Det kulturella utbudet på teckenspråk

Skriftlig fråga 2025/26:765 av Nadja Awad (V)

till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)

Sveriges Dövas Riksförbund (SDR) lyfter i sitt handlingsprogram för 2026–2029 vikten av att stärka rätten till svenskt teckenspråk i hela samhället, inklusive inom kultur- och fritidsområdet. Förbundet betonar att tillgång till kultur är en central del av delaktighet, identitet och jämlika levnadsvillkor och att döva och teckenspråkiga i dag inte har likvärdiga möjligheter att ta del av det kulturella utbudet.

I handlingsprogrammet framhålls att teckenspråkiga mötesplatser, teckenspråkig kulturproduktion samt ökad synlighet av svenskt teckenspråk i det offentliga kulturutbudet är avgörande för att motverka utanförskap och språkdeprivation. Samtidigt konstateras att kulturutbudet på svenskt teckenspråk är begränsat och att tillgången varierar beroende på var i landet man bor, eller att det inte är lika utbrett som på andra språk, vilket riskerar att förstärka ojämlikheter i tillgången till kultur.

Mot denna bakgrund väcks frågor om hur staten kan säkerställa att kulturpolitiken omfattar och tillgodoser behovet av ett tillgängligt och levande kulturutbud på svenskt teckenspråk.

Med anledning av detta vill jag fråga kulturminister Parisa Liljestrand:

Avser ministern att vidta åtgärder för att stärka och utveckla det kulturella utbudet på svenskt teckenspråk i hela landet så att döva och teckenspråkiga ges likvärdig tillgång till kultur på sina egna villkor?