diskriminering av barn
Skriftlig fråga 2000/01:787 av Ahlqvist, Birgitta (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-02-23
- Besvarad
- 2001-02-28
- Anmäld
- 2001-03-06
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 23 februari
Fråga 2000/01:787
av Birgitta Ahlqvist (s) till justitieminister Thomas Bodström om diskriminering av barnI november presenterade Rädda Barnen rapporten "Bokslut 2000 @ Barns rättigheter i Sverige". Den visar att diskrimineringen av barn i Sverige ökar. Detta trots att Sverige godkänt FN:s barnkonvention om barns rättigheter.
Rädda Barnens rapport visar exempelvis att endast 2 % av unga funktionshindrade läser vidare på högskolan. De tror att en av orsakerna är att inte ens hälften av landets skolor är anpassade till funktionshindrade.
Rapporten visar också att var femte skolelev med utländsk bakgrund saknar gymnasiebehörighet. Det är dubbelt så många som övriga skolbarn. Rädda Barnen konstaterar även att socialtjänsten inte alltid kontaktas när barn far illa, trots att skolpersonal enligt lag måste anmäla missförhållanden.
I FN:s barnkonvention står det i artikel 2 "Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras" och i artikel 23 står det "Varje barn med fysiskt eller psykiskt handikapp har rätt till ett fullvärdigt och anständigt liv som möjliggör dess aktiva deltagande i samhället".
Vi har redan i dag lagar som ska ge barnen skydd. Det är viktigt att dessa följs. Rädda Barnens rapport visar på att lagarna inte alltid följs.
Jag vill därför fråga justitieministern om ministern ämnar vidta åtgärder för att komma till rätta med den uppkomna situationen.
Svar på skriftlig fråga 2000/01:787 besvarad av justitieminister Thomas Bodström
den 28 februari
Svar på fråga 2000/01:787 om diskriminering av barn
Statsrådet Ingela Thalén
Birgitta Ahlqvist har mot bakgrund av uppgifter i Rädda Barnens rapport "Bokslut 2000 @ Barns rättigheter i Sverige" om att diskrimineringen av barn ökar frågat justitieministern om vilka åtgärder han ämnar vidta för att komma till rätta med situationen. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.
Det är uppenbart att det finns mer att göra i Sverige när det gäller att alla barn ska kunna växa upp utan att yttre faktorer försvårar deras uppväxt. En viktig utmaning är att se till att pojkar och flickor behandlas rättvist. En annan är att hindra att barn med utländskt ursprung och nationella minoriteter samt barn med funktionshinder utsätts för diskriminering.
FN:s barnkonvention, och den svenska barnpolitiken, handlar om att alla barn @ flickor såväl som pojkar @ ska ha samma rättigheter och möjligheter i livet oavsett samhällsklass, etnisk bakgrund, eventuella funktionshinder eller bosättningsort; barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut och åtgärder som rör barn; barnets rätt till utveckling ska beaktas, det gäller såväl dess fysiska som psykiska, sociala, andliga och moraliska utveckling, samt att barnet ska ha rätt att uttrycka sina åsikter och få dem respekterade.
Självfallet är det så att det är viktigt att de lagar som syftar till att ge barn skydd också följs av dem som har att tillämpa dem. Men lika viktigt är att vuxna som möter barn i sitt arbete, eller vars beslut rör barn, också har kunskap om barns behov och rättigheter. Detta kräver ett fortlöpande och målinriktat arbete för att sprida kunskap och ändra attityder, och i förekommande fall förhållnings- och arbetssätt, när det gäller synen på barn, deras rättigheter och behov.
En enig riksdag har ställt sig bakom regeringens strategi för att förverkliga barnkonventionen i Sverige (se prop. 1997/98:182). Utgångspunkten i strategin är att barnets bästa ska sättas i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn och att barnperspektivet ska genomsyra alla beslut som rör dem.
Arbetet med att utveckla barnperspektivet pågår också på ett omfattande och systematiskt sätt på olika nivåer i samhället. Genom sin samordningsfunktion för barnkonventionsfrågor inom Regeringskansliet driver Socialdepartementet på för att barnperspektivet ska finnas med i alla relevanta regeringsbeslut. Barnombudsmannen har ett brett uppdrag att genomföra utbildningsinsatser och utveckla metoder och verktyg för barnkonventionens genomförande på olika nivåer i samhället. Kommuner och landsting kan genom detta arbete få hjälp med att utveckla barnperspektivet i beslutsfattandet och i det dagliga mötet med barn i olika verksamheter. Barnombudsmannen bedriver också ett utvecklingsarbete tillsammans med ett antal försöksmyndigheter när det gäller att få fram modeller för hur barnkonsekvensanalyser kan göras. Detta arbete kommer på sikt komma kommuner och landsting till del.
Alla verksamheter som möter barn har ett ansvar för att utveckla sitt barnperspektiv. Vad som är "barnets bästa" varierar dock från fall till fall. I de fall ett barn riskerar att fara illa krävs att ansvariga aktörer samverkar, med det enskilda barnets bästa för ögonen, och att personal som möter barn också fullgör sin anmälningsskyldighet. Den översyn som kommittén mot barnmisshandel nu gör avseende varje verksamhets behov av utvecklingsarbete kommer också komma andra områden till del.
Det finns för närvarande inte några skäl för regeringen att ta några ytterligare initiativ för att barnkonventionen ska genomföras i Sverige. Den strategi som riksdagen har antagit är en välfungerande bas för det praktiska vardagsarbete som pågår hos myndigheter, landsting och kommuner för att konventionens intentioner ska få genomslag i praktiken.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.