En nationell plan för sällsynta diagnoser
Skriftlig fråga 2016/17:979 av Jenny Petersson (M)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2017-03-02
- Överlämnad
- 2017-03-03
- Anmäld
- 2017-03-14
- Svarsdatum
- 2017-03-15
- Sista svarsdatum
- 2017-03-15
- Besvarad
- 2017-03-15
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Statsrådet Gabriel Wikström (S)
I slutet av januari publicerades rapporten Sällsynta sjukdomar – en möjlighet för svensk life science. Rapporten från Tillväxtanalys beskriver och jämför förutsättningar för, och satsningar på, forskning om sällsynta sjukdomar och utveckling av särläkemedel i Sverige, EU, USA samt några länder i Asien.
Tillväxtanalys, som är en myndighet under Näringsdepartementet, har till uppgift att utvärdera och analysera svensk tillväxtpolitik.
Rapporten belyser att även om det har gjorts en rad viktiga satsningar i Sverige för att främja forskningen om sällsynta sjukdomar är Sverige ett av få länder i Europa som saknar en strategi för området. Rapporten klargör även att det finns många förbättringsområden och att det nu är en bra tidpunkt att utveckla en mer sammanhållen och ambitiös nationell strategi.
Jag har tidigare i en skriftlig fråga till statsrådet Gabriel Wikström påpekat att det är dags för regeringen att ta ansvar för en nationell samordning och ta fram en nationell handlingsplan och nationella riktlinjer. En samordning av insatser över landet är nödvändig för en jämlik vård av patienter med sällsynta diagnoser.
Tajmningen är nu bra för ett mer samlat nationellt grepp som omfattar sjukvård, forskning och innovation.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Gabriel Wikström:
Anser regeringen och statsrådet, precis som myndigheten Tillväxtanalys, att det är dags att prioritera en nationell plan och nationella riktlinjer för sällsynta diagnoser, och, om så är fallet, när kommer detta att vara på plats?
Svar på skriftlig fråga 2016/17:979 besvarad av Statsrådet Gabriel Wikström (S)
Dnr S2017/01432/FS | ||
Socialdepartementet |
Folkhälso-, sjukvårds- och idrottsministern |
Till riksdagen
Svar på fråga 2016/17:979 av Jenny Petersson (M) En nationell plan för sällsynta diagnoser
Jenny Petersson har frågat mig om regeringen och jag, precis som myndigheten Tillväxtanalys, anser att det är dags att prioritera en nationell plan och nationella riktlinjer för sällsynta diagnoser, och om så är fallet, när detta kommer vara på plats.
Jenny Peterssons ställde i november 2016 en fråga på samma ämne, och precis som då vill jag lyfta fram att regeringen jobbar aktivt med ökad jämlikhet, jämställdhet och tillgänglighet i vården och att målet för hälso- och sjukvårdspolitiken givetvis innefattar personer med sällsynta diagnoser. Regeringens bidrag om 10 miljarder kronor till kommunsektorn för 2017 och framåt kan till exempel ge landstingen bättre förutsättningar att utveckla vården, och då bland annat den för personer med sällsynta diagnoser.
Med det sagt kan det konstateras att området innebär en rad utmaningar, något som regeringen vill bidra till att förbättra. Det pågår därför sedan en tid ett arbete i regeringskansliet med att se över om stödet till patienter med sällsynta diagnoser och deras anhöriga kan förbättras. Socialstyrelsen inkom 2016 med en rapport om den nationella funktionen för sällsynta diagnoser som utgör ett centralt underlag i detta arbete. Samtidigt pågår arbete, både i Regeringskansliet och utanför, i frågor som kan komma påverka området vård för patienter med sällsynta diagnoser. Nivåstrukturering, kunskapsstyrning och tillgänglighet är exempel på sådana områden.
Regeringens ambition för området är att bidra till en långsiktig och hållbar struktur som främjar personer med sällsynta sjukdomar och deras anhöriga. Detta är något som regeringen prioriterar i och med det arbete som sedan en tid pågår. I vilken konkret form arbetets resultat kommer presenteras och exakt när i tiden är för tidigt att säga.
Stockholm den 15 mars 2017
Gabriel Wikström
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.