döva studenters situation på högskolor och universitet

Skriftlig fråga 2000/01:204 av Davidson, Inger (kd)

den 10 november

Fråga 2000/01:204

av Inger Davidson (kd) till utbildningsminister Thomas Östros om döva studenters situation på högskolor och universitet

Att vara döv innebär att vara tvungen att möta svårigheter hörande människor aldrig behöver fundera över. Särskilt framträdande blir detta handikapp när en döv individ ger sig in i en miljö där talet och ordet är så dominerande som i högskolorna och universiteten. I dag finns god hjälp att få för dessa studenter bl.a. med teckenspråkstolkning av föreläsningar. Problemen löses dock inte helt av detta eftersom så fort en döv student tittar ned i sina papper för att anteckna förlorar denne all kontakt med tolken/föreläsaren. För många döva är dövheten dessutom kopplad till andra språkliga problem vilket ytterligare försämrar inlärningshastigheten.

För att kompensera för detta får döva på grund- och gymnasieskolan längre tid på sig att klara av en utbildning. På treåriga gymnasieutbildningar får de döva vid behov läsa i fyra år. Denna möjlighet finns inte vid högskolestudier. För att få studiemedel krävs liksom för andra studenter att minst 30 poäng avklaras under ett år, detta trots att förutsättningarna för inlärning knappast kan jämställas. Det finns möjligheter att hos CSN få en sänkning av kravet på antalet poäng, men först efter att med ett lärarintyg ha bevisat att ens handikapp gör en oförmögen att läsa i samma takt som studiekamraterna. En handling som inte kan påstås stärka den döves självförtroende och studiemotivation.

Utifrån detta är min fråga:

Vilka åtgärder avser utbildningsministern att vidta för att de döva ska ha automatisk rätt till en minskning av antalet poäng per år som CSN kräver för att få studiemedel?