dubbelregistrering av jakträtt
Skriftlig fråga 1999/2000:619 av Sjölund, Anders (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-02-25
- Besvarad
- 2000-03-01
- Anmäld
- 2000-03-07
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:619
av Anders Sjölund (m) till jordbruksminister Margareta Winberg om dubbelregistrering av jakträttDen s.k. dubbelregistreringen av mark ovan odlingsgränsen, är till synes en ständig källa till konflikter mellan ortsbor och samebyar. Ordningen, reglerad av lag, innebär att renbetesmark ovan odlingsgränsen registreras dubbelt som jaktlicensområde enligt rennäringslagen § 32. Det betyder att den privat ägda marken kan nyttjas för jakt av såväl fastighetsägaren som av den aktuella samebyn.
Den historiska försyndelse som staten måste göras ansvarig för förpliktar också staten att ingripa med en ny lagstiftning för att komma till rätta med problemet. Dagens lagstiftning är sedan länge omodern, och uppfyller inte den nya tidens förutsättningar.
Den parlamentariskt tillsatta rennäringspolitiska kommittén borde därför tillfogas uppdraget att också hantera problematiken kring dubbelregistrering. En rimlig utgångspunkt borde vara att staten löser ut samebyarna från rätten till jakt och fiske på privat mark, och att dubbelregistreringen därmed kan avfärdas via ny lagstiftning.
Dialogen med den inriktningen borde starta snarast mellan stat och sameby.
Med utgångspunkt från ovanstående frågar jag därför jordbruksministern:
Är jordbruksministern beredd att ta initiativ gentemot t.ex. den rennäringspolitiska kommittén med frågan om dubbelregistrering?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:619 besvarad av jordbruksminister Margareta Winberg
den 1 mars
Svar på fråga 1999/2000:619 om dubbelregistrering av jakträtt
Jordbruksminister Margareta Winberg
Anders Sjölund har frågat mig om jag är beredd att ge Rennäringspolitiska kommittén i uppdrag att se över problematiken kring dubbelregistrering av licensområden för älgjakt.
Medlem i sameby har ända sedan den första renbeteslagens tillkomst år 1886 haft rätt att jaga och fiska på mark inom lappmarkerna. Detta gäller både statlig och privat mark. Det finns således en dubbel jakträtt, markägaren har den jakträtt som följer av äganderätten till marken och samebymedlemmarna kan till stöd för sin jakt- och fiskerätt hänvisa till att den ingår i renskötselrätten.
Före år 1988 skedde älgjakten inom lappmarkerna som allmän jakt, dvs. en vad beträffar antalet djur obegränsad avskjutning under ett fåtal dagar. Sedan riksdagen beslutat att jakt på vuxen älg ska ske inom särskilt registrerade områden, licensområden, har sådana områden registrerats av länsstyrelsen. Den dubbla jakträtten inom lappmarkerna innebar särskilda problem vid en övergång från allmän jakt till licensjakt på älg. Detta löstes genom att en samebys hela betesområde registreras som ett licensområde. Inom detta licensområde registrerar länsstyrelsen dessutom licensområden för de olika markägarna. Samma mark kommer således att ingå i två licensområden, marken blir dubbelregistrerad.
Det ankommer på länsstyrelsen att besluta om hur många älgar som får fällas inom ett visst markområde. När marken är dubbelregistrerad gör länsstyrelsen en skälighetsbedömning av hur antalet älgar som får fällas ska fördelas mellan licensområdena.
Som framgått ovan avser dubbelregistrering endast älgjakten. När det gäller samebyarnas licensområden har denna registrering inte avsett annat än att ge ett reellt innehåll åt de rättigheter som samebymedlemmarna redan är tillförsäkrade. Några nya eller förändrade rättigher har således inte tilllskapats.
Som Anders Sjölund påpekar är dubbelregistreringen en orsak till konflikter mellan befolkningsgrupperna ovanför odlingsgränsen. Regeringen gav nyligen länsstyrelserna i de tre nordligaste länen i uppdrag att redovisa hur arbetet med att minimera konflikterna i renskötselområdet mellan rennäringen och andra markanvändare har bedrivits och kommer att bedrivas. Detta ska redovisas i början av maj.
Utredningen om ILO:s konvention nr 169 föreslog i sitt betänkande Samerna @ ett ursprungsfolk i Sverige att omfattningen av samernas jakt- och fiskerätt klarläggs och att de ska få rätt att upplåta sin rätt till jakt och fiske till utomstående.
Den parlamentariskt sammansatta Rennäringspolitiska kommittén har till uppgift bl.a. att undersöka vilka bestämmelser som behövs för att minimera konflikterna mellan rennäringen och andra markanvändare i renskötselområdet.
ILO:s betänkande har remissbehandlats och överväganden pågår om det fortsatta arbetet med utredningens förslag. En möjlighet är självfallet att Rennäringspolitiska kommittén får utreda de frågor som ännu inte kan anses färdigutredda. Samernas rätt till jakt och fiske kan vara ett sådant område. Det faller sig i så fall naturligt att detta även omfattar överväganden om behovet av ändringar i bestämmelserna om samernas jakträtt på privat mark för att få en mer praktisk lösning än i dag. Jag anser dock inte att Anders Sjölunds förslag att staten ska lösa in samernas jakt- och fiskerätt är möjligt att genomföra av bl.a. ekonomiska skäl. Enbart ovanför odlingsgränsen i Västerbottens län uppgår nämligen den privata marken till ca 30 % av den totala arealen.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.