EU:s utvidgning
Skriftlig fråga 1998/99:395 av Andersson, Marianne (c)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-02-22
- Anmäld
- 1999-03-02
- Besvarad
- 1999-03-03
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 22 februari
EU:s utvidgning österut till länderna i Östeuropa och Baltikum är den viktigaste framtidsfrågan för Europa.
I utrikesdebatten förra veckan uttryckte utrikesministern sin tillfredsställelse över det, som hon sa, ökande stödet för EU:s utvidgning bland medlemsländerna. De flesta signaler som kommer, inte minst från den nya regeringen i Tyskland, tyder på motsatsen. Genom regeringens hårdnackade krav på fryst EU-budget och större nedskärningar inom jordbruk och regionalpolitik än vad kommissionen föreslagit kyler ned intresset för utvidgningen hos medlemsländerna. Regeringen har dels skapat oro och bristande uppslutning för utvidgningen i andra EU-länder, dels bäddat för ett minskat återflöde av EU-medel till Sverige.
Mot den bakgrunden vill jag därför fråga utrikesministern:
Vilka belägg finns för påståendet om ett starkt ökande stöd bland medlemsländerna för EU:s utvidgning?
Svar på skriftlig fråga 1998/99:395 besvarad av Utrikesminister Anna Lindh
- Utrikesminister Anna Lindh
den 3 mars
Marianne Andersson har frågat mig vilka belägg som finns för ett ökande stöd bland medlemsländerna för EU:s utvidgning.
Låt mig först konstatera att utvidgningen av EU har högsta prioritet för regeringen. Från svensk sida har vi, som bekant, hela tiden varit starkt pådrivande i utvidgningsprocessen.
Ett omfattande arbete har redan utförts. Kommissionen har genomfört en stor del av den genomgång av EU:s regelverk som i praktiken är det första skedet i förhandlingarna. En sådan genomgång av regelverket har skett även med de kandidatländer med vilka medlemskapsförhandlingar ännu inte inletts. Inom ramen för de medlemskapsförhandlingar som inletts med sex kandidatländer har man även inlett realförhandlingar på ett antal områden, och ytterligare förhandlingskapitel kommer att öppnas under det tyska ordförandeskapet. Utvidgningsprocessen innebär en stark drivkraft för reformarbetet i kandidatländerna, vilket också framgår av kommissionens översynsrapporter som presenterades i november. Detta gäller inte minst de stora framsteg som gjorts i Lettland och Litauen.
Det finns också, enligt min mening, ett brett stöd för utvidgningsprocessen bland EU:s medlemsstater. Detta har bekräftats både vid diskussioner inom EU och i bilaterala överläggningar jag har haft med företrädare för olika medlemsstater.
Enligt svensk bedömning uppfyllde Lettland och Litauen redan förra året kraven för att inleda förhandlingar. Slutsatserna från Wien innebär att frågan om inledande av förhandlingar med ytterligare kandidatländer definitivt står på agendan under 1999. Sverige kommer att fortsätta att hårt driva beslut om öppnande av förhandlingar med dessa länder. Det finns enligt vår bedömning mycket som tyder på att det vid toppmötet i Helsingfors i december kan finnas förutsättningar för beslut om förhandlingar med flera kandidatländer, däribland de baltiska.
Samtidigt verkar nu flera andra medlemsländer visa större intresse för den linje Sverige och Danmark ursprungligen drev. Från fransk sida har man gjort uttalanden för en gemensam förhandlingsstart för återstående kandidatländer. Bakom detta ligger bl.a. överväganden om de negativa konsekvenser det kan få om vissa kandidatländer upplever att de hamnar utanför i den fortsatta processen.
Låt mig också, med anledning av Marianne Anderssons motivering, påpeka att reformer inom EU är nödvändiga redan med nuvarande 15 medlemsstater. Utvidgningen och kommande WTO-förhandlingar understryker bara behovet. Det är riktigt att regeringen eftersträvar en lägre budgetnivå inom EU än vad kommissionen har föreslagit. Detta har brett stöd även bland andra medlemsländer. Det är viktigt att vi prövar utgifter inom EU lika noga som vi gör i vår nationella budget. Genom att hålla nere utgifterna för nuvarande medlemsländer kan vi säkerställa att det finns resurser för att klara av utvidgningen. Regeringens linje syftar således till att underlätta och bana väg för utvidgningen.
Regeringens uppfattning är att finansieringen av EU:s verksamhet bör ske på ett sätt som bättre avspeglar ländernas reella betalningsförmåga och ger en rättvisare bördefördelning. Att nå ett resultat här ligger i högsta grad i Sveriges intresse. Vi agerar samtidigt för att stödet bl.a. till de glesbefolkade områdena skall förstärkas. Detta kan mycket väl rymmas inom de budgetramar som Sverige föreslår. EU:s jordbrukspolitik måste utformas så att utvidgningen underlättas, nya överskott inte skapas och konkurrenskraften på världsmarknaden stärks.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.