diskriminering av invandrare i arbetslivet
Skriftlig fråga 1998/99:599 av Ruwaida, Yvonne (mp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-04-30
- Anmäld
- 1999-05-04
- Besvarad
- 1999-05-05
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 30 april
En dryg femtedel av de invandrare som sökt arbete de senaste fem åren anser att de missat arbete minst en eller två gånger på grund av sin utländska bakgrund. Lika många säger sig ha hotats eller trakasserats på offentliga platser under det senaste året. Det framgår av den fjärde och sista rapporten i Centrum för invandringsforsknings (CEIFO) serie Invandrare om diskriminering. Drygt 1 400 invandrade personer från Finland, Danmark, gamla Jugoslavien, Grekland, Indien och några andra asiatiska länder har intervjuats om bland annat sina erfarenheter av diskriminering i Sverige.
Sammantaget rapporterar personer från Afrika, Iran och arabvärlden mest diskriminering, vilket enligt CEIFO stöder iakttagelsen att ju mer annorlunda en person uppfattas vad gäller utseende och kultur, desto större är risken för diskriminering.
Den 1 maj träder den nya lagen om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet i kraft. Det är en förbättring men förmodligen inte tillräckligt för att komma åt den utsatthet och diskriminering som invandrare upplever.
Hur avser ministern agera för att ändra på denna situation för invandrare?
Svar på skriftlig fråga 1998/99:599 besvarad av Statsrådet Ulrica Messing
- Statsrådet Ulrica Messing
den 5 maj
Yvonne Ruwaida har frågat mig hur jag avser agera för att ändra på den utsatthet och diskriminering som personer med utländsk bakgrund upplever.
Yvonne Ruwaida skriver att den nya lagen om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet förmodligen inte i sig är tillräcklig för att komma åt denna utsatthet. Detta är givetvis riktigt. Men jag vill ändå stanna lite längre vid lagen än vad Yvonne Ruwaida själv gör i sin fråga. Lagen innebär i flera avseenden en avsevärd skärpning i förhållande till den gamla lagen. Det finns välgrundad anledning att förvänta sig att lagen kommer att vara ett viktigt instrument i arbetet mot etnisk diskriminering och för etnisk mångfald på arbetsplatsen.
Lagen omfattar ju både direkt och indirekt diskriminering och gäller i såväl bestående anställningsförhållanden som under hela rekryteringsförfarandet. Vidare gäller den oberoende av diskriminerande avsikt hos arbetsgivaren. En annan viktig del i den nya lagen är att arbetsgivaren är skyldig att bedriva ett målinriktat arbete för att aktivt främja etnisk mångfald i arbetslivet.
För att bistå arbetsgivare i arbetet för ökad mångfald har Ombudsmannen mot etnisk diskriminering utarbetat en handbok om hur man kan arbeta för att uppnå etnisk mångfald på arbetsplatsen.
Dessutom kommer Ombudsmannen mot etnisk diskriminering tillsammans med Handikappombudsmannen, Jämställdhetsombudsmannen och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning att ge ut en skrift med tips och råd om hur diskriminering kan undvikas vid rekrytering.
Även i övrigt kommer Ombudsmannen mot etnisk diskriminering att bedriva informationsverksamhet om den nya lagen. För sitt arbete med anknytning till den nya lagen har ombudsmannen fått väsentligt utökade resurser.
Härutöver vill jag nämna att regeringen under de senaste åren har inlett en dialog med statliga verk och myndigheter med syftet att staten skall föregå med gott exempel vad gäller den etniska mångfalden på arbetsplatsen. Regeringen överväger för närvarande vilka ytterligare åtgärder som kan vidtas för att inom statsförvaltningen motverka etnisk diskriminering och främja den etniska mångfalden.
Slutligen vill jag också framhålla den viktiga roll som parterna på arbetsmarknaden har i detta sammanhang. Det är glädjande att kunna konstatera att parterna, både var för sig och tillsammans, i ökande grad tar sitt ansvar för dessa frågor. Ett uttryck för detta är det gemensamma råd med uppgift att främja den etnisk mångfalden i arbetslivet som parterna inrättat.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.