Den offentliga sektorn som arbetsgivare
Skriftlig fråga 2007/08:141 av Cederfelt, Margareta (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2007-10-24
- Inlämnad
- 2007-10-24
- Besvarad
- 2007-10-31
- Svar anmält
- 2007-10-31
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 24 oktober
Fråga
2007/08:141 Den offentliga sektorn som arbetsgivare
av Margareta Cederfelt (m)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
Inom de närmaste åren väntas stora pensionsavgångar när 40-talisterna lämnar arbetsmarknaden. Många av 40-talisterna är erfarna och har dessutom chefsansvar. För den offentliga sektorn är den framtida personalförsörjningen av chefer en stor utmaning. Sveriges Kommuner och Landsting anger att den offentliga sektorn behöver rekrytera fler än 25 000 chefer under de närmaste åren. Detta är inget litet dagsverke.
Enligt fackföreningen Ledarnas undersökning, Chefsbarometern, är förutsättningarna för chefsrollen inom den offentliga sektorn annorlunda jämfört med den privata sektorn. Ledarnas Chefbarometern visar också att chefer i den offentliga sektorn har ansvar för större personalgrupper och att de även hanterar problem som mobbning och utbrändhet i större omfattning än i det privata näringslivet.
Detta föranleder en oro för eventuella framtida problem i form av att morgondagens chefer kommer att välja bort den offentliga sektorn som arbetsfält. Vi riskerar därmed att få sämre chefer i den offentliga sektorn, eftersom drivkraftiga och kompetenta chefer i stället kan komma att välja den privata sektorn där de kan erbjudas bättre villkor.
Sveriges Kommuner och Landstings slutsats är att den offentliga sektorn måste bli en bättre arbetsgivare.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga vilka åtgärder statsrådet avser att vidta för att den offentliga sektorn ska bli ett mer attraktivt karriärsalternativ för framtida chefer.
Svar på skriftlig fråga 2007/08:141 besvarad av Statsrådet Mats Odell
Svar på fråga
2007/08:141 Den offentliga sektorn som arbetsgivare
Statsrådet Mats Odell
Margareta Cederfelt har frågat arbetsmarknadsministern vilka åtgärder statsrådet avser att vidta för att den offentliga sektorn ska bli ett mer attraktivt karriäralternativ för framtida chefer. Hon hänvisar särskilt till fackföreningen Ledarnas undersökning, Chefsbarometern, som uppger att förutsättningarna för chefsrollen inom den offentliga sektorn är annorlunda jämfört med den privata sektorn.
Arbetet i regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.
Inom den offentliga sektorn har regeringen ett särskilt ansvar för att den statliga förvaltningen fungerar väl och att kompetens finns för att nå verksamhetens mål. I kommuner och landsting faller det övergripande arbetsgivaransvaret på de lokalt och regionalt förtroendevalda. Mitt svar fokuserar därför företrädelsevis på den statliga sektorn som regeringen har direkt inflytande över. Det är samtidigt väsentligt att hela den offentliga förvaltningen utvecklas och ges bra förutsättningar att klara av sina uppgifter. Samarbete och erfarenhetsutbyte mellan den statliga och den kommunala delen av den offentliga sektorn är därför nödvändig och något som ständigt uppmärksammas.
Regeringen har satt upp målet om en samordnad statlig arbetsgivarpolitik som säkerställer att kompetens finns för att nå verksamhetens mål. För att säkerställa detta måste staten vara en föredömlig och attraktiv arbetsgivare. I syfte att optimera möjligheterna till verksamhetsanpassning har regeringen delegerat det operativa ansvaret för arbetsgivarpolitiken till de statliga myndigheterna. Regeringen följer dock mycket noga upp hur arbetet med myndigheternas kompetensförsörjning fungerar och analyserar eventuella behov av särskilda åtgärder. Generationsväxlingen, när ett stort antal 40-talister går i pension, är en stor utmaning för statsförvaltningen. Frågan har under ett flertal år uppmärksammats särskilt i regeringens uppföljning. Återkoppling sker regelbundet i de årliga mål- och resultatdialoger som hålls mellan myndighetschef och ansvarigt statsråd. En återrapportering görs också årligen till riksdagen i budgetpropositionen under utgiftsområde 2.
