EU-parlamentets uppmaning om vapenexport
Skriftlig fråga 2006/07:633 av Holm, Ulf (mp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2007-02-13
- Inlämnad
- 2007-02-13
- Besvarad
- 2007-02-21
- Svar anmält
- 2007-02-21
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 13 februari
Fråga
2006/07:633 EU-parlamentets uppmaning om vapenexport
av Ulf Holm (mp)
till statsrådet Sten Tolgfors (m)
EU-parlamentet beslutade den 18 januari 2007 om ett betänkande om rådets sjunde och åttonde rapport om EU:s uppförandekod för vapenexport. I denna betonas särskilt att EU:s medlemsstater konsekvent räknas bland världens främsta vapenexportörer. Tyvärr tillhör Sverige kärnan i EU vad gäller vapenexport. Jag skulle gärna se att Sverige inte sålde några vapen alls men innan vi når dit bör en stärkt kontroll av vapenexporten vara ett första steg. Det finns många aspekter i EU-parlamentets betänkande och man uppmanade bland annat medlemsstaterna att vidta en rad olika åtgärder för att ytterligare kontrollera licensproduktion av vapen runt om i världen.
Jag vill mot bakgrund av EU-parlaments rapport fråga vilka åtgärder statsrådet har för avsikt att vidta för att säkra kontrollen av vapenexporten.
Svar på skriftlig fråga 2006/07:633 besvarad av Statsrådet Sten Tolgfors
Svar på fråga
2006/07:633 EU-parlamentets uppmaning om vapenexport
Statsrådet Sten Tolgfors
Ulf Holm har frågat mig, med hänvisning till EU-parlamentets betänkande om rådets sjunde respektive åttonde rapport angående EU:s uppförandekod för vapenexport, vilka åtgärder jag har för avsikt att vidta för att säkra kontrollen av den svenska krigsmaterielexporten.
Först vill jag framhålla att Sverige har en grundlig och, internationellt sett, strikt exportkontroll av krigsmateriel och andra strategiska produkter. Denna är dessutom underkastad parlamentarisk insyn såtillvida att representanter från samtliga riksdagspartier genom att vara representerade i Exportkontrollrådet ges full insyn i, och möjligheter att ge synpunkter inför, handläggningen av utförselärenden.
Lejonparten av vår export, drygt 75 procent, går till andra västliga industrinationer. Det är vidare av central betydelse att länder som i övrigt kommer i fråga prövas omsorgsfullt för att säkerställa att regeringens riktlinjer för vapenexport uppfylls. Tillstånd bör enligt riktlinjerna medges endast om utförsel eller samverkan bedöms erforderlig för att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel eller kunnande eller i övrigt är säkerhetspolitiskt önskvärd samt inte står i strid med principerna och målen för svensk utrikespolitik. Bland riktlinjernas krav finns vidare att utförsel inte får strida mot internationella överenskommelser, att mottagarlandet respekterar mänskliga rättigheter, samt att tillstånd till utförsel av krigsmateriel inte bör lämnas om mottagarlandet befinner sig i väpnad konflikt, är invecklad i en internationell konflikt som kan leda till en väpnad konflikt eller har inre väpnade oroligheter. Det handlar i varje enskilt fall om att göra en helhetsbedömning av alla för ett ärende betydelsefulla, och just då aktuella, omständigheter.
Beträffande Ulf Holms hänvisning till EU-parlamentets betänkande angående rådets sjunde respektive åttonde rapport om vapenexport anser jag i likhet med frågeställaren att EU-parlamentets rekommendation till medlemsländerna att se över och vid behov stärka det egna regelverket, är viktig. I EU-parlamentets betänkande noteras att medlemsstaternas andel av den globala vapenexporten är betydande, samt konstateras att det därmed följer ett särskilt ansvar för att kontrollen av dessa produkter sker på ett tillförlitligt sätt. Det är vidare viktigt att framhålla att EU-parlamentet i sitt betänkande även lovordar medlemsstaterna för framstegen i fråga om ett flertal viktiga faktorer i sammanhanget såsom ökad öppenhet i informationsutbytet om vapenexporten och den enighet som uppnåtts i fråga om tillämpningsföreskrifter för uppförandekodens olika kriterier. I detta arbete har Sverige agerat pådrivande genom att antingen ha lett eller deltagit i de olika arbetsgrupper som bildats i detta syfte.
När det så gäller påpekandet från Ulf Holm om att EU-parlamentet uppmanat medlemsstaterna att vidta åtgärder för att kontrollera licensproduktion av krigsmateriel utanför det egna territoriet vill jag framhålla att detta för Sveriges vidkommande redan är reglerat i lag (1992:1300) om krigsmateriel, där det i 7 § stipuleras att ”avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt till någon i utlandet får inte ingås här i landet utan tillstånd”. Enligt 8 § får avtal med någon utom landet om utveckling, framställning eller tillverkning av krigsmateriel inte ingås utan tillstånd. I 9 § fastslås att även ”avtal om ändring eller tillägg av avtal av det slag som kräver tillstånd enligt 7 § och 8 § inte får ingås utan tillstånd”.
Prövningen av ärenden rörande upplåtelse av tillverkningsrätt och samarbete med utländsk part sker, oavsett materieltyp, med de strängare kriterier som gäller för export av krigsmateriel för strid, eftersom sådant samarbete i regel medför en mer långsiktig bindning än regelrätt export. Sådana avtals omfattning, deras utsträckning i tiden, vidareexportklausuler med mera granskas därvid i detalj.
Den ansvariga myndigheten, Inspektionen för strategiska produkter, har redovisat att det under 2006 beviljats sju tillstånd rörande upplåtelse av tillverkningsrätt i utlandet. Dessa har fördelats på Japan, Norge, Polen, Schweiz (tre) samt USA.
I årets regeringsskrivelse till riksdagen om exporten av krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden kommer denna typ av utlandssamverkan att redovisas mer utförligt än tidigare.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.