Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

F-skattsedel

Skriftlig fråga 1999/2000:106 av Hägglund, Göran (kd)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1999-10-22
Besvarad
1999-10-28
Anmäld
1999-11-15

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 22 oktober

Fråga 1999/2000:106

 av Göran Hägglund (kd) till näringsminister Björn Rosengren om F-skattsedel

Alla talar i dag om att småföretagen är Sveriges framtid och att det är inom denna sektor som framtidens arbetstillfällen skapas. Ändå hindras många entreprenörer redan i inledningsskedet, när de ansöker om F-skattsedel. Oklara regler och varierande tillämpning av tjänstemän på skattemyndigheterna hindrar många flitiga entreprenörer att starta och driva egen verksamhet.

Ett aktuellt exempel som redovisas i senaste Kommun-Aktuellt är där två föräldrar i ett s.k. tvåfamiljssystem i Järfälla kommun ansökte om F-skatt och fick avslag. De uppmanades av kommunen att bli egenföretagare och ansöka om F-skatt för att kunna fortsätta med sin barnomsorg. De fick avslag med hänvisning till att de inte bedrev sin näringsverksamhet i vinstsyfte samt att enligt gällande praxis var verksamheten tvungen att omfatta minst fem barn för att kunna klassas som näringsverksamhet. I dag står familjerna utan barnomsorg.

Vilka åtgärder avser näringsministern vidta för att det ska bli enklare att erhålla F-skattsedel inom alternativa barnomsorgsverksamheter?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:106 besvarad av finansminister Bosse Ringholm

den 27 oktober

Svar på fråga 1999/2000:106 om F-skattsedel

Finansminister Bosse Ringholm

Göran Hägglund har frågat näringsministern Björn Rosengren vilka åtgärder han avser att vidta för att det ska bli enklare att erhålla F-skattsedel inom alternativa barnomsorgsverksamheter.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

När systemet med F-skattsedlar infördes (prop. 1991/92:112) blev det väsentligt enklare för den som bedrev eller avsåg att bedriva näringsverksamhet att få en F-skattsedel än det varit att få en B-skattesedel i det gamla systemet. Reglerna för tilldelning av F-skattsedel har därefter ändrats (prop. 1997/98:33) så att det blivit ännu lättare att få en sådan.

De nya reglerna innebär att alla som ansöker om en F-skattsedel ska få det om det inte finns skälig anledning att anta att sökanden varken bedriver näringsverksamhet eller kommer att bedriva sådan verksamhet. De nya reglerna trädde i kraft den 1 januari 1998.

Till detta kan läggas att Riksskatteverket efter de nya reglernas ikraftträdande har bedrivit utbildningsverksamhet för handläggare i F-skattefrågor för att åstadkomma en snabb, korrekt och enhetlig bedömning av ansökningar om F-skattsedel.

Enligt min mening finns det inget generellt hinder i nuvarande lagstiftning som medför att barnomsorgsverksamhet inte skulle kunna berättiga till en F-skattsedel. Om verksamheten bedrivs eller avses att bedrivas under sådana former som krävs för näringsverksamhet enligt 21 § kommunalskattelagen, dvs. yrkesmässigt och självständigt, ska en F-skattsedel utfärdas.

Under vilka former den verksamhet som Göran Hägglund nämnt i sin fråga skulle bedrivas känner jag givetvis inte till i detalj. Som minister får jag inte heller ingripa i ett enskilt ärende. Jag vill därför här bara framhålla att man i ett system med F-skatt inte kan undvara en möjlighet för skattemyndigheten att avslå en ansökan om F-skatt om det finns goda skäl att anta att näringsverksamhet varken bedrivs eller kommer att bedrivas eftersom F-skattesystemet bygger på ett direkt samband mellan F-skattsedel och näringsverksamhet.

De nu gällande reglerna om tilldelning av F-skattsedel har genom den senaste ändringen utvidgats så att alla som bedriver eller avser att bedriva näringsverksamhet har möjlighet att få en sådan skattsedel. Några ytterligare åtgärder i denna riktning ser jag därför nu inte något behov av.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.