EU:s sysselsättningsrekommendationer
Skriftlig fråga 1997/98:631 av Tolgfors, Sten (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-04-06
- Anmäld
- 1998-04-14
- Besvarad
- 1998-04-15
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Den svenska regeringen har som mål att göra EU till en s.k. sysselsättningsunion. Genom en samordning av EU-ländernas strategier för att minska arbetslösheten skulle olika nationella åtgärders effektivitet kunna jämföras med varandra och arbetslösheten bättre kunna bekämpas, har regeringen hävdat. Regeringen bryter dock återkommande mot de rekommendationer den själv varit med och beslutat om. Den här gången är det rekommendationen att sänka beskattningen av arbete, för att skapa förutsättningar för fler jobb, som regeringen vägrar efterkomma.
"Inget land följer till punkt och pricka till den sista bisatsen i sådana här dokument", är finansminister Erik Åsbrinks kommentar. Men om Sverige vägrar följa det som av inrikespolitiska skäl inte passar, varför skall andra länder följa de delar av rekommendationerna som socialdemokraterna velat ha med? Vad är poängen med samordning i ord, men inte i handling?
Regeringen pekar genom sitt agerande på svagheterna i hela tanken med den s.k. sysselsättningsunionen. Inte mycket är heligt för en regering som skriver under en sak och gör en annan. Sysselsättningsunionen är till för att regeringen skall kunna visa skenbar handlingskraft, inte för att skapa förutsättningar för ökad sysselsättning. Det är dock inte EU som skall lastas för regeringens jobb-bluff. Ansvaret bär regeringen själv.
Vad avser regeringen göra för att inte bryta mot EU:s rekommendationer vad avser åtgärder för att öka sysselsättningen?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:631 besvarad av , ()
- Arbetsmarknadsminister Margareta Winberg
Sten Tolgfors har frågat mig vad regeringen avser att göra för att inte bryta mot EU:s rekommendationer vad avser åtgärder för att öka sysselsättningen.
Sten Tolgfors menar att regeringen återkommande bryter mot de rekommendationer den själv varit med och beslutat om. Den här gången är det enligt Tolgfors rekommendationerna att sänka beskattningen av arbete, för att skapa förutsättningar för fler jobb som regeringen vägrar efterkomma.
De rekommendationer som Tolgfors hänvisar till är de sysselsättningsriktlinjer som antogs vid Europeiska rådets möte i Luxemburg i november 1997. Dessa skall säkerställa en samordning av medlemsländernas sysselsättningsstrategier vad avser en samstämmig inriktning mot vissa mål och medel.
Genomförandet av politiken och dess konkreta utformning är till fullo en angelägenhet för varje medlemsland. Subsidiaritetsprincipen skall iakttas liksom medlemsstaternas behörighet i sysselsättningsfrågor. I riktlinjerna finns det tre mål som medlemsstaterna har förbundit sig att uppnå. I övrigt är det rekommendationer som medlemsstaterna själv avgör i vilken omfattning de vill följa. Medlemsländerna skall redovisa hur riktlinjerna omsätts i nationella åtgärder och då redovisa sin ståndpunkt och argument för den förda politiken.
Denna redovisning har regeringen i går överlämnat till riksdagen och till den europeiska kommissionen genom den nationella handlingsplan som återfinns som bilaga till vårpropositionen.
Vad gäller det område som Tolgfors tar upp, sänkt beskattning av arbete, delar regeringen Tolgfors uppfattning att skatte- och bidragssystem bör utformas på ett sätt som är gynnsamt för sysselsättningen. Dessa effekten beror på hur skatterna tas ut och för vilka ändamål de används. Sänkningar av skattetrycket på arbete ökar sysselsättningen varaktigt endast under förutsättning att de sänkta skatterna inte ses som ett utrymme för höjda löner. På längre sikt är det dock sannolikt att lägre skatter leder till motsvarande högre löner och därmed har en begränsad effekt på arbetskraftskostnaderna. Det finns inga empiriska studier som entydigt tyder på att sänkta skatter ökar sysselsättningen. Strukturen på skatteuttaget bör därför vara den centrala frågan sett ur ett sysselsättningsperspektiv. Det är dock av stor vikt att eventuella förändringar i skattesystemet inte äventyrar de offentliga finanserna.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.