elöverkänslighet

Skriftlig fråga 1998/99:729 av Andersson, Marianne (c)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1999-06-09
Anmäld
1999-06-10
Besvarad
1999-06-16

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

Fråga 1998/99:729 av Marianne Andersson (c) till socialministern om elöverkänslighet

den 9 juni

 

Många människor i Sverige lider av elöverkänslighet. Det finns de som inte klarar av att vara på sitt arbete, inte kan besöka läkarmottagningar, kyrkor, sina barns skolor och - det värsta - inte kan bo kvar i sina bostäder. Det senare ofta på grund av nyuppsatta master för mobiltelefoni.

För att beskriva situationen vill jag nämna ett exempel där en man trots ett halvårs sjukdom inte fått ersättning från försäkringskassan och där familjen tvingats byta bostad så att han nu bor i ett garage avsett som skyddsrum där väggarna har tillräckligt skydd för mikrovågor från mobiltelefonimaster. Allt detta på grund av en nyuppsatt sådan mast.

Torsdagen den 3 juni gav regeringen återigen tillstånd till sändare på sådana master bl.a. i Väse och Örebro trots överklaganden och protester från närboende med starka besvär av elöverkänslighet. I det ena fallet har kommunen tidigare bistått med bostadsanpassningsbidrag för att elsanera bostaden. Detta blir nu verkningslöst. Allt tyder på att dessa närboende nu tvingas lämna sina bostäder. Miljödepartementet och till slut regeringen i sin helhet har tagit dessa sista avgörande beslut och regeringen bör då också enligt min bestämda uppfattning ta konsekvenserna av dessa effekter.

 

Mot denna bakgrund vill jag fråga socialministern på vilket sätt socialministern tänker skydda närboende elöverkänsliga för strålningen från mobiltelefonisändare.

 

 

Svar på skriftlig fråga 1998/99:729 besvarad av Socialminister Lars Engqvist

Svar på fråga 1998/99:729 om elöverkänslighet
    Socialminister Lars Engqvist

den 16 juni

 

Marianne Andersson har frågat mig på vilket sätt jag tänker skydda närboende elöverkänsliga för strålningen från mobiltelefonisändare.

I lagen (1993:599) om radiokommunikation finns bestämmelser om innehav och användning av radioanläggningar m.m. I lagen ställs krav på tillstånd för att inneha eller använda radiosändare. Post- och telestyrelsen är den myndighet som prövar frågor om tillstånd och utövar tillsyn enligt lagen. Vid tillståndsgivningen ställs inga särskilda krav när det gäller hälsoeffekter till följd av radiostrålning.

Enligt plan- och bygglagen (1987:10) krävs bygglov för radio- eller telemaster. Vid bygglovsprövningen skall masten placeras och utformas bl.a. så att dess avsedda användning inte medför betydande olägenheter för omgivningen. Vid prövningen skall även en bedömning av hälsoeffekter ingå.

Det är emellertid få sändare för mobiltelefoni som monteras på nya master varför det nuvarande regelsystemet således inte garanterar att hälsoaspekter bedöms generellt vid uppsättning av sändare. Detta anser jag vara otillfredsställande. Miljöministern har tidigare utlovat en utredning för att se över behovet av tydligare riktlinjer och kompletterande regler som även beaktar hälsoaspekter. Jag kan meddela att Miljödepartementet inlett arbetet med att formulera direktiv för en utredning och att miljöministern räknar med att utredningen skall kunna påbörja sitt arbete under hösten.

Regeringen har också gett Rådet för arbetslivsforskning i uppdrag att senast år 2000 redovisa en forskningsöversikt och utvärdering av såväl svenska som internationella forskningsresultat om elkänslighet och hälsorisker av elektriska och magnetiska fält. Det arbete som Rådet för arbetslivsforskning utför sker i nära anslutning till arbete som pågår inom WHO och andra internationella organ.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.