En kraftsamling mot antiziganismen

Skriftlig fråga 2021/22:947 av Thomas Hammarberg (S)

till Kulturminister Jeanette Gustafsdotter (S)

Romerna är en av landets fem nationella minoriteter. De har därmed rätt till ett visst stöd för sin kultur, sitt språk och för att ha skydd mot diskriminering.  Respekten för Europarådets två konventioner om dessa rättigheter övervakas kontinuerligt genom bland annat besök av rådets experter. Därmed finns en internationell dimension i samhällets plikt att säkerställa dessa rättigheter.

Mot den bakgrunden har det varit logiskt att regeringen initierat samtal om den konkreta situationen för romer i landet och vad som kan göras för att säkerställa deras rättigheter. En kommission tillsattes i det syftet 2014 med titeln namnet Kraftsamling mot antiziganism. Det beslutet fattades efter att en vitbok hade presenterats om de antiziganistiska övergreppen som ägt rum under 1900-talet.

Kommissionen tog upp aktuella problem, blandat annat den registrering av oskyldiga romer som hade gjorts inom polismakten. Men den fokuserade också på vilka bredare reformer och initiativ som krävdes för att effektivt motverka antiziganismen i landet. Den noterade att romerna trots sin status som nationell minoritet hade begränsat stöd från samhällets sida.

Kommissionen efterlyste ett center som kunde bedriva systematiskt arbete för kunskapsutveckling om antiziganismen och dess konsekvenser.  Centret skulle verka pådrivande mot etablerade myndigheter och andra aktörer i frågor om dessas ansvar för att säkerställa romers mänskliga rättigheter. En viktig uppgift skulle vara att stödja skolväsendet hur denna fråga skulle hanteras.  Kommissionen nämnde vidare behovet av ett museum om romernas historia.

Kommissionen lade fram sin rapport våren 2016, men av olika skäl har det inte blivit någon tydlig uppföljning av dess förslag. En intern utredning gjordes inom Regeringskansliet men diskussioner med romska företrädare visade att det presenterade förslaget inte hade fullt stöd

Både bland romer och personer med engagemang för deras rättigheter finns emellertid en önskan att denna diskussion ska tas upp på nytt. En åtgärd som förefaller närmast självklar är att undersöka vilka åtgärder som vidtagits inom relevanta myndigheter och institutioner för att öppna för romer och deras rättigheter. Det finns tecken på att romer tvekar innan de vänder sig till myndigheter även när behoven är uppenbara.

Med anledning av detta vill jag fråga kulturminister Jeanette Gustafsdotter:

Vilka åtgärder planeras nu inom Regeringskansliet för att säkerställa att romernas rättigheter får ett starkare stöd i det svenska samhället och att antiziganismen motverkas?