Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

EU och Euratom

Skriftlig fråga 2003/04:57 av Einarsson, Mats (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-10-08
Anmäld
2003-10-14
Besvarad
2003-10-16
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar anmält
2003-10-16

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 8 oktober

Fråga 2003/04:57

 av Mats Einarsson (v) till statsrådet Gunnar Lund om EU och Euratom

Framtidskonventets förslag ger mycket långtgående befogenheter åt unionens utrikesminister. Han eller hon ska genom sina förslag bidra till utformningen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och ska som ministerrådets bemyndigade verkställa denna politik. I solidaritetsklausulen fastställs hur en medlemsstat ska "mobilisera alla instrument som står till dess förfogande" när den bistår en annan medlemsstat på dess territorium på begäran av dennas politiska myndigheter. Detta ska ske exempelvis om en medlemsstat blir föremål för terroristattack. Det blir då ministerrådet som tolkar vad som är fara/terroristattack och utrikesministern som fattar beslutet om verkställande. Två av EU:s medlemsstater är kärnvapenstater: Frankrike och Storbritannien. I Euratomfördraget, vilket i oförändrad form föreslås ingå i den nya konstitutionen, finns bestämmelser om att Euratom förfogar över medlemsstaternas speciella klyvbara material, det vill säga det material av vilket det går att tillverka atomvapen. Det framgår också att material för forskning får undantas från kontroll liksom "sådana för försvarsändamål avsedda material som @ @ @ efter bearbetningen placeras eller lagras i en militär anläggning enligt en särskild plan".

Jag vill därför fråga EU-ministern:

Gör statsrådet bedömningen att det finns några garantier för Sverige, om liggande förslag till EU-konstitution antas i dessa delar, att Sverige inte tvingas delta i angrepp, med eller utan atomvapen, mot stater eller grupper som av EU betecknas som terrorister?

Svar på skriftlig fråga 2003/04:57 besvarad av Laila Freivalds

den 15 oktober

Svar på fråga 2003/04:57 om EU och Euratom

Utrikesminister Laila Freivalds

Mats Einarsson har frågat statsrådet Gunnar Lund om han gör bedömningen att det finns några garantier för att Sverige, om liggande förslag rörande Euratom och solidaritetsklausulen i EU-konstitution antas, inte tvingas delta i angrepp, med eller utan atomvapen, mot stater eller grupper som av EU betecknas som terrorister.

Arbetet inom regeringen är så fördelat at det är jag som ska svara på frågan.

Inledningsvis vill jag säga att jag inte ser kopplingen till Euratomfördraget som Mats Einarsson gör i sin fråga. Euratomfördraget har ingen bäring på frågan om vissa medlemsstaters kärnvapen, då dessa faller utanför fördragets ramar.

Solidaritetsklausulen uttrycker medlemsstaternas politiska vilja att solidariskt hjälpa varandra om en medlemsstat utsätts för en terroristattack eller drabbas av en naturkatastrof eller en katastrof som orsakats av människor. Regeringens utgångspunkt är att stöd från EU:s medlemsstater, precis som i dag, ska vara frivilligt och ges efter nationella beslut. Således kan inte Sverige tvingas att delta i en insats på basis av solidaritetsklausulen.

Det är medlemsstaterna som i rådet utformar den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. Det är också medlemsstaterna som svarar för dess genomförande. Gemensamma organ, som den föreslagna utrikesministern, ska agera på rådets uppdrag.

Vad gäller beslut om insatser inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik ska enligt fördragsutkastet alla beslut med militära- och försvarsmässiga konsekvenser också fortsättningsvis fattas med enhällighet. Beslut om en insats i ett land utanför EU fattas alltid med enhällighet och i enlighet med folkrätten. Svenskt deltagande i en insats är dessutom alltid frivilligt och föremål för nationellt beslut.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.