Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Dublinkonventionen

Skriftlig fråga 1999/2000:391 av Jacobsson, Magnus (kd)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1999-12-17
Besvarad
1999-12-22
Anmäld
2000-01-18

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 17 december

Fråga 1999/2000:391

 av Magnus Jacobsson (kd) till statsrådet Ulrica Messing om Dublinkonventionen

Under en längre tid har tio barn varit bosatta i Uklums kyrka. Deras föräldrar har gått under jorden då hela familjen enligt tidigare beslut hos Utlänningsnämnden ska avvisas till Tyskland. I Tyskland väntar ett nytt avvisningsbeslut till Turkiet för familjen.

Familjen har bott elva år i Tyskland och nu varit bosatt i Sverige i flera år vilket gör att de flesta av barnen inte har den minsta förankring med Turkiet. Familjen och dess släktingar i Turkiet har varit utsatta för trakasserier och man fruktar därför för att återvända till Turkiet.

Föräldrarna har gömt sig och ansvaret för de tio syskonen har hamnat på den äldsta systern som är tillsammans med sina syskon i kyrkan. Flera av barnen mår i dag psykiskt dåligt.

Sverige har ratificerat Dublinkonventionen där första asylland gäller som princip.

När det gäller dessa barn borde humanitära skäl beaktas och enligt min mening bör FN:s barnkonvention stå över Dublinavtalet i denna fråga.

Min fråga till ministern är därför:

Vilka åtgärder avser ministern vidta för att garantera att humanitära skäl beaktas vid tillämpningen av Dublinkonventionen?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:391 besvarad av statsrådet Maj-Inger Klingvall

den 22 december

Svar på fråga 1999/2000:391 om Dublinkonventionen

Statsrådet Maj-Inger Klingvall

Magnus Jacobsson har frågat statsrådet Messing om vilka åtgärder hon avser vidta för att garantera att humanitära skäl beaktas vid tillämpningen av Dublinkonventionen. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan. Magnus Jacobsson har hänvisat till ett enskilt ärende, rörande de barn som vistats i Ucklums kyrka, vilka enligt beslut av de svenska utlänningsmyndigheterna ska återsändas till Tyskland enligt Dublinkonventionen. Magnus Jacobsson har rörande det enskilda fallet menat att barnkonventionen bör gå före tillämpningen av Dublinkonventionen.

Jag kan inte kommentera det enskilda fallet, men vill i stället kortfattat redogöra för samarbetet enligt Dublinkonventionen och vissa aspekter på humanitära skäl i det sammanhanget. Jag vill också hänvisa till de tidigare svar som lämnats på frågor rörande Dublinkonventionen, nämligen svar på frågorna 1997/98:763, 1997/98:853 och 1997/98:999.

Förutsättningarna från svensk sida för ett samarbete enligt Dublinkonventionen måste vara, och är, att de involverade staterna är demokratiska rättsstater som respekterar de mänskliga rättigheterna. Så är fallet vad gäller medlemsstaterna i EU och det finns inte någon anledning från svensk sida att tro att medlemsstaterna skulle avvika från detta.

Reglerna i Dublinkonventionen fastställer vilken av EU:s medlemsstater som har skyldighet att pröva en asylansökan och reglerar på så sätt inom EU hur den s.k. första asyllandsprincipen ska tillämpas. Konventionen innebär dock inte i sig någon plikt att sända en asylsökande till den stat som enligt konventionen ska pröva en ansökan, även om den grundläggande inställningen naturligtvis är att konventionen ska tillämpas på så sätt att alla medlemsstater ska ta ansvar för sina asylsökande. I konventionen finns bestämmelser dels om att en medlemsstat ensidigt kan bestämma att en ansökan ska prövas även om en annan medlemsstat formellt är ansvarig, dels om att två medlemsstater kan komma överens om vilken av dem som ska ta emot en sökande. Dessa bestämmelser används i Sverige, och inom EU, i just situationer där humanitära skäl föreligger. I Sverige har Invandrarverket och Utlänningsnämnden, vilka är självständiga myndigheter, använt sig av dessa bestämmelser. Någon heltäckande och ingående utredning om hur tillämpningen av konventionen utfallit i olika medlemsstater har dock inte gjorts ännu rörande den här frågan eller andra frågor, mycket beroende på att konventionen varit gällande under kort tid.

Vad särskilt gäller ärenden där barn berörs, väger man alltid in barnets bästa när humanitära skäl bedöms i enlighet med den s.k. portalbestämmelsen i utlänningslagen och FN:s barnkonvention. Men som jag påtalat tidigare, kan inte barnets bästa ensamt vara utslagsgivande i alla situationer. Andra intressen ska också kunna vägas in, såsom intresset av att reglera invandringen. Behovet av sådana avvägningar var något som diskuterades under utarbetandet av barnkonventionen.

Dublinkonventionen kommer framöver att ersättas av ett gemenskapsinstrument, i enlighet med Amsterdamfördraget. I samband med detta kommer medlemsstaterna att få tillfälle att omförhandla innehållet. Man kommer då bl.a. att diskutera särskilda bestämmelser som kan röra humanitära hänsyn. Dublinkonventionen är i huvudsak ett instrument som rör proceduren för att bestämma vilken medlemsstat som är ansvarig för en asylsökande, men det är viktigt att det även i ett sådant fall ska ges möjlighet att ta humanitära hänsyn. Från svensk sida vill vi alltså uppnå väl avvägda och humanitära regler i det kommande gemenskapsinstrumentet och en väl avvägd och humanitär tillämpning av de reglerna.

Avslutningsvis vill jag framhålla att vad gäller asylpolitiken inom EU är det viktigt att Amsterdamfördraget och handlingsplanen från Wien genomförs och att slutsatserna från Europeiska rådet i Tammerfors i år förverkligas. Detta kommer att tillnärma reglerna på asylområdet i EU och skapa en gemensam grundläggande asylpolitik, vilket är något som vi från svensk sida arbetat för, och kommer att fortsätta att arbeta för, inom EU.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.