En starkare ställning för barnkonventionen
Skriftlig fråga 2008/09:659 av Lundqvist-Brömster, Maria (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2009-02-24
- Inlämnad
- 2009-02-24
- Besvarad
- 2009-03-04
- Svar anmält
- 2009-03-09
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga
2008/09:659 En starkare ställning för barnkonventionen
av Maria Lundqvist-Brömster (fp)
till socialminister Göran Hägglund (kd)
När Sverige ratificerade barnkonventionen år 1990 gjordes bedömningen att det inte behövdes några lagändringar för att uppfylla konventionens krav. Även senare utredningar har hållit fast vid att inte inkorporera barnkonventionen i svensk lagstiftning.
Genom åren har ett antal undersökningar, rapporter, uttalanden och betänkanden visat att mycket görs för att barnkonventionen ska gälla i Sverige, men det är en lång bit kvar. Alla myndigheter tillämpar inte barnkonventionen på ett strategiskt och systematiskt sätt. Detta har Barnombudsmannen visat i rapporter. Likaså finns en BO-rapport som visar att det för att nå de mål som regeringen har satt upp krävs att fler länsstyrelser skyndar på arbetet för att öka efterlevnaden av barnkonventionen. Slutsatsen är att svensk lagstiftning och praxis fortfarande inte överensstämmer med barnkonventionen.
FN:s barnrättskommitté betonar att konventionen tydligt ska återspeglas i nationella lagar och praxis, att rättigheterna ska kunna åberopas i domstol och att bestämmelserna tillämpas av myndigheterna. De anser vidare att internationella åtaganden bör prioriteras framför den nationella rätten när de två rättssystemen står i konflikt med varandra. I maj i år är det återigen dags för Sverige att granskas av FN:s barnrättskommitté.
Mot bakgrund av detta:
Vad avser ministern att vidta för åtgärder för att utreda för- och nackdelar med en inkorporering av FN:s konvention för barnets rättigheter i svensk lagstiftning?
Svar på skriftlig fråga 2008/09:659 besvarad av Socialminister Göran Hägglund
Svar på fråga
2008/09:659 En starkare ställning för barnkonventionen
Socialminister Göran Hägglund
Maria Lundqvist-Brömster har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att utreda för- och nackdelar med inkorporering av FN:s konvention för barnets rättigheter i svensk lagstiftning.
Sverige ratificerade 1990 konventionen om barnets rättigheter (barnkonventionen). Det innebär att det inte ska råda någon tvekan om att barnkonventionen gäller i Sverige. Svensk lagstiftning går i allmänhet längre än konventionens krav. Regeringens ansvar ligger både i att se till att statlig verksamhet bedrivs i enlighet med konventionen och i att följa upp vad som händer på lokal nivå.
Enligt Barnombudsmannens undersökningar finns det fortfarande mycket kvar att göra när det gäller bland annat myndigheternas arbete för en korrekt tillämpning av konventionen i alla sammanhang. Men detta bör inte leda till den generella slutsatsen att vår lagstiftning och praxis inte överensstämmer med barnkonventionen.
Unicefs forskningscenter Innocenti publicerade i december 2007 en studie om lagstiftningsreformer och genomförandet av barnkonventionen i ca 60 länder. Studien konstaterar att länderna väljer olika sätt att överföra bestämmelserna från konventionen i den nationella lagstiftningen, oftast beroende på deras juridiska och konstitutionella traditioner. En viktig slutsats av rapporten är att det inte finns något ”enda angreppssätt” som passar alla länder.
En annan slutsats från studien är att det inte räcker med en enda metod för att överföra konventionens anda i den nationella lagstiftningen. Genom att ratificera konventionen har vi åtagit oss att ”vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och andra åtgärder för att genomföra” rättigheterna i konventionen. Barnrättskommittén har uttryckt uppskattning för Sveriges sätt att leva upp till sina åtaganden enligt konventionen. Sveriges anses vara ett av de ledande länderna när det gäller att förverkliga konventionen. Även internationella studier om barnets livsvillkor och rättigheter placerar Sverige bland de bästa i världen, med minst lika bra resultat som våra granländer Finland och Norge, som båda har inkorporerat barnkonventionen.
Jag är medveten om de synpunkter som har uttryckts av, bland andra Unicef Sverige och Rädda Barnen, om behovet av att inkorporera barnkonventionen i svensk lagstiftning. Som ansvarig minister för barnrättspolitiken är jag glad att barnets rättigheter tar en sådan plats i den allmänna debatten.
Den senaste översynen av svensk lagstiftning i förhållande till barnkonventionen pressenterades 1997 av Barnkommittén.
I skrivelsen till riksdagen Barnpolitiken – en politik för barnets rättigheter (skr. 2007/08:111) har regeringen aviserat att överväga om det för att stärka barnets rätt i olika sammanhang finns behov av att igen se över den gällande lagstiftningen och dess tillämpning. En sådan analys kommer givetvis att ligga till grund för eventuella framtida åtgärder, som när det gäller att utreda för- och nackdelarna med inkorporeringen av barnkonventionen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.