ekonomisk trygghet för de skadade i fredsfrämjande arbete
Skriftlig fråga 2000/01:82 av Viklund, Margareta (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-10-18
- Anmäld
- 2000-10-24
- Besvarad
- 2000-10-25
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2000/01:82
av Margareta Viklund (kd) till försvarsminister Björn von Sydow om ekonomisk trygghet för de skadade i fredsfrämjande arbeteInternationell fredsfrämjande verksamhet blir en allt viktigare del i vår försvars- och utrikespolitik. Vi talar om att EU inom ramen för den gemensamma säkerhets- och utrikespolitiken ska upprätta en effektiv krishanteringsförmåga med såväl civila som militära inslag.
Europeiska rådets beslut i Helsingfors 1999 innebär att EU-länderna gemensamt senast år 2003 ska kunna sända ut en styrka på 60 000 man inom 60 dygn för krishanteringsinsatser. I Bosnien och Kosovo har Sverige sedan flera år framgångsrikt deltagit i fredsfrämjande insatser.
Ovan beskrivna insatser har redan krävt sina offer i form av människor som invalidiserats och fått sina framtida möjligheter begränsade. Det är därför angeläget att det finns ett fullgott ekonomiskt skydd för de kvinnor och män som eventuellt kan få psykiska och fysiska framtida skador efter deltagande i internationella krishanteringsinsatser.
Min fråga till försvarsministern:
Avser regeringen att arbeta för att de som under 1900-talet varit utsända av Sverige till internationella fredsförebyggande och fredsfrämjande insatser retroaktivt tillerkänns garanti för ekonomisk trygghet efter skada, med liknande villkor som de som fortsättningsvis kommer att sändas ut i arbete för fredsförebyggande och fredsfrämjande insatser?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:82 besvarad av försvarsminister Björn von Sydow
Svar på fråga 2000/01:82 om ekonomisk trygghet för skadade i fredsfrämjande arbete
Försvarsminister Björn von Sydow
Margareta Viklund har frågat mig om regeringen avser att arbeta för att de som under 1900-talet varit utsända av Sverige till internationella fredsförebyggande och fredsfrämjande insatser retroaktivt tillerkänns garanti för ekonomisk trygghet efter skada med liknande villkor som de som fortsättningsvis kommer att sändas ut i arbete för fredsförebyggande och fredsfrämjande insatser.
Riksdagen beslutade förra våren lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten (prop. 1998/99:8, bet. 1998/99:FöU8, rskr. 1998/99:225). Propositionen grundades i stort sett på de förslag som lämnades av Utredningen om utlandsstyrkan (SOU 1998:30) Utlandsstyrkan. Regeringens och utredningens förslag innehöll en övergångsbestämmelse som innebär att bestämmelserna om rehabilitering och ersättning till anhöriga ska tillämpas i fråga om anställda i utlandsstyrkan som skadats efter utgången av år 1992 och deras anhöriga. Anhörigas kostnader som uppkommit efter det att lagen trätt i kraft är ersättningsgilla. Någon annan retroaktivitet föreslogs inte.
Vid riksdagsbehandlingen anförde försvarsutskottet med anledning av en motion från Kristdemokraterna (Fö21) om retroaktiv verkan av lagstiftningen från år 1948 bl.a. att sedan detta år hade ca 80 000 svenskar medverkat i internationella insatser. Utskottet bedömde att det saknades praktiska förutsättningar att låta alla dessa omfattas av de nya reglerna. I flertalet fall där aktiva och meningsfulla rehabiliteringsinsatser kunde göras från Försvarsmaktens sida torde enligt försvarsutskottet skadorna ha inträffat efter 1992. Riksdagen biföll vad utskottet hemställt. Motionsyrkandet avslogs därmed.
För övrigt uttalade utskottet vid riksdagsbehandlingen att regeringen ska följa upp vilka konsekvenser som den nya lagregleringen får i olika avseenden och återkomma till riksdagen med en redovisning. Riksdagen gjorde ett tillkännagivande med denna innebörd.
I avvaktan på att denna redovisning görs, avser regeringen inte att vidta något i denna fråga.
Jag har i denna fråga samrått med socialförsäkringsministern.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

