Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

exkludering från Genèvekonventionen

Skriftlig fråga 2001/02:457 av Frebran, tredje vice talman Rose-Marie (kd)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-12-19
Besvarad
2002-01-10
Anmäld
2002-01-15

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 19 december

Fråga 2001/02:457

 av tredje vice talman Rose-Marie Frebran (kd) till utrikesminister Anna Lindh om exkludering från Genèvekonventionen

Mellan 50 och 100 afghanska asylsökande har i Sverige bedömts vara flyktingar, men har exkluderats från Genèvekonventionen enligt artikel 1F. De har beviljats tidsbegränsade uppehållstillstånd i Sverige, vilket inte ger rätt till familjeåterförening. Flera av dem har familjer, som lever under ytterst svåra förhållanden i grannstater till Afghanistan och som av FN:s flyktingkommissariat bedömts vara flyktingar.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga till utrikesministern:

Avser statsrådet vid en eventuell begäran från FN:s flyktingkommissariat verka för att dessa familjemedlemmar ska beviljas uppehållstillstånd i Sverige för att återförenas med den familjemedlem som bor här?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:457 besvarad av statsrådet Jan O Karlsson

den 10 januari

Svar på fråga 2001/02:441,442,443,453,454,457,468,469 om exkludering från Genèvekonventionen och 455 flyktingar från Afghanistan

Statsrådet Jan O. Karlsson

Göran Lindblad, Rose-Marie Frebran, Marianne Andersson, Ana Maria Narti, Kerstin-Maria Stalin och Ulla Hoffmann har frågat utrikesministern vilka åtgärder hon är beredd att vidta för att det ska fastställas en tidsgräns för hur lång tid familjer ska vara splittrade. Bakgrunden är att Migrationsverket har beviljat personer som exkluderas från flyktingstatus enligt artikel 1 F i 1951 års Genèvekonvention tidsbegränsade uppehållstillstånd. Tidsbegränsade uppehållstillstånd kan normalt inte @ till skillnad från permanenta uppehållstillstånd @ ligga till grund för att bevilja familjemedlemmar tillstånd att resa in och återförenas med personen i Sverige. Vidare har utrikesministern fått frågan om hon vid en eventuell begäran från FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) om att dessa familjemedlemmar ska beviljas uppehållstillstånd i Sverige, kommer att verka för att de återförenas med den familjemedlem som bor här.

Frågorna har överlämnats till mig för besvarande och jag har valt att ge svaren i ett sammanhang.

För att svara på frågorna kan det inledningsvis vara av intresse att närmare ange bakgrunden till tillämpningen av bestämmelserna om exkludering från skydd enligt Genèvekonventionen. En person som exkluderas från flyktingstatus enligt Genèvekonventionen vägras asyl eftersom det finns allvarliga skäl att anta att han eller hon har begått brott mot freden, gjort sig skyldig till krigsförbrytelse, begått brott mot mänskligheten eller begått ett grovt icke-politiskt brott före inresan i Sverige. Det är således fråga om mycket allvarliga brott som gör att de berörda personerna inte är berättigade till skydd enligt Genèvekonventionen. På grund av att ett beslut om att exkludera en person från skydd enligt Genèvekonventionen medför allvarliga konsekvenser tillämpas de aktuella bestämmelserna också med stor försiktighet. Det bör även påpekas att det förhållandet att personen inte beviljas skydd enligt Genèvekonventionen inte behöver betyda att han eller hon står helt utan skydd i Sverige. Andra faktorer samt övriga bestämmelser i den svenska utlänningslagen kan innebära att verkställighet av avvisnings- eller utvisningsbeslutet inte kan äga rum under kortare eller längre tid.

Anledningen till att personer som har exkluderats från flyktingstatus inte avvisas utan beviljas tidsbegränsade uppehållstillstånd är i normalfallet att det finns verkställighetshinder, inte att grunden för att vägra dem skydd enligt Genèvekonventionen har fallit bort. Verkställighetshindret i dessa ärenden utgörs normalt av att de berörda personerna bedöms riskera dödsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning om de avvisas till hemlandet eller ett tredje land. Det tidsbegränsade tillståndet innebär dock att personen ska lämna landet när tillståndstiden löper ut, förutsatt att verkställighetshinder inte längre finns. Sverige har vid en internationell jämförelse generösa regler i detta avseende. Andra länder beviljar inte exkluderade personer uppehållstillstånd eller andra förmåner i samma omfattning.

När det gäller framställningar från UNHCR har Sverige sedan 1950-talet varje år tagit emot ett antal s.k. kvotflyktingar för vidarebosättning. Det är Migrationsverket, i samverkan med främst UNHCR och International Organization for Migration (IOM), som ansvarar för vidarebosättning av flyktingar i Sverige.

Varken jag eller regeringen i övrigt kan kommentera Migrationsverkets beslut i enskilda ärenden. Det följer av bestämmelser i regeringsformen om förvaltningsmyndigheternas självständighet. Det är en fråga för Migrationsverket att i det enskilda fallet ta ställning till om det efter viss tid finns förutsättningar för att bevilja ett permanent uppehållstillstånd eller om det finns förutsättningar för kvotuttagning för vidarebosättning. Jag kan dock nämna att enligt den information som Utrikesdepartementet har fått, för Migrationsverket en dialog med företrädare för den grupp av exkluderade flyktingar från Afghanistan som befinner sig i Sverige om de här frågorna.

Låt mig avslutningsvis säga att det allvarliga politiska och sociala läget i Afghanistan självklart inneburit påfrestningar och svårigheter för de personer som finns i Sverige och som har sina släktingar kvar i hemlandet eller i närområdet. Regeringens förhoppning är att den senaste händelseutvecklingen i Afghanistan på sikt ska kunna leda till att människor i Sverige som har anhöriga i landet ska kunna återvända till regionen för kortare eller längre tid eller i vart fall på ett lättare sätt än tidigare kunna hålla kontakt med sina släktingar där.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.