direktivet om asylprocedurer
Skriftlig fråga 2003/04:352 av Larsson, Kalle (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2003-11-27
- Inlämnad
- 2003-11-27
- Besvarad
- 2003-12-03
- Svar anmält
- 2003-12-03
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 27 november
Fråga 2003/04:352
av Kalle Larsson (v) till statsrådet Barbro Holmberg om direktivet om asylprocedurerFN:s flyktingkommissariat, UNHCR, har gått ut med offentlig kritik mot förhandlingarna om ett EU-direktiv om miniminormer för asylprövning. UNHCR anser att förhandlingarna har inriktats på att hitta en minsta gemensam nämnare. Staterna är mer intresserade av att deras egna nationella system inte ska behöva ändras än av att åstadkomma ett harmoniserat, rättvist och effektivt asylprövningssystem i hela EU, som i kommissionens ursprungliga förslag. Resultatet har blivit en sammanställning av valfria bestämmelser inkluderande sådana som allvarligt bryter mot internationella skyddsregler. Särskilt pekar UNHCR på att kriterierna för vad som ska anses som ett säkert tredje land inte tillförsäkrar den asylsökande ett effektivt skydd, att avvisningar vid gränsen ska få ske utan ett minimum av skyddsgarantier och att rätten att få ett överklagande prövat innan en avvisning verkställs blir undantag i stället för som nu huvudregel. UNHCR finner förslagen oacceptabla och slår fast att de skulle innebära sänkta skyddsnivåer i de flesta EU-länder något som starkt ökar riskerna för rättsförluster. Amnesty International har instämt i UNHCR:s kritik och varnat för att direktivet kommer att underminera asylrätten och ge en signal till övriga världen att det är acceptabelt att nonchalera internationella normer och flytta över ansvaret för flyktingarna till fattigare länder utanför EU.
Jag vill därför fråga statsrådet Barbro Holmberg:
Avser statsrådet att i rådet ställa krav på sådana ändringar i direktivförslaget att UNHCR:s och Amnestys kritik beaktas?
Svar på skriftlig fråga 2003/04:352 besvarad av Barbro Holmberg
den 3 december
Svar på fråga 2003/04:352 om direktivet om asylprocedurer
Statsrådet Barbro Holmberg
Kalle Larsson har frågat mig om jag avser att ställa krav på förändringar i direktivförslaget om asylprocedurer med anledning av den kritik som UNHCR och Amnesty International riktat mot det. UNHCR anser att förhandlingarna har inriktats på att hitta en minsta gemensam nämnare. Särskilt pekar UNHCR på att kriterierna för vad som ska avses som ett säkert tredjeland inte tillförsäkrar den asylsökande ett effektivt skydd, att avvisningar vid gränsen ska få ske utan ett minimum av skyddsgarantier och att rätten att få ett överklagande prövat innan en avvisning verkställs blir undantag i stället för huvudregel.
Asylprocedurdirektivet har varit föremål för omfattande förhandlingar och särskilt frågan om säkra tredjeländer har debatterats livligt. Sverige har i dessa sammanhang tydligt framhållit vikten av att det görs en individuell prövning av huruvida det aktuella landet är säkert för den enskilde asylsökande.
När det gäller den kritik som UNHCR riktat mot bestämmelserna om säkra tredjeländer kan jag konstatera att det är stränga kriterier som nu ställs upp för att ett land ska anses som säkert i detta avseende. Direktivförslaget i dess nuvarande utformning anger att medlemsstaterna enbart får tillämpa principen om säkert tredjeland om bland annat den enskilde individen har möjlighet att erhålla skydd i det aktuella landet och om den sökande får tillgång till en asylprocess i landet. Härigenom uppfylls kravet på en individuell prövning.
Vad gäller frågan om gränsprocedurer ger direktivet en möjlighet att göra undantag från de grundläggande rättigheterna till tolk och biträde etcetera om den asylsökande har rest till en medlemsstat från ett säkert tredjeland som delar en gemensam gräns med en medlemsstat, summarisk gränsprocedur. Från svensk sida har vi varit angelägna om att rätten att söka asyl inte sätts ur spel. I direktivet ställs nu mycket stränga kriterier upp för att ett grannland ska anses som säkert i detta hänseende. Landet ska, förutom att respektera Genèvekonventionens regler om non-refoulment, ha en fungerande asylprocedur. Så som direktivet nu har utformats kommer den summariska gränsproceduren att kunna tillämpas enbart på ett fåtal länder. Sverige kommer inte att tillämpa dessa regler, eftersom bestämmelsen inte är tvingande.
Slutligen vill jag kommentera kritiken som framförts mot att asylsökande inte kommer att få ett överklagande prövat innan en avvisning verkställs. Direktivförslaget anger att en asylsökande som huvudregel ska få stanna i medlemsstaten under tiden ett överklagande handläggs. Alternativt kan medlemsstaten bestämma att en asylsökande ska ha rätt att hos en domstol begära att verkställigheten av avvisningsbeslutet skjuts upp i avvaktan på beslutet från överinstansen. Sverige har under förhandlingarna hävdat vikten av att ha en huvudregel som säger att den asylsökande ska få stanna i landet under tiden överklagandet handläggs. Det kan dock finnas situationer då det är rimligt att göra undantag från denna huvudregel. Denna åsikt delas av UNHCR som anser att verkställighet av avvisningsbeslutet kan ske trots att beslutet inte vunnit lagakraft, om en ansökan varit uppenbart ogrundad. I Sverige finns i dag en möjlighet att verkställa ett avvisningsbeslut trots att det inte vunnit lagakraft, om det är uppenbart att det inte finns grund för asyl och uppenbart att uppehållstillstånd inte heller ska beviljas på annan grund, omedelbar verkställighet.
Sverige har under förhandlingarna arbetat aktivt för att förbättra reglernas utformning, bland annat på de punkter UNHCR tar upp i sin kritik. Jag anser att direktivförslaget nu fått en lydelse som inte sätter rättssäkerheten ur spel, utan tillförsäkrar en hög standard. Min förhoppning är att UNHCR med flera kan dela den uppfattningen, något jag kommer att försäkra mig om då jag om två veckor kommer att träffa flyktingkommissarien för överläggningar här i Stockholm.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.