningen aldrig få någon betydande effekt på världens fattigdom. Dessutom är Fairtrade ineffektivt både när det gäller att transferera resurser från konsument till producent och när det gäller att hantera övriga problem, som till exempel bristande kredit och för få skolor. (...) Konventionell handel har på grund av sin omfattning, möjlighet att lyfta många fler människor ur fattigdom än Fairtrade.

 

Föreningen för Fairtrade Sverige finansieras delvis av statligt anslag. Pengarna används bland annat till opinionsbildning för att fler kommuner och regioner i Sverige ska köpa in Fairtrade-märkta produkter. Även om tanken är god är Fairtrade ett ineffektivt sätt att lyfta människor ur fattigdom eftersom det snedvrider konkurrensen och försvårar för fattiga jordbrukare.

 

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Isabella Lövin:

 

Delar statsrådet min bedömning och vilka åtgärder tänker statsrådet i så fall vidta för att verka för att statliga medel inte används för att snedställa konkurrensen på marknaden för livsmedelsprodukter i utvecklingsländer?

Svar på skriftlig fråga 2016/17:1494 besvarad av Statsrådet Per Bolund (MP)

Dnr Fi2017/02552/KO

Finansdepartementet

Finansmarknads- och konsumentministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2016/17:1494 av Jonas Jacobsson Gjörtler (M) Fairtrade-märkta livsmedelsprodukter

Jonas Jacobsson Gjörtler har frågat statsrådet Isabella Lövin om statsrådet delar frågeställarens bedömning om Fairtrade-märkta livsmedelsprodukter och vilka åtgärder statsrådet i så fall tänker vidta för att verka för att statliga medel inte används för att snedställa konkurrensen på marknaden för livsmedelsprodukter i utvecklingsländer.

Frågan har överlämnats till mig.

I den rapport som Jonas Jacobsson Gjörtler hänvisar till konstateras att Fairtrade även har positiva effekter. I rapporten framhålls att de jordbrukare som deltar i certifieringen gynnas av att prisfallet vid låga världsmarknadspriser begränsas och att certifieringen kan ha positiva socioekonomiska effekter som exempelvis att skolor finansieras och att förhandlingspositionen gentemot uppköpare stärks. Även den psykologiska effekten av att få högre pris för något man producerar jämfört med att erhålla bidrag framhålls. Rapporten lyfter också fram att märkningen ger konsumenter en möjlighet att aktivt bidra till bättre villkor för småproducenter.

Många konsumenter vill bidra till en hållbar utveckling och köper allt oftare produkter med hållbarhetsförtecken, såsom olika typer av miljö- och rättvisemärkningar. Fairtrade-märkning är ett möjligt verktyg, där handel samt hållbara konsumtions- och produktionsmönster kan verka som en drivkraft för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling. Det krävs dock större och bredare insatser för att lösa problemet med utbredd fattigdom bland jordbrukare i utvecklingsländer. Det svenska utvecklingssamarbetet inom handel, marknadsutveckling och lantbruk är omfattande och en stor del av detta riktas till produktivitetshöjande insatser på landsbygden. Den svenska regeringen är också en stark förespråkare för frihandel som en väg ut ur fattigdom. Det är också av stor vikt att stödja utvecklingsländers kapacitet att möta hållbarhets- och certifieringskrav.

Jag kan se värdet av att det, i både privata och offentliga sammanhang, via efterfrågan finns möjlighet att stödja en produktion som ger certifierade jordbrukare en något tryggare försörjning för sig och sina familjer. Jag är därför glad för att allt fler konsumenter frågar efter denna typ av produkter.

Jag kan konstatera att det finns olika meningar kring den samlade effekten av Fairtrade-märkning men regeringen är av den åsikten att det är viktigt att stödja initiativ som bidrar till en hållbar och ansvarstagande konsumtion i Sverige.

Stockholm den 7 juni 2017

Per Bolund

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.