ekonomisk balans mellan olika grupper
Skriftlig fråga 1999/2000:195 av Viklund, Margareta (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-11-11
- Anmäld
- 1999-11-16
- Besvarad
- 1999-11-30
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:195
av Margareta Viklund (kd) till socialminister Lars Engqvist om ekonomisk balans mellan olika grupperSverige har 1,5 miljoner ålderspensionärer. Inom en snar framtid utgör de en fjärdedel av befolkningen. Sverige har också världens äldsta innevånare. För en del av dem kommer den sociala döden att föregå den fysiska. Både de själva och andra tycks alltmer ifrågasätta deras värde som människor.
Patienter över 80 år har drabbats hårt av besparingarna inom sjukvården. På fyra år @ mellan 1994 och 1997 @ minskade deras sjukvårds- och läkemedelskonsumtion med nära 5 000 kr per år, visar statistik från Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi. De som var mellan 60 och 64 år ökade under samma period sin sjukvårds- och läkemedelskonsumtion allra mest, 800 kr per år.
Attityderna mot den äldre människan måste förbättras. För beräkningen av pensionen gäller exempelvis ett lägre basbelopp än i andra sammanhang. De äldre får ofta stå tillbaka då regeringen gör sociala satsningar. I dagsläget när det ekonomiskt går så bra för Sverige tilldelas pensionärerna av regeringen endast 25 kr per månad i höjd pension, medan regeringen föreslår stora satsningar inom barnomsorgen med exempelvis en maxtaxa.
Vad tänker socialministern göra för att det ska bli balans mellan utgiftsposterna för olika grupper inom framför allt det sociala området?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:195 besvarad av socialminister Lars Engqvist
Svar på fråga 1999/2000:195 om ekonomisk balans mellan olika grupper
Socialminister Lars Engqvist
Margareta Viklund har frågat mig vad jag avser att göra för att det ska bli balans mellan utgiftsposterna för olika grupper inom framför allt det sociala området.
De äldres situation i samhället är en mycket viktig del i regeringens välfärdspolitik. Ett gemensamt ansvar för de äldre är en av hörnstenarna i ett solidariskt samhälle. Äldre ska kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende. Ekonomisk trygghet, inflytande och delaktighet samt tillgång till omsorg och vård av god kvalitet är viktiga faktorer för detta. Det är också angeläget att de äldres resurser i form av erfarenheter, kompetens och kunskaper i större utsträckning tas till vara inom olika samhällssektorer.
Efter förslag från regeringen i Nationell handlingsplan för äldrepolitiken (prop. 1997/98:113) beslutade riksdagen i juni 1998 om nationella mål för äldrepolitiken. Målen omfattar de flesta samhällsområden och för att förverkliga dem krävs insatser inte bara av regering och riksdag, utan också av kommuner, landsting, myndigheter, näringsliv, arbetsmarknadens parter, organisationer och enskilda människor. En viktig uppgift är att förändra de negativa attityder till äldre och åldrande som finns i samhället.
De äldres ekonomi är en viktig faktor för att kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende. Av en departementspromemoria framgår att pensionärerna som kollektiv har ökat sin inkomststandard under åren 1991@1996 samtidigt som vissa pensionärer fick sänkt köpkraft under samma period. Det var därför mycket viktigt för regeringen att så snart statens ekonomi tillät genomföra förbättringar för de pensionärer som har det sämst ställt. Fr.o.m. år 1999 upphörde därför minskningen av basbeloppet vid beräkningen av pensioner och prisbasbeloppet är helt värdesäkrat. Vid samma tidpunkt kunde bostadstillägget för pensionärer (BTP) höjas från 85 till 90 % av den bidragsberättigade bostadskostnaden.
Äldreomsorgen och äldrevården har under 1990-talet genomgått stora förändringar. De stora huvudmannaskapsreformerna, ädelreformen (1992), handikappreformen (1994) och psykiatrireformen (1995) har genomförts. Den medicinska utvecklingen under senare år har inneburit att många sjukdomar i dag kan behandlas med mindre påfrestning för patienterna. Det leder till att patienter i allt högre åldrar kan erhålla effektiv behandling t.ex. inom hjärtkirurgin och ortopedin. Under 1990-talet har vårdtiderna på sjukhus blivit allt kortare samtidigt som antalet vårdtillfällen ökat. De äldres andel av planerad sjukvård, t.ex. operativa ingrepp, har t.o.m. ökat jämfört med andra grupper i befolkningen.
Efter förslag från regeringen beslutade riksdagen år 1997 att hälso- och sjukvårdens bedömningar av vårdbehov och prioriteringar ska göras utifrån tre grundläggande principer: människovärdesprincipen, behovs- och solidaritetsprincipen samt kostnadseffektivitetsprincipen. Det innebär att det är en form av diskriminering och oförenligt med de etiska principerna att generellt låta behoven av åtgärder stå tillbaka enbart på grund av ålder. Delegationen för uppföljning av riktlinjerna för prioriteringar inom hälso- och sjukvården följer noga effekterna av beslutet för de äldre.
Inför sekelskiftet konstaterar jag att situationen för de äldre i Sverige har förbättrats påtagligt under de senaste femtio åren. Det finns dock fortfarande behov av åtgärder som bidrar till att de äldre får bättre förutsättningar att leva ett självständigt liv med hög livskvalitet och att behov av vård och omsorg av god kvalitet tillgodoses. Margareta Viklund berör i sin fråga några angelägna områden. För att skapa förutsättningar för en långsiktig utveckling av äldrepolitiken tillsatte regeringen därför i december 1998 en parlamentarisk äldreberedning. Regeringen kommer att återkomma till riksdagen med förslag som berör de äldre. Under år 2000 kan nämnas återstående delar av pensionsreformen och den nationella handlingsplanen för hälso- och sjukvården. På längre sikt kommer uppföljningen av arbetet med att genomföra den nationella handlingsplanen för äldrepolitiken och den parlamentariska Äldreberedningens slutbetänkande att utgöra underlag för den framtida äldrepolitiken.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.