ensamståendes adoptionsrätt
Skriftlig fråga 1999/2000:1046 av Pethrus Engström, Desirée (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-05-29
- Anmäld
- 2000-06-06
- Besvarad
- 2000-06-08
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 29 maj
Fråga 1999/2000:1046
av Desirée Pethrus Engström (kd) till statsminister Göran Persson om ensamståendes adoptionsrättI Sveriges riksdag talar vi ofta om FN:s barnkonvention och om att sätta barnperspektivet i fokus. Barns behov ska framträda i samhällsbesluten. Små barn kan inte uttala sin egen vilja och vi vuxna har att se till deras rättigheter. En sådan rättighet kan vara att barn har rätt till två föräldrar. Vid ensamadoption får dock inte barnet rätt till en mamma och en pappa utan till antingen eller. I Sverige har vi i dag en lagstiftning som i stort sett ger ensamstående en generell rätt att adoptera barn. Regeringsrätten har i en dom 1995 slagit fast detta. Lagen utgår från att många barn redan i dag lever med ensamstående föräldrar, vilket gör att det adopterade barnet inte kommer att stigmatiseras eller upplevas som annorlunda. Men skilsmässobarn har i regel tillgång till och umgängesrätt med två föräldrar. Detta ger vi dock inte till det barn som adopteras av en ensamstående. Dem ger vi en förälder. Konsekvensen av lagstiftningen blir att det inte längre gäller att det bör vara två personer som väljer att leva tillsammans och försöka hjälpas åt med barnets uppfostran. Att undantag kan vara för handen om ett barn redan känner den vuxne, e.d. bör kunna accepteras. Men inte en generell rätt.
Vissa länder accepterar inte ensamstående som adoptivförälder, medan Kina gör det.
Min fråga till statsministern är om regeringen avser att komma med några lagändringsförslag på detta område för att tydliggöra att det inte bör föreligga en generell adoptionsrätt för ensamstående.
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:1046 besvarad av justitieminister Laila Freivalds
Svar på fråga 1999/2000:1046 om ensamståendes adoptionsrätt
Justitieminister Laila Freivalds
Desirée Pethrus Engström har frågat statsminister Göran Persson om regeringen avser att komma med några lagändringsförslag för att tydliggöra att det inte bör föreligga en generell adoptionsrätt för ensamstående. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.
Utgångspunkten vid bedömningen av frågor om adoption är barnets bästa. Det gäller både för domstolar och för socialnämnder. Det gäller vid prövningen av om ett medgivande ska lämnas att ta emot ett barn för adoption, och det gäller vid prövningen av själva adoptionsfrågan. Bedömningen i det enskilda fallet kan mycket väl utvisa att det är förenligt med barnets bästa att adopteras av en ensamstående.
Det avgörande från Regeringsrätten som Desirée Pethrus Engström hänvisar till gällde socialnämndens medgivande att ta emot ett utländskt barn för adoption (RÅ 1995 ref. 67). I avgörandet fann Regeringsrätten att en ensamstående kvinna kunde lämnas ett sådant medgivande. Av avgörandet kan man självklart inte dra slutsatsen att det föreligger en generell rätt för ensamstående att adoptera. Och enligt min mening behövs ingen lagändring för att tydliggöra att det inte finns någon sådan rätt.
Jag vill nämna att Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) har föreslagit en ändring i den aktuella bestämmelsen om medgivande i socialtjänstlagen. Förslaget, som är avsett att stärka barnets skydd, innebär bl.a. att det i lagen skulle föreskrivas att den eller de som vill adoptera ska ha tillfredsställande insikter om just adoptivbarn och deras villkor och att medgivande att ta emot ett barn inte får lämnas den som är 45 år eller äldre. NIA:s förslag är för närvarande föremål för beredning i Regeringskansliet. Frågan om ensamståendes möjligheter att adoptera barn har också aktualiserats i Barnombudsmannens årsrapport. I rapporten förordas att frågan utvärderas inom ramen för en bred översyn av nuvarande adoptionsregler.
Det är ännu för tidigt att uttala sig om vilka åtgärder NIA:s förslag och BO:s rapport kan komma att föranleda.
Intressenter
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.