En både rättvis och hållbar handelspolitik
Skriftlig fråga 2024/25:489 av Olle Thorell (S)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2024-11-24
- Överlämnad
- 2024-11-25
- Anmäld
- 2024-11-26
- Svarsdatum
- 2024-12-04
- Besvarad
- 2024-12-04
- Sista svarsdatum
- 2024-12-04
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Statsrådet Benjamin Dousa (M)
Internationell handel är en kraftfull motor för ekonomisk utveckling och global tillväxt. Men handeln har också betydande sociala och miljömässiga konsekvenser som ofta inte adresseras i nuvarande avtal. För att säkerställa att handeln bidrar till en rättvis och hållbar global utveckling krävs reformer som integrerar bindande hållbarhetskrav i handelsavtal.
Rapporten A New Global Deal belyser att det globala handelssystemet behöver moderniseras för att möta vår tids utmaningar, särskilt genom att säkerställa att handelsavtal innehåller effektiva krav på miljöskydd, arbetsrätt och en rättvis fördelning av ekonomiska vinster. Detta är nödvändigt för att handelssystemet inte bara ska gynna tillväxt utan också bidra till minskade klyftor mellan länder, skydda planeten och främja social rättvisa.
Under den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen lanserades en handelspolitisk strategi med fokus på att integrera hållbarhet i alla delar av handelspolitiken. Strategin betonade vikten av bindande krav för miljö och arbetsrätt i handelsavtal och ambitionen att göra Sverige till en ledande kraft för rättvis och hållbar global handel.
Den nuvarande regeringen har tagit bort målet om att främja en “rättvis” handel, även om målet om hållbarhet finns kvar. Statsminister Ulf Kristersson har vid flera tillfällen uttryckt att regeringen vill att handelsavtal hålls “så rena som möjligt”, vilket tyder på en minskad vilja att inkludera bredare sociala och miljömässiga krav i avtal. Denna förändring riskerar att begränsa Sveriges roll som föregångare i att koppla samman handelspolitik med hållbar utveckling och rättvisa arbetsvillkor.
För att möta klimatutmaningar, säkerställa bättre arbetsvillkor och skydda planetens resurser är det avgörande att handelspolitiken fortsatt prioriterar hållbarhetskrav. Sverige bör vara en ledande röst i dessa frågor, och handelspolitiken måste utformas för att stärka sambandet mellan ekonomisk tillväxt, miljöskydd och social rättvisa.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Benjamin Dousa:
Vilka initiativ har statsrådet och regeringen tagit, eller avser att ta, för att säkerställa att Sveriges handelspolitik framåt inkluderar tydliga hållbarhetskrav och fortsatt verkar för internationella handelsavtal som stärker miljöskydd, arbetsrätt och rättvisa fördelningar av de ekonomiska vinsterna?
Svar på skriftlig fråga 2024/25:489 besvarad av Statsrådet Benjamin Dousa (M)
Svar på fråga 2024/25:489 En både rättvis och hållbar handelspolitik
till Statsrådet Benjamin Dousa (M)
Svar på fråga 2024/25:489 av Olle Thorell (S)
En både rättvis och hållbar handelspolitik
Olle Thorell har frågat mig vilka initiativ som jag och regeringen har tagit, eller avser att ta, för att säkerställa att Sveriges handelspolitik inkluderar tydliga hållbarhetskrav och fortsatt verkar för internationella handelsavtal som stärker miljöskydd, arbetsrätt och ekonomisk jämlikhet.
I en omvärld där protektionism blir allt vanligare är det viktigt att Sverige värnar om det regelbaserade handelssystemet med WTO som grund. Att tala om rättvis handel kan ha olika innebörd beroende på vem som använder det. Ibland används begreppet som en motsats till frihandel. Det kan bli ett uttryck för merkantilism och reciprocitet. Att luta sig mot termen öppnar därför upp för en icke önskvärd otydlighet om var Sverige står i frihandelsfrågor. För regeringen är det viktigt att vara tydlig mot omvärlden med att vi arbetar för robusta och regelbaserade ramverk för världshandeln för att skapa stabilitet, långsiktighet och förutsägbarhet för den internationella handeln. Detta är en grundförutsättning för att bygga långsiktig hållbar ekonomisk tillväxt som lyfter människor ur fattigdom och frigör resurser för den gröna omställningen.
Den svenska regeringens handelspolitik lägger stor vikt vid regelbaserad frihandel som ett kraftfullt verktyg för länder att genomföra sin gröna omställning. I regeringens utrikeshandelsstrategi framgår det att Sverige genom EU ska förhandla fram nya frihandelsavtal och att dessa ska vara ambitiösa i fråga om marknadstillträde i bred bemärkelse och särskilt för produkter med låg klimatpåverkan och positiva aspekter för en hållbar utveckling. Det framhålls även att Sverige ska verka för att WTO:s regelverk ska vara ambitiösa avseende klimat- och hållbarhetsaspekter.
Genom att få till stånd fler frihandelsavtal och stärka den internationella regelbaserade handeln vill regeringen skapa förutsättningar för länder och företag att genomföra den gröna omställningen med klimat- och miljöförbättrande åtgärder och främja utbytet av grön teknik.
Handel, privata investeringar, lån och inhemsk resursmobilisering är nödvändigt för att länder ska kunna nå de globala målen för hållbar utveckling. Regeringen höjer ambitionen vad gäller stärkta synergier mellan utvecklingssamarbetet, främjande och utrikeshandeln. Att stimulera ekonomisk tillväxt, handel och jobbskapande i våra partnerländer är en betydande del i regeringens arbete mot fattigdom i världen. Regeringen lägger stor vikt i reformagendan för biståndet, Bistånd för en ny era – Frihet, egenmakt och hållbar tillväxt, vid att stärka förutsättningarna för partnerländer att dra nytta av en fri- och regelbaserad världshandel, bland annat genom insatser som främjar kapacitetsutveckling, handelsrelaterad infrastruktur och handelsförenklingar. Genom att främja synergierna mellan Sveriges handels- och biståndspolitik avser regeringen att bidra till ett ökat välstånd i partnerländerna som kommer medborgarna till gagn.
Stockholm den 4 december 2024
Benjamin Dousa (M)
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

