Dublinkonventionen

Skriftlig fråga 2001/02:749 av Hoffmann, Ulla (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-02-15
Anmäld
2002-02-19
Besvarad
2002-02-21

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 15 februari

Fråga 2001/02:749

av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet Jan O Karlsson om Dublinkonventionen

När Dublinkonventionen snart ersätts med en Dublinförordning riskerar det rättsliga skyddet i Sverige för asylsökande att urholkas. Det har sin grund i följande förhållanden: Dublinkonventionen är inte direkt tillämplig enligt svensk lag. Det föranledde att utlänningslagen 3 kap. 4 § kompletterades med en ny sjätte punkt. Enligt utlänningslagen har flyktingar och andra skyddsbehövande en principiell rätt till uppehållstillstånd. Tillstånd får vägras om myndigheterna är helt övertygade om att utlänningen är skyddad i ett annat land (jämför prop. 1983/84:144 s. 157, SfU 88/89:19 s. 30, Wikrén och Sandesjö 1999 s. 156ff.). En utlänning som riskerar att skickas tillbaka till ett land där han eller hon riskerar förföljelse, tortyr eller annan omänsklig behandling kan enligt lagen inte vägras skydd. Detta gäller även de Dublinland som inte erbjuder samma skydd som vår utlänningslagstiftning som t.ex. Tyskland och Frankrike. Nu blir det i stället fråga om en förordning, som blir omedelbart gällande, direkt tillämplig lag i Sverige. Den har dessutom företräde framför intern svensk lagstiftning om sådan skulle strida mot förordningen. Det innebär att den utlänning som i dag skyddas mot att skickas till ett Dublinland som inte ger samma skydd som i Sverige kommer att förlora detta skydd när Dublinförordningen träder i kraft, om inte regeringen klargör att skyddet i utlänningslagen ska bestå oförändrat.

Jag vill fråga:

Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta för att utlänningslagen ska ge fortsatt skydd i de situationer som anges ovan även efter att Sverige tillträtt Dublinförordningen?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:749 besvarad av statsrådet Jan O Karlsson

den 21 februari

Svar på fråga 2001/02:749 om Dublinkonventionen

Statsrådet Jan O Karlsson

Ulla Hoffmann har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att utlänningslagen ska ge asylsökande fortsatt skydd mot förföljelse, tortyr eller annan omänsklig behandling även efter att Sverige har tillträtt den s.k. Dublinförordningen.

Som Ulla Hoffmann påpekar i sin fråga skiljer sig utlänningslagstiftning och praxis i viss mån åt mellan de länder som tillämpar Dublinkonventionen. Det pågår dock en omfattande harmoniseringsprocess inom EU på det asylpolitiska området. I denna process arbetar regeringen för att skapa ett gemensamt europeiskt asylsystem präglat av humanitet och med full respekt för asylrätten och andra internationella normer och åtaganden.

Sverige liksom övriga medlemsstater är bundna av folkrättsliga förpliktelser inom såväl flyktingrätt som mänskliga rättigheter i övrigt. Detta innebär att viktiga hörnstenar inom flyktingrätten, t.ex. principen om non-refoulement, som innebär att asylsökande inte får avvisas eller utvisas till ett land där de riskerar förföljelse, alltid ska följas.

Enligt den nuvarande Dublinkonventionen, äger varje medlemsstat rätt att pröva en asylansökan som framställs till den av en utlänning, även om denna prövning inte åligger den i kraft av de kriterier som anges i konventionen, under förutsättning att den asylsökande samtycker till det. Några förändringar i denna del föreslås inte i den kommande Dublinförordningen och det är också i överensstämmelse med den svenska inställningen.

Sammanfattningsvis ska det skydd utlänningar har i dag enligt utlänningslagen inte försämras till följd av ett antagande av den kommande Dublinförordningen.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.