Margareta Cederfelt lyfter fram att förutsättningarna för chefsrollen inom den offentliga sektorn är annorlunda jämfört med den privata. Jag kan bara bekräfta detta. Jag anser dock att det finns anledning att nyansera bilden av att dessa skillnader skulle verka i enbart negativ riktning för den offentliga sektorn.
På uppdrag av Arbetmiljöverket genomför Statistiska centralbyrån (SCB) vartannat år en arbetsmiljöundersökning. På grundval av dessa presenterar Arbetsgivarverket rapporter om hur de statsanställda uppfattar sin arbetsmiljö i jämförelse med anställda på övriga arbetsmarknaden. I den senaste rapporten – Arbetsmiljön i staten 2005 (Arbetsgivarverket 2006-12-19) – konstateras bland annat att många statsanställda ser arbetet som mycket meningsfullt och är mycket nöjda med sina arbetstider. Intressant att notera är även frågor om arbetets komplexitet och möjligheter till utveckling. Hela 57 procent av de statsanställda uppger att arbetet ger möjlighet att varje vecka lära nytt och utvecklas i yrket. Motsvarande andel i den privata sektorn är 41 procent. Statsanställda får också betydligt mer utbildning på betald arbetstid än privat anställda.
En annan intressant undersökning är gjord av Institutet för Personal- och företagsutveckling i Uppsala (IPF) – Ny chef i statsförvaltningen – (Statens kvalitets- och kompetensråd 2004-03-26). Undersökningen, som genomfördes på uppdrag av Statens kvalitets- och kompetensråd, syftade till att klarlägga vad det innebär att bli chef inom just staten. Flertalet intervjuade menade att chefskapet har många likheter oberoende av om det utövas i statlig eller privat verksamhet. Nästan alla ansåg ändå att det ställdes särskilda krav på en chef i staten. Som fördelar med staten som arbetsgivare listades bland annat tryggheten, respekten för individen, samhällsnyttan och de intressanta arbetsuppgifterna. Som nackdelar noterades bland annat lön, målkonflikter, regelstyrning och hög arbetsbelastning.
Chefsbarometern som Margareta Cederfelt hänvisar till är intressant läsning. Det finns dock en fara i att övertolka den statistik som presenteras. Att personalgrupperna i offentlig sektor ofta är större än i den privata behöver inte nödvändigtvis vara av ondo för chefen. Personalens behov av chefens stöd beror i mycket hög grad på typ av verksamhet och därmed typ av personal. Barometern fokuserar även mycket på finansiella förmåner som utgår utöver lönen. Löne- och anställningsvillkoren i den offentliga sektorn bygger på grundlön samt pensions- och andra förmåner reglerade i kollektivavtal. Att resultatbonus och fri tjänstebil är vanligare i privat sektor än i den offentliga har sina naturliga förklaringar.
Det torde inte råda något tvivel om att chefsrollen, liksom rollen för andra medarbetare, skiljer sig åt mellan offentlig och privat sektor. Den offentliga verksamheten skiljer sig av naturliga skäl från den privata och detta påverkar arbetet för de anställda. Medan den offentliga sektorn präglas av kraven på att vara rättssäker, effektiv och medborgarorienterad präglas den privata sektorn av kraven på vinstgenerering.
De två sektorerna är olika och attraherar delvis olika typer av personer. Individen har att väga för- och nackdelar med respektive arbetsgivare. Därmed inte sagt att den offentliga sektorn inte behöver bli en bättre och mer attraktiv arbetsgivare. Konkurrensen om arbetskraften generellt ökar och därmed även konkurrensen om de mest kompetenta cheferna. Regeringen menar, som nämnt, att staten måste vara en föredömlig och attraktiv arbetsgivare och en mängd åtgärder vidtas ute på myndigheterna för att nå detta mål. Generationsväxlingen är en högst levande realitet som de offentliga arbetsgivarna är väl medvetna om.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.