elöverkänslighet och mobiltelefonsändare
Skriftlig fråga 1998/99:251 av Arvidsson, Eva (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-01-15
- Anmäld
- 1999-01-19
- Besvarad
- 1999-01-20
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 15 januari
Många människor är i dag elöverkänsliga och antalet tycks öka. Samtidigt sätts ett stort antal mobiltelefonsändare med tillhörande antenner upp i Sverige som en följd av att antalet ägare av mobiltelefoner ökat till 3,6 miljoner.
Hur många basstationer det finns i landet i dag finns ingen uppgift om.
Eftersom det i dag endast behövs bygglov för master över 5 meter är det svårt att få fram uppgifter om hur många master det finns och var de är placerade. Införs det bygglovsplikt för uppsättande av mobiltelefonsändare får vi en automatisk registrering. Till skillnad från telefonerna skickar sändarna ut signaler oavbrutet. Ingen vet i dag hur signalerna från antennerna påverkar våra liv, om de är skadliga för hälsan eller inte. Det som oroar alltfler är att antenner i ökad grad placeras i bostadsområden, ofta på tak och husfasader.
Om strålningen från dessa antenner eller sändare kan innebära en hälsorisk på lång sikt skall nu utredas av forskare vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Våren 1998 uttalade riksdagens bostadsutskott att "det finns anledning att i möjligaste mån lokalisera sändarna så att de inte ligger i närheten av bostäder och lokaler där människor vistas".
Socialstyrelsen rekommenderar att man försöker minimera exponeringen av radiovågor för närboende så långt det är tekniskt och ekonomiskt rimligt.
Enligt Strålskyddsinstitutet borde det vara "försiktighetsprincipen" som gäller eftersom vi vet så lite om mobiltelefonantennernas skadlighet.
Vilka åtgärder ämnar miljöministern vidta för att ansvariga myndigheter skall få en bättre kontroll på hur många sändare det finns och var de är placerade?
Svar på skriftlig fråga 1998/99:251 besvarad av Miljöminister Kjell Larsson
- Miljöminister Kjell Larsson
den 20 januari
Eva Arvidsson har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att ansvariga myndigheter skall få en bättre kontroll på hur många sändare det finns och var de är placerade.
I lagen (1993:599) om radiokommunikation finns bestämmelser om innehav och användning av radioanläggningar samt om användning av radiovågor för kommunikation m.m. I lagen ställs krav på tillstånd för att inneha eller använda radiosändare. Post- och telestyrelsen är den myndighet som prövar frågor om tillstånd och utövar tillsyn enligt lagen. Vid tillståndsgivningen ställs inga särskilda krav när det gäller hälsoeffekter till följd av radiostrålning.
Enligt plan- och bygglagen (1987:10) krävs bygglov för radio- eller telemaster. Vid bygglovsprövningen skall masten placeras och utformas bl.a. så att dess avsedda användning inte medför betydande olägenheter för omgivningen. Vid prövningen skall även en bedömning av hälsoeffekterna ingå. Det är emellertid få sändare som kräver att nya master byggs.
Det nuvarande regelsystemet garanterar således inte att hälsoaspekter bedöms generellt vid uppsättning av sändare för mobiltelefoni och ger heller ingen insikt i var dessa är placerade. Jag har senast i en interpellation uttryckt åsikten att behovet av tydligare riktlinjer och kompletterande regler på detta område som även beaktar hälsoaspekter bör utredas.
den 19 januari
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.