EU/VEU
Skriftlig fråga 1996/97:313 av Annika Nordgren (mp)
Klar
- Inlämnad:
- 1997-02-21
- Besvarad:
- 1997-03-06
den 21 februari
Fråga 1996/97:313 av Annika Nordgren (mp) till försvarsministern om
EU/VEU
I ett TT-telegram den 17 februari rapporterades det från ett seminari-
um i Bonn om EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik arrangerat
av EU-kommissionen. 1 TT-telegrammet framgår det att Björn von Sy-
dow anser att EU:s framtida gemensamma utrikespolitik skulle kunna
lamslås av medlemsländernas vetorätt.
Vi försöker hitta sätt för att undvika en sådan situation, sade för-
svarsministern enligt TT i anslutning till seminariet. På seminariet togs
också kommissionens mål att fullt ut integrera försvarssamarbetet i Väst-
europeiska unionen VEU i EU upp. Sverige är i dag ”aktiv observatör” i
VEU. Ett förhållande som jag menar är oförenligt med en trovärdig mili-
tär alliansfrihet. Enligt försvarsbeslutet skall inte Sverige söka medlem-
skap i VEU. Trots detta har Sverige gemensamt med Finland lämnat ett
förslag som innebär att ge EU muskler att genomföra fredsbevarande
operationer.
Enligt TT uttalade försvarsministern på seminariet i Bonn att integra-
tionen av VEU i EU kan fortsätta trots de alliansfria EU-medlemmarna.
Vi ser inga problem på denna väg inom de närmaste åren, sade han.
Jag vill med anledning av detta fråga försvarsministern:
Hur avser försvarsministern verka för att Sverige kan garanteras fort-
satt militär alliansfrihet i en situation då eventuellt VEU integreras till
fullo i EU och vetorätten tas bort?
Svar på skriftlig fråga 1996/97:313 besvarad av Försvarsminister Björn von Sydow
den 6 mars
Svar på fråga 1996/97:313
Försvarsminister Björn von Sydow
Annika Nordgren har med anledning av en TT-rapport från mitt
framträdande vid ett EU-seminarium i Bonn den 17 februari frågat mig
om vissa aspekter på EU:s beslutsfattande och på den eventuella integra-
tionen av VEU i EU mot bakgrund av Sveriges militära alliansfrihet. Med
anledning därav vill jag anföra följande:
1996 års försvarsbeslut bekräftade Sveriges militära alliansfrihet som
syftar till att Sverige skall kunna vara neutralt i händelse av krig i sitt
närområde. Vi har en betryggande försvarsförmåga som stöd för denna
alliansfrihet. Bevarandet av den militära alliansfriheten förutsätter inte att
Sverige i något annat avseende än militära alliansförpliktelser skulle
behöva ålägga sig restriktioner när det gäller deltagandet i det framväx-
ande europeiska säkerhetssamarbetet. Enligt försvarsbeslutet skall stor
vikt läggas vid att Sverige bevarar handlingsfriheten att i takt med för-
ändringar i omvärlden kunna utveckla sitt deltagande i detta samarbete.
Sverige vill inte se någon integration av VEU i EU. Organisationerna
bör förbli separata. Däremot förordar regeringen ett närmare samarbete i
frågor som rör krishantering, där Sverige vill och bör spela en aktiv roll.
Regeringen verkar under EU:s regeringskonferens för att EU mer
tydligt skall kunna bidra till stärkandet av den gemensamma säkerheten i
Europa. Ett led i detta arbete har från svensk sida varit att EU skall ges
ökad möjlighet att verka även inom krishanteringsområdet. Det svensk-
finska förslaget förordar att detta åstadkoms genom att de s.k. Peters-
berguppgifterna - humanitära insatser och militär krishantering - skrivs
in i EU-fördraget. Därmed skulle EU:s förmåga att ta initiativ till Peters-
berginsatser öka.
Sverige vill generellt kunna medverka till och påverka det europeiska
säkerhetsbygget. Detta gör vi bl.a. som medlemmar i EU, som observatö-
rer i VEU och genom vår nära samverkan med NATO i Partnerskap för
fred och i SFOR i Bosnien. Vår inställning är därvid att vi bör ha möjlig-
het att delta i planering och beslutsfattande i de aktioner och den verk-
samhet där vi själva deltar.
Regeringen anser att EU:s beslutsfattande bör effektiviseras. Därför
bör utnyttjandet av veto utgöra en sista utväg. Detta innebär dock att
Sverige inte stöder borttagandet av vetorätten inom den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken. Utrikesministern redogjorde senast förra
veckan i riksdagen för regeringens politik härvidlag, som bygger på den
skrivelse som förelädes riksdagen inför regeringskonferensen. Denna
linje ligger fast. Vetorätten skall, enligt regeringens uppfattning, finnas
kvar för alla typer av beslut, i frågor som rör vitala nationella intressen.
Vad som utgör ett vitalt nationellt intresse kan endast avgöras av den
enskilda medlemsstaten i EU.
Sveriges uppfattning delas av många medlemsstater. Det bör särskilt
noteras att det utkast till fördragstext som EU-ordförandeskapet presente-
rade vid Europeiska rådets möte i Dublin i december 1996 föreslog bibe-
hållen vetorätt på alla områden inom den gemensamma utrikes- och sä-
kerhetspolitiken.
Från svensk sida utgår vi alltså från att vetorätten kommer att bibehål-
las. Och ett kollektivt europeiskt försvar inom EU:s ram - med ömsesidi-
ga säkerhetsgarantier - ter sig i dag osannolikt och i alla händelser
mycket avlägset. Ett aktivt svenskt deltagande i stärkandet av EU:s kris-
hanteringsförmåga står på intet sätt i motsatsställning till bevarandet av
vår militära alliansfrihet.