Djurköpare och djurens bästa

Skriftlig fråga 2020/21:1587 av Marléne Lund Kopparklint (M)

till Statsrådet Jennie Nilsson (S)

Vid en försäljning av en häst har säljaren extra ansvar under de första sex månaderna att bevisa att hästen inte har några fel vid köpets övergång. Frågan är hur många hästar som är helt perfekta om man tittar på alla röntgenplåtar och vilken relevans eventuella röntgenfynd har på användandet av djuret.

I dag vittnar säljare om att köpare går fria från ansvar från att ge hästen den omvårdnad som hästen behöver. Köparen missköter helt enkelt hästen, oftast på grund av okunskap och bristande erfarenhet. I dag förstår inte alla nyblivna hästägare vilket arbete det är att äga en häst. Om hästen stallas in i egen lokal och inte tillsammans med andra hästar vars ägare har adekvat kunskap och erfarenhet så är riskerna större. Detta vittnar många veterinärer om.

När man kommer till en hästköpare som inte har tagit hand om hästen på korrekt sätt och det har uppkommit skador som man skyller på säljaren och man vill ”reklamera” hästen har säljaren i princip inte något att säga till om. Ord står då mot ord. Under tiden betalar hästen ett hårt pris med sitt välbefinnande och i många fall sitt liv då luckor i konsumentlagen leder till utdragna rättsprocesser. I en tvist har nämligen köparen hästen kvar i sin ägo och har inte förmågan eller viljan att ta om hand om den på rätt sätt. I stället väljer man då att avliva hästen, och det kan utgå försäkringspengar om det finns en sådan fullförsäkring. Veterinärer vittnar också om att dessa fullförsäkringar skapar ett incitament för hästägare att vilja nyttja desamma och få hästen avlivad.

Det är i dag otydligt vilket ansvar köparen har för att ta hand om hästen på rätt sätt och då även under den rättsprocess som kan pågå under riktigt lång tid. Vad händer om köparen brister i hästens omvårdnad, exempelvis rider den på fel sätt eller inte håller den i trim så att den är i gott skick för att bära en ryttare? De flesta vana hästägare vet hur viktigt det är att träna och bygga upp muskulaturen på en häst men också hur snabbt det går att bryta ned densamma om man inte kontinuerligt tränar den. Man vet också hur viktigt det är att vikten på hästen fördelas korrekt på ryggen så att det inte blir slitskador på frambenen. Tyvärr är inte alla som köper en häst vana eller ansvarstagande, och på grund av handhavandefel råkar många hästar ut för omfattande skador och får lida. Att missköta en häst påverkar hästen förvånansvärt snabbt.

En annan orimlighet är att säljaren inte har någon möjlighet att träffa djuret eller kontrollera djuret via ombud så länge djuret finns hos köparen. Rimligt vore att säljaren har rätt att personligen träffa djuret eller via ombud, till exempel en veterinär, besikta vilket skick djuret är i när djuret är hos köparen. Köparen kan med nuvarande lag gravt missköta ett djur men ändå gå skadefri på djurets bekostnad.

Det är oerhört viktigt att svenska lagar utformas och harmoniseras med varandra så att djuren skyddas och inte utsätts för onödigt lidande.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Jennie Nilsson:

Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att förebygga och motverka djurköpare som inte sätter djurens bästa först?