Erdogans angrepp på den akademiska forskningens frihet

Skriftlig fråga 2020/21:1615 av Amineh Kakabaveh (-)

till Utrikesminister Ann Linde (S)

Den 4 januari hade studenterna vid Boğaziçi-universitetet i Istanbul för avsikt att genomföra fredlig sammankomst varvid man avsåg att protestera mot att professor Melih Bulu utsetts till rektor för detta universitet.

Studenterna menade att han hade alltför ringa anknytning till deras universitet, saknade tillräcklig kompetens för arbetsuppgiften och anklagades av den ansedda oberoende tidningen Cumhuriyet för plagiat med mera.

Bulu hade däremot själv varit trogen anhängare av president Erdoğans parti AKP. Studenterna menade att Bulu hade utsetts till rektor på politiska och inte vetenskapliga grunder.

När studenterna samlades för att protestera mot att Bulu blev utsedd till rektor angreps de av en speciell polisstyrka avsedd för terroristbekämpning (Özel Harekat) som utsatte flera av studenterna för grov misshandel och tortyr.

Enligt studenternas advokater fanns det bland studenter, kvinnor och hbtq-personer, vilka av polisen tvingades klä av sig och utsattes för hot om våldtäkt.

Denna speciella polisstyrka begick brott mot internationell lag och Turkiets egen lagstiftning om mötes- och demonstrationsfrihet, enligt artikel 32.1, när den använde både tårgas och vattenkanoner samt direkt fysiskt våld för att skingra en fredlig demonstration.

Det är inte första gången regimen i Turkiet bryter mot mänskliga rättigheter och demokratins principer. Den turkiska regimen torde närmast betraktas som en notorisk förbrytare på detta område.

Man tvingas nu notera att dessa förbrytelser gått så långt att den turkiska regimen är skrämmande brutal i sina brott mot mänskliga rättigheter. Mitt i denna brutalitet drar den ett löjets skimmer över sig själv när den löser strider i tillsättningsärenden inom den akademiska världen med att inkalla tungt beväpnade antiterroriststyrkor för att nedkämpa kritiska men i övrigt vapenlösa unga studenter.

Det som hänt vid Boğaziçi-universitetet i Istanbul är inte någon enskild angelägenhet för Turkiet. Vad det handlar om är att undervisning självklart ska vara grundad på vetenskapliga forskningsresultat och att all forskning som bedrivs ska grundas på vetenskaplig forskningsmetodik. En sådan verksamhet ska ledas av personer som är vetenskapligt meriterade och inte politiska charlataner understödda av Erdoğan och polisstyrkor avsedda att bekämpa terrorism. 

Detta är något som måste vara den vägledande principen för all världens undervisning och forskning, eftersom alla nya framsteg och all ny kunskap tillhör mänskligheten som helhet. Det som sker vid Boğaziçi-universitetet berör följaktligen alla världens universitet och undervisningsanstalter. Följaktligen berör de brott som den turkiska regimen begår när det gäller demonstrations- och yttranderätten och dess brott mot rätten till en fri forskning – där kritik av forskningsledningar ingår – alla världens studenter och forskare. Det är inget ett landets president, polis eller antiterroristiska styrkor ska befatta sig med.

Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:

Vad avser ministern att göra för att förmå regimen i Turkiet att snarast upphöra med de vetenskaps- och forskningsfientliga angreppen, samt de brottsliga övergreppen på studenterna vid Boğaziçi-universitetet i Istanbul genomförda av regimens antiterrroriststyrkor, och kräva frigivning av alla studenter samt politiska fångar?