den sociala agendan och Sveriges offentliga försäkringssystem
Skriftlig fråga 2000/01:514 av Sjöstrand, Sven-Erik (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-01-09
- Anmäld
- 2001-01-16
- Besvarad
- 2001-01-17
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2000/01:514
av Sven-Erik Sjöstrand (v) till statsrådet Ingela Thalén om den sociala agendan och Sveriges offentliga försäkringssystemEn ny social dagordning för Europa har tagit form. Vägledande för detta arbete är gemensamma målsättningar, men bibehållen nationell beslutsrätt. Med hjälp av indikatorer och genom att medlemsländerna hela tiden jämför sig med varandra ska dessa mål uppnås. Enligt den sociala agendan ska det sociala skyddet "moderniseras" på ett sådant sätt att arbete görs mer lönsamt. Denna målsättning sätter fokus på försäkringssystemens marginaleffekter. Olika lösningar på detta problem ger dock olika resultat. Vänsterpartiet befarar att arbetet med den sociala agendan kommer att leda till ett system med låg grundtrygghet för att göra det mer lönsamt att arbeta även då lönen är låg. Att den europeiska sociala modellen sägs kännetecknas av sociala trygghetssystem på hög nivå talar dock förhoppningsvis emot denna utveckling.
Enligt den sociala dagordningen ska medlemsländerna under år 2002 redogöra för hur systemet för socialt skydd har ändrats i syfte att göra arbete mer lönsamt samt vilka framsteg som återstår att göra.
Jag vill fråga statsrådet:
Avser regeringen, med anledning av det ovan anförda, ändra de svenska, offentliga försäkringssystemen?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:514 besvarad av statsrådet Ingela Thalén
Svar på frågorna 2000/01:513 om medlemsländernas beslutsrätt kontra den europeiska sociala modellen och 514 om den sociala agendan och Sveriges offentliga försäkringssystem
Statsrådet Ingela Thalén
Sven-Erik Sjöstrand har frågat om regeringen, med anledning av den sociala agendan och begreppet "den europeiska sociala modellen" kommer att ändra det svenska offentliga försäkringssystemet.
Jag kommer att besvara båda frågorna i ett sammanhang.
Det enkla svaret på frågorna är nej, men jag vill ändå ge en närmare redovisning av svaret på frågorna.
I ett meddelande från kommissionen den 16 juli 1999 om en samordnad strategi för att modernisera social trygghet föreslås en dagordning för att fördjupat samarbete på fyra övergripande områden, nämligen
- att göra det lönsamt att arbeta och att arbete ska ge en säker inkomst,
- att göra pensionerna säkra och pensionssystemen hållbara,
- att främja social integration, och
- att garantera en hållbar hälso- och sjukvård av hög kvalitet.
Rådet fattade den 17 december 1999 beslut om ett fördjupat samarbete på dessa fyra områden och inrättade en särskild kommitté som har till uppgift att öka samarbetet i medlemsstaterna på de här fyra områdena.
En femårig handlingsplan, en social dagordning, för att kunna genomföra de sociala mål som satts av det Europeiska rådet i Lissabon har därefter tagits fram och fastställts under det franska ordförandeskapet.
De sociala frågorna är en nationell angelägenhet och avsikten med det utökade samarbetet är inte att skapa gemensamma socialförsäkringssystem utan i stället att ge medlemsländerna en bättre grund för det egna reformarbetet genom erfarenhetsutbyte och fördjupad kunskap om varandras reformprocesser. Detta eftersom länderna står inför samma utmaningar i form av färre barn, fler äldre och ökad internationalisering. Trots olika nationella system finns det ett betydande värde i att utbyta erfarenheter.
Den svenska regeringens uppfattning om socialförsäkringen är och kommer fortsättningsvis att vara att vi ska ha ett generellt system för alla som ger en inkomstbaserad ersättning för den som inte kan arbeta på grund av sjukdom eller arbetsskada. Vi har inte för avsikt att göra avkall på denna uppfattning.
De sociala frågorna är nationella angelägenheter vilket också slås fast i EU:s grundfördrag. Regeringens inställning, liksom de flesta andra medlemsstaternas inställning, är att den nationella beslutsrätten också fortsättningsvis ska gälla.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.