Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

den svenska klimatpolitiken

Skriftlig fråga 2002/03:1269 av Karlsson, Kjell-Erik (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-07-29
Besvarad
2003-08-19
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Anmäld
2003-09-16
Svar anmält
2003-09-16

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 29 juli

Fråga 2002/03:1269

 av Kjell-Erik Karlsson (v) till miljöminister Lena Sommestad om den svenska klimatpolitiken

Återigen har vi en väldigt varm sommar. Det tycks som att vi slår rekord i att slå väderrekord, något som tydligt visar att vi håller på att förändra klimatet genom våra utsläpp av växthusgaser. Jag förutsätter att miljöministern och regeringen delar den oro som alltfler känner över dessa allvarliga klimatförändringar.

Sverige har genom sitt klimatmål en ambitiös klimatpolitik men det finns oroande tecken på att den konkreta politiken för att nå målen kan komma att urholkas. Regeringen ska nu bland annat ta ställning till två utredningar som innebär ett vägval i klimatpolitiken. Den ena gäller koldioxidskatten för näringslivet och den andra gäller handel med utsläppskvoter. Det finns förslag på en kraftigt sänkt koldioxidskatt för stora delar av näringslivet och en risk att handelssystemet för utsläppskvoter görs allt för generöst. Tillsammans vore detta en katastrof för klimatpolitiken, vilket flera remissinstanser har påpekat.

Vi borde i stället skärpa klimatpolitiken, dels genom en restriktiv tilldelning av utsläppskvoter till industrin och dels genom att höja koldioxidskatten för de företag där det finns en potential att spara energi och gå över till förnybara energislag.

Min fråga till miljöminister Lena Sommestad är därför:

Vilka åtgärder avser miljöministern att vidta för att utnyttja de möjligheter en förändrad energibeskattning, ett handelssystem för utsläppskvoter och andra styrmedel kan ge för att skärpa klimatpolitiken?

Svar på skriftlig fråga 2002/03:1269 besvarad av Lena Sommestad

den 19 augusti

Svar på fråga 2002/03:1269 om den svenska klimatpolitiken

Försvarsminister Leni Björklund

Kjell-Erik Karlsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att utnyttja de möjligheter en förändrad energibeskattning, ett handelssystem för utsläppskvoter och andra styrmedel kan ge för att skärpa klimatpolitiken.

Låt mig först säga att jag, i likhet med en majoritet i forskarvärlden och en bred allmänhet, delar Kjell-Erik Karlssons oro över de klimatförändringar som vi redan tycks börja ana. Regeringen tar också klimatfrågan på stort allvar och har slagit fast att den är en av de centrala frågorna i arbetet för en hållbar utveckling.

Grunden för vårt arbete mot klimatförändringarna är samarbetet inom ramen för klimatkonventionen. En av de bärande principerna i konventionen är att industriländerna, som orsakat och alltjämt står för huvuddelen av utsläppen av växthusgaser, måste gå före i arbetet med utsläppsminskningar. Regeringen har konsekvent drivit denna linje och även föreslagit det nationella klimatmålet som är betydligt mer långtgående än de åtaganden vi har enligt Kyotoprotokollet och som riksdagen ställt sig bakom. För att nå framgång i arbetet mot klimatförändringar är vi emellertid helt beroende av ett omfattande samarbete med andra länder. På sikt måste alla stater delta i det internationella klimatarbetet. Kyotoprotokollet utgör ett första steg mot klimatkonventionens slutgiltiga mål @ att undvika farliga klimatförändringar @ men på sikt behövs betydligt mer långtgående och omfattande åtaganden. För att få till stånd sådana åtaganden efter Kyotoprotokollets första åtagandeperiod är det viktigt att protokollet och dess instrument blir framgångsrika. Vi är nu mycket nära att protokollet träder i kraft, endast Rysslands ratificering återstår. De flexibla mekanismerna utgör innovativa och också centrala element i den struktur som Kyotoprotokollet skapar. Även om protokollet i sig, efter USA:s avhopp och de beslut som fattades vid klimatkonventionens sjunde partsmöte i Marrakesh år 2001, inte kommer att leda till några stora minskningar av växthusgasutsläppen så innebär det ändå att ett internationellt system som engagerar hela samhället skapas. Däri ligger, menar jag, protokollets främsta värde.

Det system för handel med utsläppsrätter som nyligen antagits av EU kommer att spela en viktig roll för att på allvar väcka de ekonomiska aktörernas intresse för klimatpolitiken. Med den koppling till de projektbaserade mekanismerna (JI och CDM) som nu kommissionen föreslagit ökar också Rysslands intresse av att ratificera protokollet.

Självklart är jag mån om att den svenska klimatpolitiken inte undergrävs av en alltför frikostig tilldelning av utsläppsrätter i EU:s nya handelssystem. Samtidigt måste vi ha i åtanke att de företag som nu får möjlighet att delta i en utsläppshandel inom EU många gånger är utsatt för tuff internationell konkurrens, även från företag utanför EU. I många fall har företagen redan gjort omfattande utsläppsreduktioner. Jag kommer att verka för att den allokeringsplan som regeringen ska besluta om, på ett rättvist sätt beaktar de ekonomiska aspekterna men först och främst att den inte undergräver vår nationella klimatpolitik.

I det här sammanhanget vill jag också påminna om några av de andra styrmedel som vi arbetar med inom klimatpolitiken. Klimatinvesteringsprogrammen är tillsammans med satsningarna på investeringar i pilotprojekt för vindkraft till havs och i fjällen viktiga instrument för att främja investeringar i ny klimatvänlig teknik. Satsningarna på forskning och utveckling inom energi- och transportområdet behövs för att vi ska kunna utveckla morgondagens energisnåla teknik. Därtill kommer en rad andra styrmedel. Jag menar att det behövs en bred mix av olika styrmedel för att både i det korta och långa perspektivet främja förnybar energi och energieffektivitet och därmed långsiktigt minska utsläppen av växthusgaser.

I fråga om det kanske enskilt viktigaste styrmedlet, energi- och koldioxidbeskattningen, presenterades nyligen ett förslag av den så kallade Skattenedsättningskommittén. Förslaget bereds nu inom Regeringskansliet och som Kjell-Erik Karlsson säkert känner till har vi också haft vissa diskussioner på politisk nivå mellan partierna. Jag ser för min del beskattningen av koldioxid och energi som viktiga ingredienser också i den framtida klimat- och miljöpolitiken. Av miljömässiga skäl vore det önskvärt om de miljöstyrande ingredienserna i nuvarande skattesystem kunde upprätthållas eller ökas. Detta skulle också kunna vara betydelsefullt av statsfinansiella skäl. En samordning mellan energi- och koldioxidbeskattningen och nya styrmedel som de flexibla mekanismerna är nödvändig. En analys av sambandet mellan skatter och handel ska göras av den så kallade Flexmexdelegationen. Jag kommer framöver att noga följa arbetet med energiskattesystemet och de flexibla mekanismerna och jag är angelägen om att detta resulterar i en fortsatt effektiv miljöstyrning.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.