Det långvariga utanförskapet bland ungdomar och besparingarna på gymnasieskolan

Skriftlig fråga 2011/12:638 av Olovsson, Fredrik (S)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2012-06-08
Inlämnad
2012-06-08
Besvarad
2012-06-13
Svar anmält
2012-06-13

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 8 juni

Fråga

2011/12:638 Det långvariga utanförskapet bland ungdomar och besparingarna på gymnasieskolan

av Fredrik Olovsson (S)

till finansminister Anders Borg (M)

Enligt beräkningar från riksdagens utredningstjänst (RUT) befann sig 28 procent av de unga som saknar gymnasieutbildning i långvarigt utanförskap år 2010. Motsvarande andel för unga med gymnasieutbildning är 11 procent. Det innebär att unga utan fullständig gymnasieutbildning löper nära tre gånger så större risk att hamna i långvarigt utanförskap.

Med hänvisning till påstådda effektivitetsvinster av gymnasiereformen minskar regeringen anslaget 1:1 Kommunalekonomisk utjämning i 2012 års budget med 675 miljoner kronor 2012, 895 miljoner kronor 2013, 1 360 miljoner kronor 2014 och 1 930 miljoner kronor från och med 2015. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) hävdar dock att de möjliga effektivitetsvinsterna, om det ens finns några, är betydligt mindre än vad regeringen hävdar. I själva verket, menar SKL, är reformen gravt underfinansierad från statens sida, vilket innebär att vi kommer att få se betydande neddragningar på gymnasieskolan under kommande år.

Min fråga till statsrådet Borg är således hur han anser att besparingar på gymnasieskolan bidrar till arbetslinjen när vi vet att unga utan fullständig gymnasieutbildning löper nästan tre gånger större risk att hamna i långvarigt utanförskap.

Svar på skriftlig fråga 2011/12:638 besvarad av Utbildningsminister Jan Björklund

den 13 juni

Svar på fråga

2011/12:638 Det långvariga utanförskapet bland ungdomar och besparingarna på gymnasieskolan

Utbildningsminister Jan Björklund

Fredrik Olovsson har frågat finansministern hur han anser att besparingar i gymnasieskolan bidrar till arbetslinjen då unga utan fullständig gymnasieutbildning löper nästan tre gånger större risk att hamna i långvarigt utanförskap. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

En av skolans stora utmaningar är att minska andelen elever som går ut gymnasieskolan utan fullständiga betyg. Unga vuxna som saknar en fullständig gymnasieutbildning är, som frågeställaren anger, överrepresenterade bland bidragsberoende och långvarigt arbetslösa. En stor andel av dem som inte lyckats fullfölja en gymnasieutbildning har gått på yrkesinriktade program eller på individuella program. Det är därför gymnasieskolan har reformerats för att skapa en gymnasieskola som är bättre anpassad till elevernas skilda förutsättningar och framtidsplaner.

Gymnasiereformen innebär att kraven höjs och kvaliteten stärks i gymnasieskolan. För att öka genomströmningen i gymnasieskolan måste också kvaliteten stärkas i den utbildning som ska erbjudas elever som inte blir behöriga till nationella program. De fem introduktionsprogrammen ska ta hänsyn till elevernas olikartade behov och erbjuda individanpassade utbildningar. Det är vidare nödvändigt att eleverna får rätt stöd i rätt tid. Elevens rätt till särskilt stöd har stärkts i den nya skollagen i och med möjligheten att överklaga åtgärdsprogram.

Den nya gymnasieskolan bygger i stora delar på förslag från Gymnasieutredningen (SOU 2008:27). Utredningen redovisar i sitt betänkande fyra anledningar till varför den nya gymnasieskolan innebär minskade kostnader. För det första beräknas uppstramningen av antalet studievägar förbättra kommunernas planering, schemaläggning och möjligheterna att fylla klasserna. För det andra kommer högre behörighetskrav och bättre information till eleverna att leda till att fler klarar av sina studier på tre år. För det tredje beräknas en mindre andel elever behöva gå över direkt till gymnasial vuxenutbildning. För det fjärde kommer arbetslivet att bli mer involverat i gymnasieutbildningen vilket ger positiva effekter på ungdomars möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden och därmed minskade kostnader för försörjningsstöd.

Av dessa fyra effektiviseringsmöjligheter är det den minskade valfriheten som redan nu möjliggör besparingar. De över 8 000 lokala kurserna har tagits bort liksom lokala inriktningar och specialutformade program i årskurs 1. Dessutom har statens åläggande på kommunerna minskat i förhållande till vad som förutsattes i budgetpropositionen för 2010, till exempel när det gäller elever på yrkesprogram som behöver läsa extrakurser för att uppnå grundläggande högskolebehörighet.

När det gäller finansieringen av gymnasieskolan följer regeringen, vilket redovisades i budgetpropositionen för 2012 (prop. 2011/12:1, utgiftsområde 16, avsnitt 4.3) tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) noga kostnadsutvecklingen för skolhuvudmännen. Ett sådant arbete pågår där tjänstemän från Utbildningsdepartementet och SKL tillsammans diskuterar underlag för uppföljning som respektive part tar fram. Underlagen avses också att behandlas vid regelbundna möten mellan ledningen för Utbildningsdepartementet och SKL.

Exempel på sådana underlag är Statskontorets kommande redovisning av regeringsuppdraget att följa upp organisatoriska konsekvenser för de kommunala huvudmännen av den reformerade gymnasieskolan som infördes hösten 2011 (U2012/3133/GV). Studiens huvudfokus är att följa upp de organisatoriska konsekvenserna av reformen under läsåret 2011/12. Studien ska även omfatta en bedömning av möjligheterna till en förbättrad planering och schemaläggning på längre sikt. Statskontoret ska redovisa uppdraget till Regeringskansliet (Utbildningsdepartementet) senast den 1 september 2012.

Svaret på frågan är således att gymnasiereformen kommer att leda till att fler ungdomar kan få en gymnasieutbildning och därmed ha bättre förutsättningar att etableras på arbetsmarknaden, samtidigt som reformen bedöms ge minskade kostnader för kommunerna. Regeringen följer noga kostnadsutvecklingen i gymnasieskolan.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.