Erkännande av historisk svenskbefolkning

Skriftlig fråga 2025/26:69 av Runar Filper (SD)

till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)

För över hundra år sedan, främst under utvandringsvågorna mellan 1890 och 1910, emigrerade flera tusen svenskar till Sydamerika, särskilt till Brasilien. På grund av svåra förhållanden drabbades många av sjukdomar, epidemier och fattigdom, medan några hundra återvände till Sverige. Dock valde några tusen att resa söderut till Argentina, där de fann bördigare jord och bättre levnadsvillkor. Denna grupp av utvandrare är nästan helt okänd för den genomsnittliga personen i Sverige.

Detta saknas inom den svenska skolundervisningen. Prins Wilhelm av Sverige skrev 1948 boken Röda jordens svenskar, vilket är i stort sett den enda texten om våra argentinska svenskättlingar inom den svenska litteraturen.

Andra historiska områden med svensktalande befolkning, som är mer eller mindre kända, inkluderar den estländska västkusten och de närliggande öarna i Östersjön, där det fram till andra världskriget fanns en svensktalande befolkning.

På ön Dagö i den estniska skärgården tvingades en stor del av svenskbefolkningen att utvandra till nyvunna områden i Ukraina under 1700-talet, och därmed grundades Gammalsvenskby.

I Förenta staterna i Nordamerika finns över tusen svenska ort- och platsnamn som påminner om den svenska invandringens historia. Minnesota är den delstat som har flest platser med svenskklingande namn och förknippas inte minst med svenskamerikaner, inte minst genom Vilhelm Mobergs utvandrarepos.

I Finland talar över 5 procent svenska som modersmål, främst bland den finlandssvenska minoriteten som huvudsakligen är bosatt längs delar av den finska väst- och sydkusten. Finland är den enda historiska svenska bosättningen utanför Sverige där svenska fortfarande är huvudspråket.

På samma sätt som för dagens invandrargrupper i Sverige har självklart rötter och traditioner stor betydelse för dessa svenskättlingar. 

Därför blir min fråga till kulturminister Parisa Liljestrand som följer:

Anser ministern att allmänheten uppmärksammats och informerats tillräckligt om svenskättlingarna i dessa länder och bygder, och om inte, avser ministern att vidta några åtgärder inom sitt ansvarsområde för att uppmärksamma svenskättlingarna?