ensamståendes adoptionsrätt

Skriftlig fråga 1999/2000:1046 av Pethrus Engström, Desirée (kd)

den 29 maj

Fråga 1999/2000:1046

av Desirée Pethrus Engström (kd) till statsminister Göran Persson om ensamståendes adoptionsrätt

I Sveriges riksdag talar vi ofta om FN:s barnkonvention och om att sätta barnperspektivet i fokus. Barns behov ska framträda i samhällsbesluten. Små barn kan inte uttala sin egen vilja och vi vuxna har att se till deras rättigheter. En sådan rättighet kan vara att barn har rätt till två föräldrar. Vid ensamadoption får dock inte barnet rätt till en mamma och en pappa utan till antingen eller. I Sverige har vi i dag en lagstiftning som i stort sett ger ensamstående en generell rätt att adoptera barn. Regeringsrätten har i en dom 1995 slagit fast detta. Lagen utgår från att många barn redan i dag lever med ensamstående föräldrar, vilket gör att det adopterade barnet inte kommer att stigmatiseras eller upplevas som annorlunda. Men skilsmässobarn har i regel tillgång till och umgängesrätt med två föräldrar. Detta ger vi dock inte till det barn som adopteras av en ensamstående. Dem ger vi en förälder. Konsekvensen av lagstiftningen blir att det inte längre gäller att det bör vara två personer som väljer att leva tillsammans och försöka hjälpas åt med barnets uppfostran. Att undantag kan vara för handen om ett barn redan känner den vuxne, e.d. bör kunna accepteras. Men inte en generell rätt.

Vissa länder accepterar inte ensamstående som adoptivförälder, medan Kina gör det.

Min fråga till statsministern är om regeringen avser att komma med några lagändringsförslag på detta område för att tydliggöra att det inte bör föreligga en generell adoptionsrätt för ensamstående.