Ekonomiskt ansvar för konstutställning i Vadstena slott
Skriftlig fråga 2005/06:1141 av Karlsson, Sonia (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-03-06
- Anmäld
- 2006-03-07
- Besvarad
- 2006-03-15
- Svar anmält
- 2006-03-15
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 6 mars
Fråga 2005/06:1141 av Sonia Karlsson (s) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky (s)
Ekonomiskt ansvar för konstutställning i Vadstena slott
I Vadstena slott förvarar staten genom Nationalmuseum värdefull konst och inventarier som levandegör den historiska slottsmiljön. Mot en entréavgift av 50 kr får allmänheten beskåda konsten genom guidade visningar, förmedlade av Vadstena kommuns turistbyrå. Nationalmuseum har begärt att kommunen ska ta del i kostnader för konstens förvaltning och försäkring med belopp som vida överstiger kommunens förmåga. Kommunen har förklarat sig beredd att betala 30 000 kr per år till Nationalmuseum för dess ansvar och förvaltning men avböjt att stå för försäkringskostnaden. Nationalmuseum har med anledning av kommunens inställning i försäkringsfrågan förklarat sig nödgat att hämta hem den mest värdefulla konsten från Vadstena, varigenom försäkringspremien skulle minska. Att bara ha tillgång till en mindre del av konstsamlingen blir dock betydligt mindre intressant för besökarna. Nationalmuseum har dock vidhållit det principiella kravet att kostnaden för försäkringspremien ska bestås av kommunen. Den statligt ägda konst som förvaltas av Nationalmuseum utgör en nationell klenod. Att inte låta allmänheten ta del av konsten genom offentlig utställning vore att beröva folket kontakten med sitt kulturarv. En generös och folkligt inriktad kulturpolitik bör innebära att konsten ställs ut i lämpliga lokala miljöer och inte bara i huvudstaden. Att Nationalmuseum begär att Vadstena kommun ska stå för försäkringskostnaderna för konsten som visas på slottet ser jag som en helt ny princip som inverkar negativt på människors möjligheter ute i landet att ta del av vårt kulturarv.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga kulturministern:
Vad avser ministern @ med hänvisning till ovanstående @ att göra för att människor ute i landet ska kunna ta del av vårt kulturarv på samma sätt som tidigare?
Svar på skriftlig fråga 2005/06:1141 besvarad av Leif Pagrotsky
Svar på fråga 2005/06:1141 om ekonomiskt ansvar för konstutställning i Vadstena slott
Utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky
Sonia Karlsson har frågat mig vad jag avser att göra för att människor ute i landet ska kunna ta del av vårt kulturarv på samma sätt som tidigare. Frågan är ställd mot bakgrund av att Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde begär att Vadstena kommun ska ta del i kostnaderna för försäkring av den konst som staten genom museet förvarar i Vadstena slott.
För mig är det viktigt att kulturen ska vara stark över hela landet. Kulturen har ju den fantastiska förmågan att bidra till både mänsklig och ekonomisk växtkraft. Ett av de viktigaste målen för de centrala museerna är att nå ut i hela landet med sina samlingar. För att ytterligare betona vikten av detta är ett mål för centrala museer som Nationalmuseum från och med i år även att öka samlingarnas rörlighet i hela landet, bland annat i samarbete med Riksutställningar och regionala kulturinstitutioner.
De statliga insatserna inom musei- och utställningsområdet sker främst genom de årliga anslagen till de centrala museerna och de mål och återrapporteringskrav som regeringen formulerar. Inom ramen för dessa finansiella och verksamhetsmässiga villkor är det museerna själva som måste göra sina bedömningar.
Nationalmuseums uttag av depositionsavgifter för statligt ägd konst följer Ekonomistyrningsverkets normer. Enligt det standardavtal för deposition av statligt ägd konst som museet använder ska den mottagande parten också ta del i försäkringskostnaden för konsten för att den ska kunna tillhandahållas.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.