Den långväga kollektivtrafiken

Skriftlig fråga 2020/21:2865 av Thomas Morell (SD)

till Socialminister Lena Hallengren (S)

Kollektivtrafik som bedrivs med buss eller tåg och som har en linjesträckning över 150 kilometer begränsas till att enbart fylla hälften av de tillgängliga sittplatserna. Syftet är att begränsa smittspridningen i samhället, och det är naturligtvis en åtgärd som kan accepteras av de flesta. Dock får det konsekvenser för bolag som har att bedriva trafik under dessa förhållanden. Bussbranschen har drabbats hårt av pandemin, och många bolag har fått ställa in trafik då det inte är försvarbart att bedriva verksamheten med förlust. Även tågtrafiken har drabbats hårt av pandemin då en mycket stor del av resandeunderlaget försvann över en natt, bokstavligt talat.

När pandemin slog till var det just persontransporterna som först drabbades, och konsekvenserna har varit omfattande för enskilda bolag. Nu föreslår regeringen att förlänga restriktionerna till den 14 augusti gällande begränsningen av antalet passagerare. Att en förlängning av restriktionerna innebär en avsevärd risk för inställda turer torde inte vara en alltför grov gissning. Det är ju omöjligt för buss- och tågoperatörer att bedriva sin verksamhet med förlust. Kollektivtrafiken har inte fått tillräcklig ekonomisk kompensation av staten för de reserestriktioner som regeringen infört. Regeringen behöver antingen kompensera eller på annat sätt underlätta för branschen.

Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:

Har regeringen för avsikt att ytterligare se över restriktionernas utformning i linje med branschens förslag innan beslut om förlängning fattas?