Extremavel av hundar

Skriftlig fråga 2023/24:145 av Sofia Skönnbrink (S)

till Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)

Hundavel har förekommit i flera tusen år och hade till en början som syfte att få fram individer som kunde utföra viktiga uppgifter åt sina ägare, såsom att jaga, vakta eller valla boskap. Så småningom blev det också populärt att avla på vissa specifika utseenden, något som inte nödvändigtvis var kopplat till det arbete som hunden var tänkt att utföra. Över tid har jakten på det perfekta utseendet gått ut över hundarnas välbefinnande, och den så kallade extremaveln har länge varit ett välkänt problem.

Även om extremaveln utsätter vissa raser för onödigt lidande förekommer den fortfarande i hög utsträckning. Veterinärer vittnar om att de dagligen möter hundar med olika typer av medfödda besvär som skulle kunna undvikas genom sundare avel. Tydliga exempel är andningsproblemen hos populära raser, såsom mops, fransk bulldog och bostonterrier, liksom risken för skador på hornhinnan orsakade av hudveck som skaver mot ögat hos rasen shar pei.

I 6 kap. 3 § i Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om hållande av hundar och katter (SJVFS 2020:8) står det att hundar inte får användas i avel om de har sjukdomar, letala anlag, defekter eller andra egenskaper som kan nedärvas och kan medföra lidande för deras avkommor, eller kan hindra avkommorna att bete sig naturligt.

Med andra ord är det enligt svensk lag redan förbjudet att avla på extrema utseenden som kan medföra hälsodefekter och lidande för avkomman.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga landsbydsminister Peter Kullgren följande:

Vilka åtgärder avser ministern och regeringen att vidta för att få ett slut på extremaveln av hundar i Sverige?