Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

egendomsskyddet

Skriftlig fråga 2001/02:598 av Nyström, Elizabeth (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-01-25
Anmäld
2002-01-29
Besvarad
2002-01-31

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 25 januari

Fråga 2001/02:598

 av Elizabeth Nyström (m) till justitieminister Thomas Bodström om egendomsskyddet

Kravet på förvärvsprövning och boendeplikt vid försäljning och köp av fastigheter i vissa delar av landet innebär bl.a. en klar inskränkning i dispositionsrätten och egendomsskyddet. Det strider, enligt min mening, både mot svensk grundlag och mot EG-rätten.

Säljaren har inte rätt att sälja till vem som helst, och genom tvångsåtgärder i form av återlösen, har staten möjlighet att gynna köpare som redan är boende på en ort. Hovrätten för övre Norrland avkunnade nyligen en dom i ett förvärvsärende, som klart belyser hur kränkande denna lagstiftning är. Att lagstiftningen på intet sätt bidrar till ökad bosättning är ytterligare ett skäl till misstro. Boplikten leder ofta till att det är en befintlig markägare på orten som får köpa fastigheten till ett pris som, på grund av omständigheterna, långt understiger det pris som säljaren skulle ha erhållit om ingen förvärvsprövning funnits. Anledningen kan bl.a. vara att fastigheterna saknar mangårdsbyggnader, eller har obeboeliga bostadshus. Att uppföra ett nytt bostadshus innebär en sådan kostnad att fastighetsköpet blir direkt olönsamt och absolut inte kan ge försörjning åt en familj. Ännu mer befängt förefaller detta mot bakgrund av att en person som ärver fastigheten kan vara bosatt i Stockholm. Vid överlåtelse till en person som bor på pendlingsavstånd från fastigheten och som har möjlighet till daglig skötsel kräver staten däremot boendeplikt.

Vad avser justitieministern vidta för åtgärder för att förändra förvärvslagstiftningen så att den inte inskränker grundläggande rättigheter?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:598 besvarad av jordbruksminister Margareta Winberg

den 30 januari

Svar på fråga 2001/02:598 om egendomsskyddet

Jordbruksminister Margareta Winberg

Elizabeth Nyström har frågat justitieministern vilka åtgärder han avser att vidta för att förändra förvärvslagstiftningen så att den inte inskränker grundläggande rättigheter. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Jordförvärvslagen (1976:230) ändrades den 1 juli 1991. Tillstånd fordras bl.a. för förvärv av lantbruksegendom som görs av fysisk person om förvärvet avser egendom antingen i glesbygd eller i s.k. omarronderingsområde. Om förvärvaren däremot antingen sedan minst ett halvt år har varit bosatt i glesbygd inom den kommun där förvärvsegendomen är belägen eller i ett särskilt åtagande förbinder sig att vara bosatt på fastigheten i minst fem år, behövs inget förvärvstillstånd. Syftet med förändringen av lagstiftningen var dels att gynna bosättning och sysselsättning i glesbygden, dels att minska administrationen vid förvärv i glesbygdsområde.

Under arbetet med regeringens proposition 1990/91:155 Lag om ändring i jordförvärvslagen utreddes om ett sådant förslag stod i överensstämmelse med svensk grundlag och gällande EG-bestämmelser. Beredningen av propositionen visade att en sådan lösning inte stod i strid med nämnd lagstiftning. Samstämmigt framkom att de föreslagna inskränkningarna i dispositionsrätten är tillåtna om de tillgodoser viktiga samhällsintressen och inte diskriminerar någon förvärvare utifrån dennes nationalitet. Som Elizabeth Nyström säkert också vet har vi i samhället regler på en mängd olika områden som i olika grad och omfattning inskränker medborgarnas dispositionsrätt utan att detta anses strida mot grundlagen och EG-rätten.

År 1999 förordnade regeringen en särskild utredare med uppdrag att bl.a. utvärdera jordförvärvslagstiftningen. Utredaren redovisade sitt uppdrag i april 2001 i betänkandet Ägande och struktur inom jord och skog (SOU 2001:38). Betänkandet har remissbehandlats och sammanfattningsvis har delade meningar redovisats om förslagen i betänkandet. Frågan är nu föremål för beredning i Regeringskansliet. Först sedan beredningen avslutats är jag beredd att ta ställning till om och i så fall vilka åtgärder som kan behöva vidtas.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.